”I en tillbakablick har Gregorios av Nazianzos  (död ca 390) försökt att periodisera religionshistorien utifrån undergången av Jerusalems tempel. Han talar om Guds tålamod, som inte pålägger människan något obegripligt; Gud handlar som en god uppfostrare eller läkare. Långsamt avskaffar han vissa bruk, andra tolererar han och för så långsamt människan framåt. »Det är ingen lätt sak att förändra gällande och sedan länge vördade traditioner … Vad vill jag säga med detta? Det första testamentet undertryckte avgudarna, men tolererade offren. Det andra testamentet gjorde slut på offren, men avskaffade inte omskärelsen. Hade människorna en gång väl funnit sig i avskaffandet, så lät de också bli det som var tillåtet för dem« (cit. Efter Barbel s 261 – 263). I kyrkofaderns perspektiv framstår också de i Torah föreskrivna offren endast som ett medgivande – som en etapp på vägen till den rätta gudsdyrkan, som något provisoriskt, något som måste överträffas och som överträffades av Kristus.”

– Ur Joseph Ratzingers (Benedikt XVI), Jesus från Nasaret – Del II.