Folket och de gröna

Etiketter

, , ,

Denna lilla girardiska observation gjordes i NWT. För de ”gröna kehmererna”, de som önskar sig diktatur för miljöns skull, är det ett helt folk som görs till syndabockar. Man har vänt ut och in på syndabocksmekanismen. Istället för att singla ut en enskild person eller en mindre grupp, görs hela befolkningar till sina syndabockar:

Det som skiljer klimatalarmisterna från andra är inte övertygelsen om en nära förestående undergång, utan den i grunden egoistiska inställningen att det också måste bero på oss. Till sin natur skiljer det väldigt lite mellan detta beteende och forna tiders människor som utgick från att torkan berodde på att de inte tillbett rätt gudar tillräckligt mycket. Istället för Tor eller Osiris dyrkas nu en sammansmältning av jag:et och moder Jord.

Skulden för den kommande katastrofen bärs givetvis av alla andra, de som ännu inte har skådat sanningen. Folket. Massorna. Som vill flyga och köra bil, grilla kött och ha flera barn. Innanför sektens murar vet man att om folk bara såg sanningen skulle det inte behövas en diktatur…”

Det kristna icke-svaret på provokationer

Etiketter

, , , , ,

Anti-krist är inget annat än den som offrar andra i försvar av offer. En karrikatyr av och en rival till kristendomen.

”We have experienced various forms of totalitarianism that openly denied Christian principles. There has been the totalitarianism of the Left, which tried to outflank Christianity; and there has been totalitarianism of the Right, like Nazism, which found Christianity too soft on victims. This kind of totalitarianism is not only alive but it also has a great future. There will probably be some thinkers in the future who will reformulate this principle in a politically correct fashion, in more virulent forms, which will be more anti-Christian, albeit in an ultra-Christian caricature. When I say more Christian and more anti-Christian, I imply the figure of the Anti-Christ. The Anti-Christ is nothing but that: it is the ideology that attempts to outchristianize Christianity, that imitates Christianity in a spirit of rivalry.”

– René Girard, från Evolution and Conversion – Dialogues on the Origins of Culture, Continuum, London, New York, 2007, sid. 236):

När man låter känslor och (kristna) impulser (som försvar av de till synes ”svagare”) styra istället för fakta och verklighet, finns alltid risken att landa fel i sina slutsater om offer och förrövare.

Bakom vad som framstår som ett solklart fall, ”en ung vit maga-kepsbärande kille hånar och flinar åt en indian som bara vill komma fram till The Lincoln Memorial, finns en helt annan historia en den som gick viral och dessutom spreds okritiskt av massmedier, som CNN. Något som snabbt fick igång ett hatdrev mot tonåringen och hans familj.

Nu visade det sig att tonåringen var en praktiserande katolik, en viss Nick Sandmann från Covington Catholic High School, som enbart stod och väntade på en buss, vilken skulle ta honom och hans klasskamrater tillbaka från Washington D.C. där de deltagit i Walk for Life, hem till Kentucky, när han blev utsatt för en provokativ grupp protestanter.

Problemet, för CNN och övrig massmedia, är att enligt vittnen och andra filmer som det finns massor av, så är det den unge vite katolske killen med maga-kepsen som har rätt. Men det motsatta narrativet är så begärligt att kasta ur sig för de som redan har bestämt sig. Vit man, katolik och Trump-anhängare är bara för många fel på en gång för vänsterliberalt lutande massmedier. De kunde inte låta bli att sprida detta, och struntade i att söka efter hela sanningen (eller än värre, man publicerar fast man visste?). Så här skrev t ex Whasington Post:

The images in videos that went viral on social media Saturday showed a tense scene near the Lincoln Memorial.

A Native American man steadily beats his drum at the tail end of Friday’s Indigenous Peoples March while singing a song of unity urging participants to “be strong” against the ravages of colonialism that include police brutality, poor access to health care and the ill effects of climate change on reservations.

Surrounding him are a throng of young, mostly white teenage boys, several wearing “Make America Great Again” caps. One stood about a foot from the drummer’s face wearing a relentless smirk.

