• Om Kultur & Religion
  • René Girard & Källor
  • Begrepp & termer

Kultur & Religion

~ Girardiska betraktelser i dåtid och samtid

Kultur & Religion

Etikettarkiv: offer

Från Jesaja

07 onsdag Feb 2018

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Bibeln, Gamla Testamentet, Jesaja, offer

Balak's Offering (Numbers 23, 6-7), wood engraving, published in 1886Ingenstans finns ett kraftigare avståndstagande från blodiga offer än hos profeten Jesaja (Kap 1 vers 10-20), vilka är värda att påminnas om:

10 Hören HERRENS ord, I Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds lag, du Gomorra-folk.

11 Vad skall jag med edra många slaktoffer? säger HERREN. Jag är mätt på brännoffer av vädurar och på gödkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag intet behag.

12 När I kommen för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av eder det, att mina förgårdar trampas ned?

13 Bären ej vidare fram fåfängliga spisoffer; ångan av dem är en styggelse för mig. Nymånader och sabbater och utlysta fester, ondska i förening med högtidsförsamlingar, sådant kan jag icke lida.

14 Edra nymånader och högtider hatar min själ; de hava blivit mig en börda, jag orkar ej bära den.

15 Ja, huru I än uträcken edra händer, så gömmer jag mina ögon för eder, och om I än mycket bedjen, så hör jag icke därpå. Edra händer äro fulla av blod;

16 tvån eder då, och renen eder. Skaffen edert onda väsende bort ifrån mina ögon. Hören upp att göra, vad ont är.

17 Lären att göra vad gott är, faren efter det rätt är, visen förtryckaren på bättre vägar, skaffen den faderlöse rätt, utfören änkans sak.

18 Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull.

19 Om I ären villiga att höra, skolen I få äta av landets goda.

20 Men ären I ovilliga och gensträviga, skolen I förtäras av svärd; ty så har HERRENS mun talat.

 

Privilegierat medlidande

11 torsdag Jan 2018

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

abort, Dan Korn, medlidande, nietzsche, offer, Smedjan

Ny artikel på Smedjan: ”Den underprivilegierades makt”, av Dan Korn, tar upp frågan om ”offer” i vår tid. Är alla offer alltid underprivilegierade eller förtjänta av enbart medlidande?

”Medlidandet med vilt främmande människor och med djur är en del av civilisationsprocessen och har, som Nietzsche helt riktigt observerade, även om han inte gillade sin observation, sitt ursprung i Bibeln. I Första Mosebok är hela tiden medlidandet med den som för tillfället är offer. ”

Men:

” I vår tid är det ofta mycket svårare, men vi frestas ständigt att göra enkla indelningar i ond och god, offer och förövare, även där de inte stämmer med verkligheten.”

Det är vad man i mytologins värld alltid gjort i syfte att dölja och försvara offret av en egentlig oskyldig, till exempel Oidipus, eller diverse ”monster” som Minotauros och många fler. För att visa på ett exempel så tar Korn upp abortfrågan. Här tycker jag dock att han missar en mycket viktig aspekt när han skriver att ”[t]vingas kvinnan föda ett oönskat barn, är hon offer. Om det oönskade barnet aldrig föds är det offer”. Nämligen den poängen att föräldrar kan göra ett aktivt val, som barnet inte kan. Det är inte det ofödda barnet som tvingat sig på föräldrarna. Barnet är alltid oskyldigt, även om barnet är oönskat. Dess offerstatus borde därför i alla lägen vara oomtvistat, medan det för den gravida kvinnan endast i sällsynta fall har att göra med att de är offer (ja, även vid en våldtäkt, är barnet de facto en oskyldig individ).

Beroende på hur vuxna eller mogna de gravida (man är ju två!) är, kan de välja att göra en självuppoffring istället för ett offer. Det vill säga de kan ta hand om barnet, istället för att offra det för sin egen frihet eller bekvämlighets skull. Det gör naturligtvis inte omogna föräldrar, de som inte förstår bättre, till ”onda” människor eller ”mördare”. Något som kristendomen fört med sig är den fundamentala omvändelsen av betydelsen i ordet ”offer”. När vi talar i termer om att ”jag gjorde ett offer”, eller ”jag var tvungen att offra”, så är det i stort sett alltid i betydelsen att jag gjorde en självuppoffring; av tid, pengar eller bekvämlighet, som vi pratar om. Innan kristendomens genombrott var det så gott som alltid frågan om att ett offer innebar att offra något till gudarna; ett djur, en del av skörden, eller i värsta fall, människor.

