På denna blogg flera gånger tidigare citerade David P. Goldman (a.k.a. Spengler) får citeras här igen (min text-fetning):

“The ‘political philosophy’ that has guided so many diligent and clever analysts into absurdities does not address the definitive political phenomenon of our time, namely cultural suicide. The materialism of Hobbes et. al. proceeds from the idea of individual self-preservation to a theory of the state; it does not consider that cultures may veer collectively toward self-destruction. At its worst, so-called rationalist political philosophy turns into the old materialist assertion that being determines consciousness: put people into democratic institutions and they will turn into democrats, just as the Communists asserted that collectivizing the means of production would produce a ‘new man.’”

Mimesis övertrumfar här varje försök till frihet och demokrati i Mellanöstern, liksom det håller på att övertrumfa även oss i västvärlden. Man skulle rakt över kunna översätta vad Goldman benämner som “kulturellt självmord” med Girards ”mimetisk kris”. Hur begår en hel kultur kollektivt självmord, om inte genom att slitas isär av interna stridigheter? Det vill säga stridigheter över den status och makt som redan begärs av alla, av den enkla anledningen att det redan begärs och/eller har tagits i besittning av någon. Detta är en kamp om ontologi, om att ”vara” i filosofisk mening, som i grund och botten är helt meningslös. Det är inte andra människor som ytterst ger oss vårt vara och som har makten, utan Gud.