I efterhand har nu CNN publicerat nyanserade versioner (även Washington Post har blivit tvungna att nyansera sig) och videos av händelseförloppet som tydligt visar att det i själva verket är den påstått trakasserade indianen, en viss Nathan Phillips, som provocerande går fram och ställer sig rakt framför Sandmann. Det är medlemmar i ett ytterst obehagligt gäng kallat ”Black Hebrew Israelites”, ökända för både hat mot vita och homosexuella, som skriker rasistiska och kränkande tillmälen åt de unga katolikerna. Ingen blir heller hindrad från att komma fram till Lincoln Memorial. Det är Phillips som väljer att inte gå den vägen som ligger helt fri för honom, utan han går in mitt i bland de unga katolikerna. Han ljuger sedan om hela händelseförloppet och kallar sig själv för kränkta och utsatt för hat. Men Phillips är heller inte vem som helst utan en välkänd aktivist som flera gånger tidigare, på lösa grunder, påstått sig blivit trakasserad.

Det är aldrig rätt att i rättfärdighetens namn förfölja andra. Att falskt utge sig för att vara ett offer och att försöka få andra att framstå som hatfulla, är inget annat än att agera som ”anti-krist”. Sandmann och hans katolska skolkamrater visade upp ett stort tålamod och ödmjukhet inför denna provokation.

Här är Tim Pools film om händelseförloppet:

Lögner, bubblor, mjukvara och kampen om användare

Här är ett lite annorlunda tips, men det passar för er som är intresserade av ekonomi och mimetisk teori. Diskussionen i denna podd tar avstamp i Girards tankar, formulerade av Peter Thiel, om hur ekonomiska bubblor uppstår, dess faktiska nytta, och om hur IT och mjukvaruutveckling på ett nytt sätt skapar framtiden. Vidare pratas det om varför vi fortfarande arbetar lika mycket, eller mer, varför huspriser stigit långt mer än tillväxten, och flera andra saker som har med girardiska insikter om ekonomi och mänskliga sociala interaktioner.

Lyssna på Venture Stories här:
https://www.spreaker.com/episode/15990580

”The Prophet of Envy” (The New York Review of Books)

Fin genomgång av Girards livsverk, som bland annat skriver:

Girard began and ended his career as a professor of French and comparative literature. That was as it should have been. Although he was never formally trained in literary studies (he received a Ph.D. in history from Indiana University in 1950), he effectively built his theory of mimetic desire, in all its expansive anthropological aspects, on literary foundations. Somewhat like Heinrich Schliemann, who discovered the site of ancient Troy by assuming that the Homeric epics contained a substrate of historical truth, Girard approached literary works as coffers containing the most fundamental truths about human desire, conflict, and self-deception.

https://www.nybooks.com/articles/2018/12/20/rene-girard-prophet-envy/

Etablissemangets haveri – Fokus

Etiketter

, , , , ,

Sakpolitiken har, förstås, inte varit ett samtalsämne på länge. Är det någon som hört Annie Lööf svara på frågan vilken sakpolitik det är som alliansen och Miljöpartiet skulle göra till sin? Men nu har till och med de aningen bredare perspektiven på regeringsbildningen fallit bort.

https://www.fokus.se/2018/11/etablissemangets-haveri/

Har länge tyckt att Johan Hakelius är en vår samtids skarpaste obeservatörer, och dessutom en god stilist. Han sätter ofta fingret på vår samtids mimetiska spel.

Ett av de absolut säkraste tecknen på att en mimetisk kris pågår, är att fokus på vad konflikten faktiskt handlar om flyttas från vad, i detta fall sakpolitiken, till att handla om vem. Det vill säga, fokus är inte att driva sin egen politik, utan att sänka sin rival. När senast hörde vi någon tala om sakfrågorna? När var svensk politik en kamp mellan ”höger” och ”vänster” senast? 2006 kanske? Alla de ”gamla” riksdagspartierna har istället unisont vänt sig mot den nya gemensamma fienden, sverigedemokraterna, som klampat in och stört den tidigare rådande ordningen. Gamla svurna fiender är nu alla rörande överens om att det övergripande målet inte är att föra sin egen politik, utan att hålla katten bland hermelinerna utanför buren.

”Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.” (Luk 23:12)

Det är att naturligtvis som Hakelius också skriver, att detta spär på både politiker- och demokratiförakt och som polariserar samhället och både sliter isär och skapar nya sammanhållningar. Lika eller ännu bräckligare än de tidigare.