 

 

Perspektiv från 300-talet

25 söndag Aug 2013

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Israel, offer, Ratzinger, templet, Torah

”I en tillbakablick har Gregorios av Nazianzos  (död ca 390) försökt att periodisera religionshistorien utifrån undergången av Jerusalems tempel. Han talar om Guds tålamod, som inte pålägger människan något obegripligt; Gud handlar som en god uppfostrare eller läkare. Långsamt avskaffar han vissa bruk, andra tolererar han och för så långsamt människan framåt. »Det är ingen lätt sak att förändra gällande och sedan länge vördade traditioner … Vad vill jag säga med detta? Det första testamentet undertryckte avgudarna, men tolererade offren. Det andra testamentet gjorde slut på offren, men avskaffade inte omskärelsen. Hade människorna en gång väl funnit sig i avskaffandet, så lät de också bli det som var tillåtet för dem« (cit. Efter Barbel s 261 – 263). I kyrkofaderns perspektiv framstår också de i Torah föreskrivna offren endast som ett medgivande – som en etapp på vägen till den rätta gudsdyrkan, som något provisoriskt, något som måste överträffas och som överträffades av Kristus.”

– Ur Joseph Ratzingers (Benedikt XVI), Jesus från Nasaret – Del II.

Offerrollens privilegium

23 tisdag Jul 2013

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

lynchning, obama, offer, sataniskt, syndabock, Trayvon Martin, Zimmerman

I det uppmärksammande fallet med dödsskjutningen av Trayvon Martin, där det nyligen fälldes dom, icke skyldig, har vi alla tecken på hur anklagaren/åklagaren istället för att bevisa den anklagades skuld, mer tyck ha ägnat sig åt att demonisera den åtalade och spela på dennes vita hudfärg som skäl nog att döma honom. Japp, ni läste rätt, det är som en inverterad lynchning från gamla, sämre dagar, i den amerikanska södern.

Vit man skjuter svart man – ”case closed” – det är mord, enligt vår tids nya, mediastyrda krav på identitet av offer och förövare. Därmed kan de rättfärdiga utkräva sin hämnd redan i förväg, utan hänsyn till fakta och bevis. Här tar Bill Whittle och gör upp med den riktiga rasismen och fakta i målet:

Det mest intressanta är dock det som endast kan ske i en kultur som är så djupt influerad av evangelierna som vi västvärlden, och kanske USA i synnerhet, är – nämligen kraften, ja makten, i att vara ett offer. President Obamas uttalande om att han kunde ha varit Trayvon Martin är särskilt utstuderat – för vad är det om inte ett försök av världens mäktigaste man att själv bli identifierad som ett oskyldigt offer, en syndabock, vars motståndare agerar endast efter sin rasistiska agenda och inte efter politiska eller ideologiska åsiktsskillnader. Som Boris Zelkin (PJ Media) så väl formulerar det:

”Until this point, Obama left this portrayal to the court jesters. Between the handwringing of the network news and the major newspapers, that mythos — the one of a good man besieged by racially motivated political opponents intent on his destruction — was shoved into the current American zeitgeist like food down the gullet of a Toulouse foie gras goose. This, however, marks a sea change. Now Caesar himself plays the victim.”

Man kan säga mycket mer om det märkliga att presidenten uttalar sig i ett enskilt fall där en enhällig jury friade Zimmerman från mordanklagelserna. Att så medvetet spela en offerroll, i syfte att vinna sympatier och omöjliggöra saklig kritik, är att gravt missbruka evangeliets budskap. Det handlar inte om att identifiera sig med offret för offrets skull, utan enbart för sina egna intressen. Det är ingenting annat än sataniskt (bokstavligt menat) men just precis därför vad man kan förvänta sig av ”världens härskare” (inte bokstavligt menat).

Film: intervju med René Girard (Del 2 av 2)

13 lördag Jul 2013

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

eukaristin, kanibalism, mimesis, offer, René Girard, video

Del 2:

Film: intervju med René Girard (Del 1 av 2)

13 lördag Jul 2013

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

intervju, kultur, mimesis, offer, René Girard, video

Del 1:

 

Historiens järnhårda lag

18 tisdag Jun 2013

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

hjärta, Kenneth Burke, lag, offer, poesi

Here are the steps
In the Iron Law of History
That welds Order and Sacrifice:
Order leads to Guilt
(for who can keep commandments!)
Guilt needs Redemption
(for who would not be cleansed!)
Redemption needs Redeemer
(which is to say, a Victim!).
Order
Through Guilt
To Victimage
(hence: Cult of the Kill). . .

