Etiketter
Roligt att Högskolan i Gävle uppmärksammar oss! Måste dock poängtera att det inte är undertecknad som medverkar på bilden.
07 torsdag Apr 2016
Posted Humor
inEtiketter
Roligt att Högskolan i Gävle uppmärksammar oss! Måste dock poängtera att det inte är undertecknad som medverkar på bilden.
05 söndag Maj 2013
Posted Kultur & Religion
inNågra kommentarer från fader Barron om hur vi måste läsa hela Biblen, med korsfästelsen och återuppståndelsen ständigt i sikte, så att säga. Biblen är historien om frälsningen, från början till slut. Vi kan inte plocka ut enskilda händelser och säga att ”se vad mycket våld som är sanktionerat av religionen”, och glömma bort ”det sista kapitlet”, vilket avslöjar sanningen för oss. Nämligen att våldet är enbart vårt eget, att våldet är människornas och inte Guds vägar.
29 måndag Apr 2013
Posted Kultur & Religion
inEtiketter
Häromdagen tog jag en halvdag ledigt från det vanliga jobbet och besökte tankesmedjan Timbros seminarium i samband med boksläppet av antologin ”Religionen i Demokratin – ett politiskt dilemmas återkomst”. Flera intressanta författare deltar med bidrag i denna bok, med Eli Göndör som redaktör.
Temat är tämligen högaktuellt, inte minst med tanke på Omar Mustafas korta visit i det socialdemokratiska partiets ledning, men som ett högaktuellt ämne i vår tid. Som Eli själv presenterar boken, så har religionen inte försvunnit ur samhället i takt med att bildningsnivå och välståndet har ökat, så som förespåddes av så många av modernitetens och ”upplysningens” företrädare. Till och med i Sverige, kanske det mest sekulära landet i världen, har religionen levt vidare ”och finns ännu kvar som en naturlig del i miljontals människors vardag samtidigt som det religiösa utbudet ökat markant genom invandring.”
Uppmärksamheten och bevakningen kring valet av påve Franciscus var förvånansvärt stort. Kanske på grund av medias önsketänkande om att få se en HBTQ-vänlig protestant vald till Heliga Stolen (vilket de såklart inte fick se), men kanske också för att religionen uppmärksammas som närvarande i samhället och att vi inte kan skilja på religion och politik så strikt som vi västvärlden har försökt att göra sedan upplysningstiden.
Två saker jag kan invända mot, eller snarare saknade, i boken/seminariet, är att begreppet ”religion” används allt försvepande och generaliserande, och man tenderar att likställa och relativisera alla religioner med varandra. De franstod mer som olika tanke/idésystem med olika syn på sanningen – och någon form av vetenskaplig eller empirisk analys kan (vågas?) därför inte läggas på dem.
Jag är av åsikten att vi måste kunna se och medge att västvärlden, med sin judiskt-kristna värdegrund, är exceptionell i världen. Mitt djärva påstående är att utan kristenndomen hade naturvetenskap, mänskliga rättigheter för individen, eller för den delen den sekularisering vi samtidigt måste kritisera, kunnat utvecklas.
Den andra är att jag tycker man missade att se hur religion är kultur och hur kultur är religion. Människorna, de enskilda personerna, är kulturbärare, men människorna formas samtidigt av sin kultur, vilken i grund och botten innehåller en trosuppfattning, vilken utmynnar i diverse uttryckssätt, föreställningar och ritualer.
En jobbig förkylning har gjort det omöjligt att följa upp det hela tidigare eller ens börja läsa boken än, men hoppas kunna ändra på det under maj.
Seminariet spelades in av Axess TV och kommer att sändas där. Mer information här.
Några andra röster:
Göran Skytte om antologin på SvD.Erik Helmerson på DN här.
Bild från paneldebatten som följde på bokpresentationen.
03 måndag Dec 2012
Posted Kultur & Religion
inEtiketter
Maria Ludvigsson skriver i SvD angående religionsfobin och kyrkligt adventsfirande:
”Det är första advent. Den sedvanliga debatten om skolbarn i kyrkorummet har rasat och bibringat varje religionsfobiker en mental amulett. ‘Bevara oss från allt ont, som välsignelser och religioners förklenande inverkan på intellektet!'”
Eftersom det är människor som är religionsutövare kan det naturligtvis bli både anti och pro intellektet. Det finns utövare av alla de slag. Några är inbegripna i de mest komplicerade metafysiska frågeställningar, medan andra hänvisar till sin religion utan tänka. Radikal sekularism når oftast tankens slutstation i form av ”vetenskapen”, vilken blir dess religion. Den får inte ifrågasättas och anses inte behöva någon intellektuell grund, utan är absolut och skall allenarådande ge oss ”alla svar”.
Det är en i högsta grad modern myt att religion är anti-intellektuell till sin natur. För vad kan vara mer utmanande för intellektet än att kontemplera det Absoluta och Evigheten, eller Treenighetens Personer – det vi benämner Gud.