Krav på offer i Paktistan

Etiketter

, ,

”Asia Bibi, 53, has been on death row since 2010, after being accused of insulting the Prophet Mohammed during an argument over a water bowl in Punjab province.

Supporters of the ultra-religious party Tehreek-e-Labbaik Pakistan (TLP) gathered in several cities today, threatening nationwide protests if authorities free Ms Bibi.”

Orsaken är en uppenbar struntsak. En ursäkt för att få hänga någon, vem som helst, som får denna mobb att hålla sams internt. Naturligtvis är det för mobben ingen struntsak, utan tvärtom det allra viktigaste då det handlar om deras uppfattningar om helighet, om hierarkien i samhället. Om en kristen kvinna kan få rätt mot en muslim, så faller deras världsbild om att vara ett ”herrefolk” ihop.

”Pakistan’s Supreme Court reached a decision on her final appeal on Monday, but their announcement is not expected until next week, potentially due to a fear of mob violence.”

Myndigheterna befinner sig i samma situtation som Pontius Pilatus. Frågan är hur de kommer agera. Ska de två sina händer och överlämna kvinnan åt ”sitt kors”, eller kommer de stå emot mobben, trots hotet om mer och värre våld? Är det då inte, som översteprästen Kajafas sa om Jesus korsfästelse, ”bättre att låta en dö, så att hela folket kan leva?” Vi vet ju att det naturligtvis inte går i längden. En mobb kommer kräva våld, ett nytt offer, oavsett. Om de ser att det funkar och att även myndigheter faller till föga för hoten, finns ingen anledning att sluta driva liknande fall. Det kommer att eskalera. Om Asia Bibi inte fälls kommer de utkräva sin hämnd på andra sätt, där andra oskyldiga människor troligvis kommer att drabbas av mobbens blodtörst. De är inte ute efter Bibi, de är ute efter en syndabock.

Länk: https://www.dailymail.co.uk/news/article-6269297/Islamists-rally-Pakistan-death-sentence-Christian.html

De orena

Etiketter

, ,

”eller om någon, utan att märka det, kommer vid något orent — vare sig den döda kroppen av ett orent vilddjur, eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den döda kroppen av något slags orent smådjur — och han så bliver oren och ådrager sig skuld; eller om han, utan att märka det, kommer vid en människas orenhet, det må nu vara vad som helst varigenom hon kan vara oren, och han sedan får veta det och han så ådrager sig skuld;” (3 Mos 5:2-3)

Att förstå den bokstavliga beröringsskräcken som riksdagens övriga partier hyser mot SD, så måste man tolka det genom religiösa glasögon, närmre bestämt arkaiska eller gammaltestamentliga, som citerat från tredje moseboken ovan. Vi pratar inte om faktiska åsikter eller politik, vi talar om ”rötter” och dess grad av orenhet.

En som tycks ha förstått detta är Håkan Boström, som nyligen noterade följande på GP:s ledarsida:

”Enligt Douglas [Mary Douglas, författare till boken ”Renhet och fara” (1966)] fyller renhetsregler funktionen att upprätta en social ordning. Det är därför renhetsregler, om mat och ritualer står sida vid sida med moraliska påbud i många traditionella religiösa texter. Reglerna behövs för att göra världen enkel och begriplig. Egentligen för att vi ska slippa tänka och besparas moraliska överväganden. Det sistnämnda är nämligen svårt och jobbigt.”

”Att förhandla med SD om skattesatser, strandskydd eller trafikpolitik anses förkastligt. Det kan bara förstås som ett renhetskrav. Den som talar med SD blir besmittad av det orena. Hos makteliten blandas detta inte sällan också med en stor dos folkförakt. SD symboliserar allt de inte vill vara.”

Denna beröringsskräck påminner dessutom väldigt mycket om synen på kvinnan inom islam. Det är alltid hon som är den ”orena”, den som skall skyla sig och sina kroppsformer, dölja hår och ibland även ansiktet, i syfte att inte väcka begär hos män när hon vistas ute (något som för övrigt helst bara ska ske under sällskaplig kontroll av manlig släkting). Blir en kvinna våldtagen så är det hennes eget fel, som genom sin ”magi” gör det omöjligt för män att kontrollera sig. Därför är det också kvinnan som bestraffas för att ha blivit våldtagen. Hon, som förhäxat mannen, är den skyldige enligt denna syndabockslogik, en oren som måste straffas. Logiken är glasklar, om du tror på den, men diabolisk för dess offer.