– Kenneth Burke (1897 – 1993)

Lagen är sannerligen järnhård, men inte hård nog, för mot det mjukaste i världen, det förlåtande hjärtat, kan alla lagar böjas.

En ”priviligierad” röst tystnar

19 måndag Nov 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ 1 kommentar

Etiketter

debatt, feminism, hömnd, offer, Per Ström, politik, våld

Per Ström, en av de flitigaste debattörerna kring feminism och jämlikhetsfrågor, väljer att avsluta sin medverkan i debatten eftersom han upplever att det personliga priset blev för högt på grund av de enorma mängder av hot, hat och kränkningar som han drabbats av. På SVT Debatt skriver Ström om de mest bisarra saker som han drabbats av. Inte från någon anonym näthatspöbel, en sådan kan man ju till stor del ignorera, utan från folk på uppburna positioner till vilka vi kan räkna kulturpersonligheter, samhällsdebattörer och journalister.

”Mycket av hatmobbens framfart sker i sociala medier. Men även Sveriges Radios journalister och stora papperstidningar har sällat sig till mobben. Observera återigen att jag inte syftar på saklig kritik – sådan välkomnar jag – utan på lynchmentalitet och härskarteknik. Det rör sig om uttalanden som att min mentala hälsa kan ifrågasättas och att jag borde skaffa suspensoar. Vad mina underklädesvanor har med samhällsdebatten att göra framgick inte. En tidning skrev något om att ifall jag blir nedslagen med ett järnrör när jag går ut så skulle det inte vara så förvånande.

Ibland har till och med ledarsidor hoppat på håntåget.”

Feministerna själva har inget medlidande. Istället anser man att Per Ström är privilegierad och undanflykter om hur kvinnor minsann haft det svårt också tas till intäkt för att nu har rättvisa skipats. Oklart är hur det rättfärdigar vad som drabbat Per Ström. Men det ligger i vår tid att anse att hämnd är den enda vägen till rättvisa. Typiskt nog uppmanade president Obama sina anhängare inför valet att rösta på honom för att ”hämnas”, dock något oklart på vad och varför. På den ”vite mannen” kanske?

Det större problemet, vilket också Erik Helmerson på DN också poängterar, är att ingen av sidorna, varken feminsiterna eller de med andra uppfattningar, vinner på att en röst i debatten skräms till tystnad. De enda som, i likhet med hur de militanta djurrättsaktivisterna genom hot och våld fick pälshandlare att stänga sina butiker, kan fira någon sorts seger nu är våldets apologeter.

Allt detta är en del av vår relativiserande kultur, där man å ena stunden kan se sig själv som ett utsatt offer, för att i nästa stund, utan ett uns av självreflektion, agera överslätande för andra offer. På så sätt lever vi idag ”under korset”. Vi ser offer hela tiden, men bara dem som passar in i vår egen förutbestämda mall över hur ett offer ser ut. Och det kan inte se ut som en vit medelålders man. Vi ser alltså bara de offer vi vill se…

Lejonet och gasellerna

24 onsdag Okt 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

elias canetti, gasell, lejon, offer, religion

Elias Canetti är briljant som gör följande observation (med min textfetning) i sin bok ”Crowds and Power”:

“The collective fear of a herd in flight is the oldest and perhaps the commonest example of a crowd sate.

It seems very likely that sacrifice originated in this state of crowd fear. A lion pursuing a heard of gazelles, all feeing together in fear of him, desists from pursuit as soon as he succeeds in seizing one of them. This animal, his victim, is a kind of sacrifice which procures a respite for its companions in the herd? As soon as the other gazelles see that the lion has got what it wants their fear abates. From mass flight they revert to the normal state of a herd, each animal grazing on its own and doing as it pleases. If gazelles had a religion and the lion was their god, they could, in order to appease his appetite, voluntary surrender one of their number to him. This is exactly what happens among men: religious sacrifice springs from a state of crowd fear. It serves to halt the pursuit and, for a while, still the hunger of the hostile power.”

Om vi vill applicera detta på människan, vad är det vi flyr från? Vad för sorts lejon ryter mitt ibland oss och får oss att springa allihop åt ett och samma håll? Jag skulle utan tvekan säga mimetiskt begär. Mimesis gör oss likformiga, till kopior av varandra, som likt gasellerna springer mot samma mål. Detta förvandlar oss till rivaler. För hos alla i den flyende flocken gäller det att inte komma sist, för det är den siste som ”offras” och dör.

