I det uppmärksammande fallet med dödsskjutningen av Trayvon Martin, där det nyligen fälldes dom, icke skyldig, har vi alla tecken på hur anklagaren/åklagaren istället för att bevisa den anklagades skuld, mer tyck ha ägnat sig åt att demonisera den åtalade och spela på dennes vita hudfärg som skäl nog att döma honom. Japp, ni läste rätt, det är som en inverterad lynchning från gamla, sämre dagar, i den amerikanska södern.

Vit man skjuter svart man – ”case closed” – det är mord, enligt vår tids nya, mediastyrda krav på identitet av offer och förövare. Därmed kan de rättfärdiga utkräva sin hämnd redan i förväg, utan hänsyn till fakta och bevis. Här tar Bill Whittle och gör upp med den riktiga rasismen och fakta i målet:

Det mest intressanta är dock det som endast kan ske i en kultur som är så djupt influerad av evangelierna som vi västvärlden, och kanske USA i synnerhet, är – nämligen kraften, ja makten, i att vara ett offer. President Obamas uttalande om att han kunde ha varit Trayvon Martin är särskilt utstuderat – för vad är det om inte ett försök av världens mäktigaste man att själv bli identifierad som ett oskyldigt offer, en syndabock, vars motståndare agerar endast efter sin rasistiska agenda och inte efter politiska eller ideologiska åsiktsskillnader. Som Boris Zelkin (PJ Media) så väl formulerar det:

”Until this point, Obama left this portrayal to the court jesters. Between the handwringing of the network news and the major newspapers, that mythos — the one of a good man besieged by racially motivated political opponents intent on his destruction — was shoved into the current American zeitgeist like food down the gullet of a Toulouse foie gras goose. This, however, marks a sea change. Now Caesar himself plays the victim.”

Man kan säga mycket mer om det märkliga att presidenten uttalar sig i ett enskilt fall där en enhällig jury friade Zimmerman från mordanklagelserna. Att så medvetet spela en offerroll, i syfte att vinna sympatier och omöjliggöra saklig kritik, är att gravt missbruka evangeliets budskap. Det handlar inte om att identifiera sig med offret för offrets skull, utan enbart för sina egna intressen. Det är ingenting annat än sataniskt (bokstavligt menat) men just precis därför vad man kan förvänta sig av ”världens härskare” (inte bokstavligt menat).