24 onsdag Okt 2012
Posted Kultur & Religion
inEtiketter
Elias Canetti är briljant som gör följande observation (med min textfetning) i sin bok ”Crowds and Power”:
“The collective fear of a herd in flight is the oldest and perhaps the commonest example of a crowd sate.
It seems very likely that sacrifice originated in this state of crowd fear. A lion pursuing a heard of gazelles, all feeing together in fear of him, desists from pursuit as soon as he succeeds in seizing one of them. This animal, his victim, is a kind of sacrifice which procures a respite for its companions in the herd? As soon as the other gazelles see that the lion has got what it wants their fear abates. From mass flight they revert to the normal state of a herd, each animal grazing on its own and doing as it pleases. If gazelles had a religion and the lion was their god, they could, in order to appease his appetite, voluntary surrender one of their number to him. This is exactly what happens among men: religious sacrifice springs from a state of crowd fear. It serves to halt the pursuit and, for a while, still the hunger of the hostile power.”
Om vi vill applicera detta på människan, vad är det vi flyr från? Vad för sorts lejon ryter mitt ibland oss och får oss att springa allihop åt ett och samma håll? Jag skulle utan tvekan säga mimetiskt begär. Mimesis gör oss likformiga, till kopior av varandra, som likt gasellerna springer mot samma mål. Detta förvandlar oss till rivaler. För hos alla i den flyende flocken gäller det att inte komma sist, för det är den siste som ”offras” och dör.
Massan av ”flyende” människor flyr till slut från våldet själv, lejonet, genom att ge upp en av de sina till våldet. När man unisont vänder sig mot den utvalde, kommer man att med våld fördriva våldet, lejonet. Vad man inte ser då, är att alla, unisont, blir till lejon, medan offret fortfarande förblir gasell, eller ett lamm, för att använda en mer kristen terminologi. Vi tror dock att vi alla fortfarande är oskyldiga gaseller, som bara gjorde vad som var nödvändigt för att stoppa lejonet.
Kristendomen är dock offrets religion, inte lejonens: ”Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist.” Luk. 13:30) Vilket är anledningen till att alla som så gärna vill se sig själva som en oskyldig gasell, eller som gudomligt lejon, inte förstår någonting av kristendomen.
19 fredag Okt 2012
Posted Kultur & Religion
inFöljande är en redux av poster på min föredetta blogg. Jag först kom i bekantskap med René Girards antropologi, genom Gil Bailies bok ”Violence Unveiled – Humanity at the Crossroads”, på vilken de posterna byggde. Nu har jag editerat, tagit bort och lagt till en hel del.
***
Låt oss första backa tillbaka lite och se på mänsklig kultur och gemenskap.
Alla har vi ett behov utav identifikation. Identifikation är ytterst nödvändigt för världen och en av dess första principer. Att identifiera sin omvärld genom att namnge alla dess invånare var, enligt Genesis, bland det första Adam företog sig. Vi är varelser som alltså identifierar yttre ting utanför oss, men vi är också självmedvetna varelser, och har därmed också ett behov av självidentifikation, att veta vem vi själva är.
De flesta tycks nöja sig med att identifiera sig efter sina yttre egenskaper, som att man är man/kvinna, har ett yrke, är mor/far och så vidare. Den lite mer djupsinniga, eller “sökande” personen, inser dock att det finns något annat jag innanför allt detta, det sanna jaget, något som inte kan identifieras och klassificeras genom några yttre egenskaper – detta är vad de flesta brukar kalla för “själen”.
Eftersom människor är en social varelse ingår hon i kollektiv som nationer, samhällen, familjer, vänkretsar, kollegor, och så vidare. Behovet av identifikation utifrån vilken grupp man tillhör, eller kanske önskar tillhöra, är stort. Vi påverkas av andra inom kollektivet, både positivt och negativt.
Det finns gruppgemenskap så väl som grupptryck. En sammanlänkande vi-känsla, liksom en uteslutande dem-känsla. Båda vilka kan verka i både positiv och negativ riktning beroende på kontext och uppsåt. Svårast att kontrollera och se denna dynamik för vad den är bör vara under tonåren då man är i full färd med att själv skaffa sig en egen identitet genom att (mer eller mindre) dels urskilja sig från medfödda gemenskaper (familjen) och att bilda nya (vänner och så småningom en egen familj).
Allt som har ett yttre liv också har ett inre liv. Det gäller individer, men grupper är absolut inget undantag. Tvärtom finns det inom alla kollektiv olika former av inre egenskaper i form av normer, regler, tecken, koder och så vidare. Det är det som kallas för kultur, eller “civilisation”, även om vi kan identifiera vissa skillnader mellan dessa begrepp. Detta har vi tidigare tagit upp här.
Denna inre kultur är vad som i grunden förenar människorna och håller dem samman som ett kletigt “kitt”, som cement håller samman stenarna i en mur eller en bro. Vilket faktiskt inte är en långsökt liknelse alls, eftersom även kitt kan “förtorka”, förlora i hållfasthet och därmed riskera hela bygget att rasa samman. Se på den muslimska världen som i mötet med väst genast börjar skaka i sina grundvalar eftersom kittet som hållit samman kulturen, i ljuset av västliga värderingar, visar sig vara allt för gammalt, förtorkat och obeständigt. Hur som helst, detta kitt har i sig självt också inre och yttre egenskaper. Yttre egenskaper kan vara allt från klädstilar och sätt att prata, till ritualer och seder. De inre är mer sublima (såklart) men här kan vi mer tala om de saker som man inte gör, uttalar, eller utmärker sig med, liksom alla outtalade betydelser i symbolik och tecken.
Kittet som sammanhållande kraft är inte sällan mytologisk. Alla folk har självbilder vilka mer eller mindre förnekar sanningen om sig själva. Mer eller mindre, skriver jag, därför att det finns klara gradskillnader. Jämför till exempel turkarnas förnekande av folkmordet på armenierna, med till exempel hur amerikaner ser sitt ansvar för på atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Å ena sidan ett förnekade av historiska fakta och verklighet, å andra sidan både erkännande och ansvarstagande, även bruket av bomberna försvaras. Turkarna skapar myter, medan amerikanerna skapar historia.
Så länge mytologin, alltså kulturen, får verka i fred, utan störningar från yttre omständigheter, kan den överleva intakt under mycket lång tid. Väldigt få kulturer existerar dock idag utan påverkan av omvärlden. Tvärtom finns det nog extremt få, om några alls kvar. För att hitta exempel måste vi ta oss till indianstammar, väl dolda i till exempel Amazonas djungler, som antingen oupptäckta eller fortfarande lämnade i fred, och därmed ovetande om den yttre världen.
Hur det nu än ligger till med den saken så är all kontakt med yttervärlden presumtiva hot mot den egna kulturen. Dem måste man skydda sig mot för att kunna upprätthålla och behålla “sin egen lilla värld” så att säga. Om mytologin skall överleva behöver den bevaras och skyddas genom att strikt förhålla sig till ”det som våra förfäder alltid har gjort sedan tidernas begynnelse”. Vilket är så långt som det kollektiva minnet sträcker sig tillbaka och i så hög grad som återkommande ritualer och ceremonier påminner oss.
Om vi bortser från det andliga, så har religionens antropologiska roll, över hela världen, varit att hålla oss kvar i vår egenskapade mytologi. Alltså i en falsk verklighet. Det är först genom judendomen och sedan genom uppföljaren, kristendomen, som en radikal förändring har skett. Gradvis rör vi oss bort från skapandet av myter, mot att istället skapa historia.
27 måndag Aug 2012
Posted Kultur & Religion
inNär jag gör ett val att binda mig, t ex till hustru och familj, eller att bekänna mig till en kyrkas uttalade trossatser, har jag då minskat min frihet?
Jag kan inte längre gå ut på krogen som jag vill, inte längre fritt välja kvinnor att träffa, eller bekänna mig till vilka trossatser som helst. Valmöjligheter tycks uppenbart ha försvunnit. Om frihet mäts i form av antal valmöjligheter måste svaret vara att min frihet därmed har inskränkts.
Men, har mina valmöjligheter verkligen minskat? Låt oss tänka efter. Jag kan nu när som helst välja bort fru, barn och kyrka. Visserligen brott mot ingångna löften, men jag kan.
Tidigare hade jag inte fru, barn eller kyrka. Dessa var inget jag kunde välja eller välja bort, men nu kan jag välja bort dem om jag så önskar. Har inte summan av mina valmöjligheter egentligen ökat? Har inte min frihet i så fall ökat snarare än minskat?
Det låter konstigt, men kanske måste det vara så att det i ordet religion, vilket stammar från latinets ”religio” eller ”religare” (enl. wiki), som båda tycks syfta på någon form av skyldighet; att ”att binda upp sig” i betydelsen att ”ha en skyldighet mot” någonting, finns en ledtråd till ett svar? Kanske är det genom att göra vissa val, att axla vissa skyldigheter, utan att först kräva massa ”rättigheter”, som vi människor vinner friheten?
Kanske varken ökar eller minskar friheten i mitt liv på grund av att jag gör vissa val i livet, eftersom friheten aldrig har varit menat som något enbart kvantitativt, utan hela tiden absolut. Men aldrig någonsin total.
24 söndag Jun 2012
Posted Kultur & Religion
inUr Violence and the Sacred (med min kursivering i slutet), av René Girard:
”A unique generative force exists that we can only qualify as religious in a sense deeper than the theological one. It remains concealed and draws its strength from this concealment, even as its self-created shelter begins to crumble. The acknowledgement of such a force allows us to assess our modern ignorance – ignorance in regard to violence as well as religion. If we fail to understand certain religious practices it is not because we are outside their sphere of influence but because we are still to a very real extent enclosed within them. The solemn debated on the death of God and of man are perhaps beside the point. They remain theological at bottom, and by extension sacrificial; that is, they draw a veil over the subject of vengeance, which threatens to become quite real once again, in the form not of a philosophical debate, but of unlimited violence, in a world with no absolute values.”