Massan av ”flyende” människor flyr till slut från våldet själv, lejonet, genom att ge upp en av de sina till våldet. När man unisont vänder sig mot den utvalde, kommer man att med våld fördriva våldet, lejonet. Vad man inte ser då, är att alla, unisont, blir till lejon, medan offret fortfarande förblir gasell, eller ett lamm, för att använda en mer kristen terminologi. Vi tror dock att vi alla fortfarande är oskyldiga gaseller, som bara gjorde vad som var nödvändigt för att stoppa lejonet.

Kristendomen är dock offrets religion, inte lejonens: ”Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist.” Luk. 13:30) Vilket är anledningen till att alla som så gärna vill se sig själva som en oskyldig gasell, eller som gudomligt lejon, inte förstår någonting av kristendomen.

De juridiska systemens grund i religion och våld

26 onsdag Sep 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Abraham, Gamla Testamentet, james g williams, lag, mimetiska begär, offer, synd, Torah

Så, för att ta upp tråden från vår tidigare diskussion kring våld, hämnd och juridiska system, dess ursprung och mening, leder oss, helt naturligt, vidare till hur Bibelns författare betraktar Lag (Torah) och synd. Här har bland annat Gil Bailie mycket att säga i sina kommentarer till S:t Pauls första brev till romarna. Men vi måste först börja från början, vilket är i Gamla Testamentet, för att komma till det nya.

När vi klart ser vad som gjorde det judiska folket särskilt, eller ”utvalt”, från övriga folk, har vi lagt vår grund. Genom Abrahams avsteg från sina förfäders tidigare seder och bruk; att istället för sin förstfödde son, offra ett djur, kunde lagen för det judiska folket börja mejslas ut. För vad skulle Abraham säga till de sina när han kom ner från berget Moria tillsammans med Isak? Man kan säga att han faktiskt riskerade allt. För vad han gjorde var ett fullständigt brott mot hela sin egen samtida kultur och mot vad alla (”gud”, folket, kulturen) förväntade av honom. Om Abraham inte lyckats hävda att det var Gud (en ny gud till och med?) själv som hindrat honom från det människooffer som förväntades av honom, hade allt varit förlorat. För att få behålla sin son i livet var historien tvungen att dels vara trovärdig, men dels inte vara för radikal. Därav det ställföreträdande offret, ett djur.

Så här skriver James G. Williams, i ”The Bible, Violence, and the Sacred”:

”The Torah of the Sinai covenant was unique, an attempt to abrogate the mythology of god-victims who are placated and summoned in the sacrificial cult to restore the community. A system of law involves a qualitative leap from the primitive stage of the sacrificial cult, which maintains a certain control over individual violence by channelling the all-against-one of collective violence into a ritual that normally allows social relations to continue and cohere.”

Så, vi har alltså något nytt här. Från att plocka vilken stackare som helst som då och där råkar lämpar sig som offer (enkelt uttryckt, den som ingen bryr sig om att försvara) att för samhället skuld, eller (och oftare) i förebyggande syfte, offra till gudarna, börjar man istället fokusera på den som faktiskt är skyldig. Bruket att offra den helt oskyldiga övergår gradvis mot att den skyldige själv drabbas av ett vedergällande våld. Vi har alltså inte bara ett avsteg från bruket av mänskliga offer, normal praxis i de kringliggande kulturerna (t ex för att blidka Baal, gudomen som ansågs ansvara för alla möjliga former av olyckor, missväxt och sjukdomar), utan också en början av formaliserad och rationell lagstiftning.

Offer till Baal eller Molech

Det rituella offrandet, även om det nu handlar om djur, fortsätter dock. Till Moses ges budorden. Men, på sätt och vis, var dessa ”för enkla”, för radikala, att följa för vad människan som under lång tid varit beroende av ett system av rituella offer för att undvika mimetiska konflikter, vilka uppstår kring allt möjligt, inte minst kring makt och status, liksom fördelning av resurser och olika arbetsuppgifter. Detta behandlar budorden inte särskilt explicit. Väder, goda skördar, krigslycka, och så vidare, sådant som folk inte hade andra förklaringar för än som sprungna ur det övernaturliga, gudarnas påverkan, var fortfarande beroende av rituella offer. Hade man utfört rätt offer vid rätt tillfälle, så skulle man vinna kriget. Vann man bekräftades offrets verkan, förlorade man måste något rituellt fel ha begåtts vid offrandet. De religiösa ledarna hade mycket makt, men deras liv kunde också hänga på hur väl de lyckades utföra sina riter. Ett förlorat krig kunde mycket väl innebära ett förlorat huvud för medicinmannen.