Samma logik gäller alltså numera tydligt och klart i svensk politik. Man är rädd att magikern Åkesson kommer att göra alla som sitter i samma rum och pratar med honom till någon form av nazistormtrupper. Politikers begär att upprätta dödsläger och marschera i takt kommer att väckas till liv och deras fria vilja kommer helt att underkastas SD… Så länge alla tror (eller medvetet utnyttjar andras tro) och anser sig tjäna på att syndabocken, i detta fall SD, är skyldiga till anklagelserna, så fortsätter detta tragikomiska spel. De politiker som deltar i farsen tror på den, men vi utanför ser den för vad den är.

Mat åt gudarna

Sådant här fascinerar dagens forskare mycket, men eftersom det är så avlägset är det möjlig att hysa en skräckblandad förtjusning inför en kultur som mördat säkert hundra tusentals oskyldiga människor på de mest makabra vis. Få tänker på att de som fick slut på eländet var vita, kristna, heterosexuella, män från Europa. Och hur många tänker på att samma sak hänt under vår tid (under nazi-tiden och under kommunismen), med skillnaden att det varit under mer uppdaterade former?

Det sociala våldet

Etiketter

, , ,

Malcom Kyeyune, skriver på Kvartal om socialt våld i immigrationens kölvatten. När våldets syfte blir att skapa eller befästa en ny social ordning mellan nyanlända och befintlig befolkning:

”Gemensamt för detta våld är att det är socialt. Vi talar inte om enskilda galningar, utan om ofta tämligen stora grupper människor som begår extremt grova våldshandlingar tillsammans. Grovheten i detta våld kommer inte ur tidigare relationer till offret (för i regel finns ingen sådan), eller som ett led i att uppnå något annat syfte (genomförandet av ett personrån, en kriminell utpressning, osv). Det är också ett våld som bryter mot sociala tabun i majoritetssamhället, vilket ger en fingervisning om att det finns en mycket tydligt sorts vi-och-dom-dynamik bakom dessa dåd. Det mest illustrativa exemplet på förekomsten av denna dynamik ligger i det allt mer grövre våldet mot blåljuspersonal, mot bussförare och andra lägre samhällsfunktionärer. Vi hör ständigt att detta våld beror på socioekonomiska faktorer, på fattigdom, en dålig arbetsmarknad, och dylikt.

Men detta är ju absurt. Finns det alltså inte någon fattigdom i Polen, om vi jämför med Sverige? Finns det inte en dålig arbetsmarknad i Litauen, ett land som den senaste tiden upplevt en enorm våg av emigration? Dessa länder diskuterar inte att utrusta ambulanspersonal med skottsäkra västar, och trots att ingen någonsin skulle påstå att båda länderna saknar kriminella, tycks det otroligt glest mellan rapporterna om kriminella som attackerar brandbilar mitt under släckningsarbete. Något annat måste till, och det som gör debatten lika delar överkänslig och krystad är att alla redan vet vad detta något är.

När man skalar bort alla andra dimensioner som komplicerar våldet eller ger det ett syfte – sexuell tillfredsställelse, hämnd för personliga oförrätter, chansen att komma över värdesaker – då kommer man till slut till en punkt där bara det nakna maktspråket finns kvar. Våldet som en kick, våldet för våldets egen skull. Våldet som en del av byggandet av den egna sociala sammanhållningen, och som en del av att uppvisa dominans gentemot ett ‘dom’.”

Det är nytt, men ändå uråldrigt.

Länk: https://kvartal.se/artiklar/3892/

 

Lite om marknadsekonomi och mimesis

Etiketter

, , , , ,

Att priser på den fria marknaden styrs av objektiva ekonomiska lagar, som utbud/efterfrågan, är en sanning med modifikation. Fler ekonomer skulle må bra av att ta del av Girards teorier om mimesis, för att få lite distans till det här med ”lagar”. Även de som ofta kritiserar marknadsekonomin, gör det utifrån idén att om vi bara ”ändrar lagen”, så kan vi ändra på hela det ekonomiska systemet till något som blir ”rättvisare”, eller mer ”jämlikt”.

Utifrån ett mimetiskt sätt att tänka fluktuerar inte värden i enlighet med ”lagen om utbud och efterfrågan”, utan i enlighet med varje spekulants värdering av hur en sammantagen värdering av alla tänkbara spekulanters värderingar skulle kunna se ut, om en sådan lag fanns. Det finns alltså inget sådant som en objektiv ekonomisk lag, utan det finns enbart subjektiva värderingar, vilka alltid är mimetiska och i själva verket sägas vara ”inter-subjektiva”. Det som finns är inte en lag, utan en slags kollektiv inbillning om att det finns en lag.

Den ekonomiska verkligheten påstås ibland vara ”orubblig” och ”matematiskt förutsägbar”. Det är den inte. Det är människor som styrs av mimetiska lagar, vilka ger upphov till ekonomiska mönster – vilka ger upphov till ekonomiska lagar (som givetvis alltid har olika undantag) – och det är mimetiska lagar som är ”orubbliga”.

Vi kanske istället borde prata om sannolikheter? Vi kan med olika grad av sannolikhet, givet det mimetiska spelet kring tillgång och efterfrågan, påstå att en varas pris kommer öka eller sjunka beroende på värderingar om utbud och efterfrågan. Det är t ex troligt att priset på fläktar och klimatanläggningar är högre under en mycket varm, än under en kyligare sommar. Bara en idiot (som journalister på SVT) blir (spelat?) förvånad och upprörd över när det händer på den privata marknaden. Men det är ingen lag som dikterar detta – utan enbart (mimetiskt) mänskligt tänkande och handlande.

Marknadens aktörer (tillverkare, grossister, återförsäljare) har oftast satt ett pris långt i förväg vilket de garanterar köparna och därmed finns en viss förutsägbarhet på marknaden. Det är inget fel i det. Man höjer inte priset på fläktar, bara för att sommaren blev rekordvarm. Men, man behöver heller inte rea ut dem (som kanske brukligt) efter midsommar. Däremot, när de väl säljs slut (man har svårt att förutse en värme som driver på efterfrågan) och det råkar finnas personer som sitter på en eller flera fläktar, så kan dessa givetvis försöka sälja dem till ett högre pris än det som butiken tidigare erbjöd (men inte längre kan erbjuda alls!). Betalningsviljan för fläktar ökar också hos konsumenten. För den med begränsade resurser innebär detta att man tvingas välja bort något annat man kanske hade ville köpa (eller spara och investera i) för pengarna.

Eftersom ”alla” sitter och tänker på samma sätt (det mimetiska spelet kring tillgång och efterfrågan): ”att det är nog bäst att köpa den dyra fläkten nu, annars så går den till någon annan”, så blir det meningslöst att försöka förhandla och pruta. Man går med på det höga priset, därför att någon annan också gör det.

Marx har därför lika fel i sin värdelära om objektiva värden och om arbetets mervärde, som alla ekonomer som hävdar att ekonomiska lagar är objektiva och oberoende av människan. Marx trodde vi kunde ”ändra lagarna” och basera priset på något annat än marknadens mimesis. Varje människa som tänkte eller handlade annorlunda än marxismen blev därför en lagbrytare i de stater som införde den, och resultatet blev också miljontals mördade människor.

Frågan är då om vi kan förändra människans mimetiska tendenser att bli mindre marknadsekonomiska, och om det skulle vara till godo eller till ondo? För min del anser jag denna form av ”positiv mimesis” vara en del av mänsklighetens varande. Det gör något sådant som marknadsekonomi möjligt, vilket driver fram positiva saker som utveckling och investeringar, liksom en sund reglering av priser på ett sätt som är i linje med själva människovarandet. Den faktiskt tillgången och efterfrågan, liksom pris som baseras på imiterade förväntningar, är inget skadligt, utan tvärtom sunt, medan försök att ”leka gud” och politiskt styra över dylika ting i stort sett alltid slutar i misslyckanden (och i värsta fall i massmord, svält och armod).

socialism-stegen