Religionen har skyddat oss från våld, såväl som det har bevarat våldet själv. Genom att klassificera visst våld som illegitimt eller legitimt har den form av våld vi ansett vara legitimt och rättfärdigt bevarats, medan annat våld till och med har belagts med våldsamma bestraffningar. Det är med våld vi har drivit ut våld, vilket innebär att vi i princip inte har kommit någonstans.

Fysiska former av straff har varit legio länge, och är det fortfarande på många håll (se Mellanöstern, eller diktaturer som Kina, men även dödsstraffet i USA tål att kritiseras utifrån detta). Alla former av kroppsstraff innebär en uppenbar form av våld, och vi har endast gradvis gått ifrån dem. Men även vår tids fängelsestraff är en form av våld, om än mildare och mer indirekt än fysiska straff.

När ”hämnd” ses som rättmätigt att utkräva med våld och inte enligt rättsstatens principer, kallar vi det med rätta för pöbelvälde. Lynchningar, i stil med vad som skedde i Libyen, är resultatet. Pöbeln, eller de terrorister som skapade och utnyttjade situationen, ansåg sig ha rätt att utkräva ”hämnd” på en ensam oskyldig man: USA:s ambassadör, och anställda vid ambassaden.

Våldet mot syndabocken fallerade som metod att föra samman folket mot den utpekade fienden, just av den anledningen att våldet blev synligt för vad det var: orättfärdigt, brutalt och meningslöst. Oavsett vilka svepskäl som användes, så vet vi, lika väl som terroristerna, att de drabbade var helt oskyldiga. Den polletten tycks glädjande nog ha fallit ned även hos några i Libyen, vilka tröttnat på extremisterna.

De juridiska systemen, vilka stammar från och återfinns i sina mest sofistikerade former i västvärlden, är tänkta att, när de fungerar, skyddar oss mot att drabbas av den här typen av våldsamma vedergällningar. Systemet, vilket ligger händerna på staten, är dock inte främmande för våld. Att utöva våld är i själva verket statens privilegium. Vi har gett monopol på allt våld till staten, som utövar det efter noggranna regler och lagar, därför att vi har sett hur när det fritt utövas av vem som helst, även om grunderna kan tyckas legitima, kommer att spåra ut och orsaka kaos och död.

Vi har dock, som sagt, inte kommit ifrån problemet i princip. Vi har bytt våldets utförare, från religionens företrädare, till företrädare hos den sekulära staten. Vi har skiftat från ett slumpvis oskyldigt till den faktiskt skyldige. Men vi har också samlat och ackumulerat våldet på ett ställe där det kan leda till enorma katastrofer när det väl släpps löst. För även kollektiv i form av nationer och stater ingår i det mimetiska begärets, rivalitetens och hämndens logik och kommer att komma utöva våld mot varandra, alltså under formen av krig.

← Äldre inlägg

Författaren:

Kultur och Religion

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Arkiv

Senaste

  • Mimetisk julkalender
  • Rävar och igelkottar
  • Jordmån för sekterism
  • Sådan är människan
  • Intervju med kardinal Pell, ett offer för sin poliskår och media

Girard-relaterat

  • COV & R
  • Gil Bailie
  • Girard på Wikipedia (eng)
  • Girard på Wikipedia (sv)
  • Girardian Lectionary
  • Imaginary Visions of True Peace
  • Imitatio
  • The Cornerstone Forum

Girardian

  • A Neighbor's Choice

Katolskt

  • Catholic Gentleman
  • En rätt så katolsk blogg
  • First Thoughts
  • I Kyrkans fulla gemenskap
  • Katolsk Observatör
  • Katolsk Observatör – Blogg
  • Katolskt Fönster
  • Labarum
  • Signum
  • Word On Fire

Läsvärt

  • Amerikanska Nyhetsanalyser
  • Danny Kohn
  • Fred i Mellanöstern
  • Fytne
  • Gudmundson
  • Jihad Watch
  • Mats Tunehag
  • Merit Wager
  • One Cosmos

Samhälle & Kultur

  • Axess Magasin & TV
  • Dick Erixon
  • Frihetligt
  • Spengler
  • The Climate Scam

Blog Stats

  • 73 442 hits

Redaktören

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

Avbryt
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy