• Om Kultur & Religion
  • René Girard & Källor
  • Begrepp & termer

Kultur & Religion

~ Girardiska betraktelser i dåtid och samtid

Kultur & Religion

Etikettarkiv: nietzsche

Ayn Rand, ateist, men ofrivillig kristen apologet?

26 tisdag Nov 2019

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Ayn Rand, Hank rearden, moral, nietzsche, Världen Skälvde

”I could say to you that you do not serve the public good — that nobody’s good can be achieved at the price of human sacrifices — that when you violate the rights of one man, you have violated the rights of all, and a public of rightless creatures is doomed to destruction. I could say to you that you will and can achieve nothing but universal devastation—as any looter must, when he runs out of victims. I could say it, but I won’t. It is not your particular policy that I challenge, but your moral premise.”

Citatet kommer ur Ayn Rands bok Atlas Shrugged, eller Världen Skälvde på svenska. Det fortsätter så här:

frontservlet

”If it were true that men could achieve their good by means of turning some men into sacrificial animals, and I were asked to immolate myself for the sake of creatures who wanted to survive at the price of my blood, if I were asked to serve the interests of society apart from, above and against my own—I would refuse. I would reject it as the most contemptible evil, I would fight it with every power I possess, I would fight the whole of mankind, if one minute were all I could last before I were murdered, I would fight in the full confidence of the justice of my battle and of a living being’s right to exist. Let there be no misunderstanding about me. If it is now the belief of my fellow men, who call themselves the public, that their good requires victims, then I say: The public good be damned, I will have no part of it!”

Det är en av bokens hjältar, Hank Rearden, som talar i självförsvar inför en tribunal, där han står till svars för ”antisocialt beteende”. Jag läser det och hör samtidigt gamla testamentets Job tala i försvar mot sina tre ”vänner” som anklagar honom för att inte ha varit gudfruktig. Jag tänker givetvis också på översteprästen Kaifas ord om Jesus korsfästelse, att ”det är bättre om än man dör, än att ett helt folk går under”. Det var just den utilitaristiska moralen, som Jesus gav sitt liv för att avslöja som så ytterst lögnaktig och falsk. Det är mord i folkets namn och i Guds namn, för att folkets sociala gemenskap inte ska störas.

Stålfabrikören Hank Rearden uppmanas att frivilligt offra sig och att gå med på pöbelns och roffarnas krav. Han ska ge sitt liv i deras händer, bli deras slav, arbeta på deras villkor och inte på sina egna. Men han vägrar gå med på detta. Inte av ”egoistiska” skäl, så som att han bara vill behålla sina pengar, sitt företag, eller inte dela med sig av de resurser han förfogar över. Det är för att han helt enkelt inte accepterar deras moraliska princip, att han måste offras för deras skull.

Han är inte Jesus som ger sig frivilligt (för att det är Guds vilja att på det sättet uppfylla Guds frälsningsplan) som ett offer. Han är vanlig människa, men en som inte böjer sig för orättfärdiga anklagelser och krav, därför är han som Job. Han deltar på sitt sätt i att avslöja syndabockstänkandet för vad det är – slaveri, mord och lögn.

En människa kan aldrig förslavas eller dödas för andras skull. Det gäller givetvis universellt, eller inte alls. Det är lika omoraliskt när rika, makhavare eller på andra sätt ”starka” utnyttjar andra för sin vinning, som att fattiga, maktlösa och ”svaga” tvingar någon att offra sig för deras skull. Vad som är utnyttjande, vem som är stark/svag och så vidare är givetvis öppet för diskussion och en stötesten för oss.

Rearden, som vi citerat ovan, står (liksom hans skaperska i form Ayn Rand) under inflytande av det kristna kulturinflytandet. Han vägrar ställa upp som offer åt ”de religiösa” åklagarna (”fariséerna” av sin tid) Han spelar inte med i deras spel på falska premisser och med blodtörst efter offer. En kristen kultur uppmuntrar till att se människan – ”Ecce homo”. Vi behöver ha perspektivet av ”icke-offer” åt båda hållen i samhällshierarkin, även om det är enklare att ömma för ”de svaga”, så betyder det inte att vi får offra andra människor för att uppnå våra ”humanistiska ideal”. De som vill hjälpa sjuka, svaga och utsatta kan bara göra det på ett sätt – att frivilligt offra sig själv.

Rand var ateist (men hon höll Tomas av Aquino som en av världen främste tänkare). Hon kallade, med Nietsches ord, kristendomen för en ”slavmoral”. Det vill säga en moral som förslavar folk genom krav på altruism och plikt till uppoffring. Men är det en helt korrekt beskrivning av kristendomen? Det är en sorts beskrivning av Kristus, som gav sitt liv för allas frälsning, men uppmaningen att följa (imitera) Kristus betyder inte att varje människa exakt måste kopiera exemplet och bokstavligen låta sig korsfästas. Det är ju givetvis nonsens. Rands (och Nietzsches kritik är givetvis mer sofistiskerad än så. De menade att även frivillig självuppoffring (och uppmaningar därtill) är en perverterad moral och skadlig för samhället.

Slavar offras. Att försvara slaven är inte en moral för att vi ska vara slavar. Tvärtom, kristendomen är en attack mot de som anser sig ha rätt att, i kollektivets namn, offra och förslava andra människor.

Jag tror man kan tolka Nietzsche som så att han valde Dionysos över Kristus – att istället för att avsäga sig offer (till förmån för självuppoffring) så betraktade han (människo)offer (syndabockar) som nödvändiga för att med jämna mellanrum (åter)vitalisera kulturen. Men jag undrar om Rand på sin tid (och kanske även Nietzsche, jag är ingen expert) vände sig mot en tolkning som åtminstone inte är katolsk.

En katolsk skulle se till helheten och inkludera alla kardinaldygder (enligt de grekiska filsoferna är dessa klokhet, tapperhet, måttfullhet och rättrådighet, samt de av den katolska kyrkan adderade tro, hopp och kärlek) för att bli vara en sann, äkta och fullkomlig uppoffring. Som att av kärlek till Gud, sin familj, sina vänner, sitt fosterland, eller något annat hedervärt högre mål, agera med rättrådighet och tapperhet, i en grad av måttlighet och med klokhet, i tro och hopp på Gud och få den högsta belöningen av Gud i Himlen, inte av (de fallna) härskarna i världen. Det är den formen av exempel på självuppoffring som skapar helgon.

Fiktionens Hank Rearden (som man ändå får säga uttrycker de ideal som Ayn Rand själv höll högt) går liksom Jesus till angrepp mot ”fariséerna” i form av vad vi idag skulle betrakta som godhetssignalerande rättvisekrigare vilka i första hand söker världslig ära på bekostand av andra. Jag finner det väldigt tilltalande (även om jag i flera andra frågor står långt ifrån Rand).

Privilegierat medlidande

11 torsdag Jan 2018

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

abort, Dan Korn, medlidande, nietzsche, offer, Smedjan

Ny artikel på Smedjan: ”Den underprivilegierades makt”, av Dan Korn, tar upp frågan om ”offer” i vår tid. Är alla offer alltid underprivilegierade eller förtjänta av enbart medlidande?

”Medlidandet med vilt främmande människor och med djur är en del av civilisationsprocessen och har, som Nietzsche helt riktigt observerade, även om han inte gillade sin observation, sitt ursprung i Bibeln. I Första Mosebok är hela tiden medlidandet med den som för tillfället är offer. ”

Men:

” I vår tid är det ofta mycket svårare, men vi frestas ständigt att göra enkla indelningar i ond och god, offer och förövare, även där de inte stämmer med verkligheten.”

Det är vad man i mytologins värld alltid gjort i syfte att dölja och försvara offret av en egentlig oskyldig, till exempel Oidipus, eller diverse ”monster” som Minotauros och många fler. För att visa på ett exempel så tar Korn upp abortfrågan. Här tycker jag dock att han missar en mycket viktig aspekt när han skriver att ”[t]vingas kvinnan föda ett oönskat barn, är hon offer. Om det oönskade barnet aldrig föds är det offer”. Nämligen den poängen att föräldrar kan göra ett aktivt val, som barnet inte kan. Det är inte det ofödda barnet som tvingat sig på föräldrarna. Barnet är alltid oskyldigt, även om barnet är oönskat. Dess offerstatus borde därför i alla lägen vara oomtvistat, medan det för den gravida kvinnan endast i sällsynta fall har att göra med att de är offer (ja, även vid en våldtäkt, är barnet de facto en oskyldig individ).

Beroende på hur vuxna eller mogna de gravida (man är ju två!) är, kan de välja att göra en självuppoffring istället för ett offer. Det vill säga de kan ta hand om barnet, istället för att offra det för sin egen frihet eller bekvämlighets skull. Det gör naturligtvis inte omogna föräldrar, de som inte förstår bättre, till ”onda” människor eller ”mördare”. Något som kristendomen fört med sig är den fundamentala omvändelsen av betydelsen i ordet ”offer”. När vi talar i termer om att ”jag gjorde ett offer”, eller ”jag var tvungen att offra”, så är det i stort sett alltid i betydelsen att jag gjorde en självuppoffring; av tid, pengar eller bekvämlighet, som vi pratar om. Innan kristendomens genombrott var det så gott som alltid frågan om att ett offer innebar att offra något till gudarna; ett djur, en del av skörden, eller i värsta fall, människor.

 

 

Långtråkig apokalyps

17 onsdag Feb 2016

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

apokalyps, Guds rike, nietzsche, René Girard

Den här intervjun med René Girard är intressant, särskilt slutet när de diskuterar Nietzsche och apokalypsen:

RG: Sure, he had a point. Because that long, endless period of apocalypse is getting a little tiresome. And, then, if you really look it is probably extremely noncreative. Today do you feel the arts are as productive as they were in the past?

The kingdom of God will not arrive on this earth, but there is an inspiration of the kingdom of God in our world, which is partial and limited. And there is a nonchristian, antichristian decadence in all its ways. We still have the prophesied “abomination of the desolation” to get through, undoubtedly.

CH: Given this long apocalypse we’re going through, what do we do?

RG: Nothing spectacular.

CH: We just sit it out?

RG: We just sit it out. But we must try not to surrender to the spiritual decadence of our time and rise above the world around us.

CH: What about this quotation: “Except those days should be shortened, there should no flesh be saved: but for the elect’s sake those days shall be shortened”?

RG: It means that the end times will be very long and monotonous—so mediocre and uneventful from a religious and spiritual standpoint that the danger of dying spirituality, even for the best of us, will be very great. This is a harsh lesson but one ultimately of hope rather than despair.

Det pågår redan nu. De ändlösa politiska debatterna utan att något konkret görs. Och görs något så är det kontraproduktivt. Ständiga nya korruptionshärvor, ledare från Aftonbladet, menlösa utspel från oppositionspartier utan makt. Konstfack-projekt. Nya zombiefilmer. Nya TV-serier från HBO. Nya tävlingsprogram i SVT. Melodifestival som aldrig tar slut.

Långtråkigt.

Samtidigt, återkommande rapporter om våld och övergrepp, flyktingkatastrofer, terrorism… förföljelse av judar och kristna, utan att någon bryr sig nämnvärt. Men belöningen finns där för dem som uthärdar ända till slutet. En tröst är ju att man i alla fall inte tvingas läsa Aftonbladet under tiden.

När båda sidor av myntet är identiska

30 tisdag Sep 2014

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ 1 kommentar

Etiketter

apokalyps, ISIS, islam, liberalism, nietzsche

Likheterna mellan den allt mer gudlösa västvärlden och det allt mer ”gudfruktiga” islam i Mellanöstern, kan inte uttryckas klarare och mer rättfram än med ”Spenglers” ord:

”Unlike the Western adherents of Nietzsche, who cried, ‘God is dead, and everything is permitted!’, the Islamist radicals have invented a God who permits everything.”

Det är lika skrämmande som logiskt sammanhängande att dessa båda ytterligheter också är varandras likar. Om Gud är död, så måste allting ”i frihetens namn” också vara tillåtet för ateisterna. Om inte Gud är gud, då är vi alla gudar (vilket är precis vad ormen i Paradiset förutspår Eva och Adam att de skall bli då de äter av den förbjudna frukten). Och om Gud är vad islamisterna förutsätter (vilket inte är någon ”fri” tolkning av Koranen, utan en mainstream tolkning tagen till sin yttersta konsekvens), då är allting tillåtet för dem, ”i Allahs namn”. Ingen grymhet är för bestialisk att den inte kan motiveras med ett ”Allahu akbar”.

Det enda som hindrar ateisterna och agnostikerna att tillåta sig allting och vad som helst, är den tunna fernissa av judisk-kristen kultur som under tvåtusen år varit närvarande och format vårt medvetande. Vi är medvetna om att en syndabock faktiskt är någon som inte är skyldig till folkets anklagelser och  vars önskning om vedergällning i själva verket är en lynchning. Vad som händer om (när?) denna kultur slutligen fördrivits och gett upp sin sista suck är något som vi borde ägna mer än en tanke åt. Men vem gör det idag?

Erfarenheterna av brutaliteten och likgiltigheten inför den mänskliga personens värde hos de ateistiska ideologierna, marxismen och nationalsocialismen, som hemsökte oss under 1900-talet, borde leda till eftertanke om vad en värld utan Gud innebär.

whoisreallydead

Litteraturen och historien

15 onsdag Maj 2013

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

modernitet, nietzsche, Thomas Mann, Trond Berg Eriksen

I sin intressanta bok, ”Nietzsche & det moderna” skriver Trond Berg Eriksen (Atlantis, 2005) följande efter en liten utläggning om Thomas Manns relation som författare till den andre nämnde tänkaren och tidsperioden:

”Kan då skönlitteraturen säga oss något om den faktiska historien? Ja, därför att alla rekonstruktioner av historien är litteratur, det vill säga försök att hitta linjer i det meningslösa, i det som inte självt känner eller uttalar sin mening i klartext. Litteraturen kan komplettera tidsbilden, ungefär som ögat skapar ett intryck av att bilderna på filmduken rör sig i en kontinuerlig ström utan några skarvar. Det är vi själva som bygger upp den tid och det rum vi lever igenom vår egen skaparförmåga, och historien är en del av våra konstruktioner. Framför allt den integrerade historien behöver litteraturens hjälp, det vill säga den historia som tar lika stor hänsyn till konst, språk, kläder, seder, tänkande, byggnadsverk, religion och moral. Hur skall allt detta kunna sammanflätas annat än i en roman? Förr eller senare kommer vi att inse att inget kräver större uppfinningsrikedom och fantasi än den realistiska beskrivningen.”

Våldet mitt i meningslöshetens kultur

18 tisdag Dec 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ 1 kommentar

Etiketter

dostojevskij, newtown, nietzsche, nihilism, relativism, tidsandan

En ny dödsskjutning på en skola i USA. En plåga som tycks drabba landet gång på gång och i tätare intervall än någonsin. Röster höjs för strängare vapenlagar, men som vanligt är det inte vapen som dödar människor, det är människor som dödar människor – och därför sitter problemet mycket djupare än man vill erkänna, eller har förmåga att inse och vilja att göra någonting åt.

SvD hade, för ett par dagar sedan, på ledarsidan en text om hur krig, våld och olika massakrer i världen, i det långa perspektivet, befunnit sig på en ständig nedgång (länk dit). Vi vet att detta har varit en gradvis utveckling, vilken har sin grund i att vi inte längre har möjlighet att ”mytologisera” våldet, att förklara det utifrån gudomliga viljor och maktintriger i världen. Vi har, genom korset, sett att våldet är vårt eget och våra offer är oskyldiga. Vi har därmed tvingats till att istället börja skriva historia:

”En av det senaste årets absolut bästa nyheter kom från den amerikanske psykologiprofessorn Steven Pinker. I boken The Better Angels of Our Nature (Penguin 2011) beskriver han människans utveckling när det gäller användningen av dödligt våld. Och det kan låta märkligt för den som har 1900-talets världskrig och folkutrotningar i minne, men på några tusen års sikt har människan faktiskt bara blivit fredligare och fredligare, både när det gäller krig och våldsbrott. Boken är således ett glädjebudskap raktigenom (sic). Sånär som på en period.

Mitt i den sensationella nedgången i mord stöter Pinker på en störtflod av dödligt våld, nämligen från början av 1960-talet och decennierna framåt. Han kallar det för en tid av avcivilisering. Varför?”

Svaret som föreslås, kommer från vänsterliberalen Pinker själv, och det är helt enkelt kärnan av konservativ kritik mot det radikalsekulära projektet i allmänhet och vänsterns och liberalernas gemensamma relativism och snällism i synnerhet.

”Normsystemen bröts ner av samma sextiotal som gav oss pop och p-piller. Slit och hederlighet ersattes med hasch och hamburgare. Men som Pinker (född 1954) sade när han föreläste vid Uppsala universitet i mars: det tar emot att erkänna det, men våra föräldrar hade rätt.”

När man valde att kasta av sig de ”förtryckande bojor” som man ansåg att den västerländska (läs: kristna) kulturen belagt befolkningen med, blev fick man precis det man bad om, nämligen det påve Benedikt XVI har kallt för ”relativismens diktatur”. För det är när vi slutar tro att kultur har betydelse, eller att alla kulturer är ”lika värda” och ingen är bättre eller sämre än någon annan, som vi slutligen landar i relativism – vilket taget till sin slutdestination landar i nihilism. Vi blir slavar under tidsandan, för tillfälliga nycker och vad som är politiskt korrekt.

Den radikalaste vänstern vill inte ha några ideal alls, medan radikala liberaler vill att människan själv skall vara ideal. Medan vänstern landar i ett förkastande av all form av transcendens, alltså: Gud är död och det finns ingen vikarie, så vill liberalerna ersätta det transcendenta med något på jorden, alltså: Gud är död, men det finns människor som kan ta hans plats. Problemet är att ingen människa, vid en närmare betraktelse, är ett vidare gott ideal. Alla är, på ett eller annat sätt, felande, eller med andra ord ”syndare”. Till och med de människor vi kallar för helgon hade sina mer eller mindre uppenbara brister.

I Dostojevskijs ”Brott och Straff” bevittnar huvudpersonen Raskolnikov hur en ung kvinna försöker dränka sig genom att hoppa från en bro ned i det iskalla flodvattnet:

”Raskolnikov betraktade allt med en sällsam känsla av likgiltighet och apati. Det var motbjudande.”

Detta är den nihilistiska reaktionen. Det är för honom motbjudande att någon visar sig så svag att denne önskar dö, men han är samtidigt likgiltig inför händelsen, därför att kvinnans liv helt saknar objektivt värde i hans ögon. Samma likgiltighet känner han för den gamla pantlånerskans liv, som han mördar. Även hennes död, om den vore normal, är värdelös, eftersom hon har testamenterat bort sin förmögenhet till ett kloster, något Raskolnikov ser som bortkastade pengar.

Raskolnikov är student, han har läst om de senaste antropologiska teorierna från de fina akademierna i Europa. Det står inte i klarspråk, men att det är Nietzsches nihilism som åsyftas är uppenbart. Raskolnikovs teori om livet är att bara den som vill, och vågar, kan bli en ”riktig” människa (Nietzsches supermänniska), som inte behöver ta hänsyn till de andra människornas moral. Han har själv intalat sig att han bara kan bli en ”riktig” människa, genom att både begå och undkomma straff, för ett brott som strider mot de vanliga människornas moral. Den ”riktiga människan”, som är hans förebild, finner han inte i någon äkta person, utan i en fiktiv teoretisk tankefigur, uppdiktad av modernismens filosofer.

Vem massmördaren Adam Lanza hade som förebild och vad som drev honom till det han gjorde vet jag inte, fallet är höljt i mystiska omständigheter, vilket framgår av det här porträttet. Vad vi dock vet är att i kulturen ligger kraften att lyfta fram rätt förebilder för unga människor, vilket är av ovärderlig betydelse för deras framtid. Här står relativismens och nihilismens kultur fullständigt handfallen.

På Crisis Magazine kan man läsa följande om hur tidsandan tett sig i Amerika under 2012:

”Atheist groups across the country continue to try to rub out the last trace of Christianity from the public square.  They find a shill in my backyard, Woonsocket, to protest an old cross in a public cemetery.  They find another shill in my backyard, Cranston, to protest an old banner among a lot of other banners, hanging from the high school ceiling and expressing a pious religious sentiment.  They choose Advent for pasting a big billboard in New York City, featuring the face of Jesus and begging people to ‘dump the myth.’

The Pope writes a tender and deeply learned book on the infancy narratives in the New Testament, affirming their historicity and revealing the richness of all the Christian traditions surrounding those events.  The press headlines call him a killjoy, and report his contempt for those traditions.  An embittered old apostate queen writes a book portraying Mary as an embittered old apostate queen.  This is hailed by National Public Radio as tidings of great joy.”

Att någon är förvånad över tingens ordning är det som är mest förvånande.

Författaren:

Kultur och Religion

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Arkiv

Senaste

  • Modellen/rivalen i homosexuella relationer, exemplet Lars Norén och Jonas Gardell
  • Förnedringsrånens mimetik
  • Mimetisk julkalender
  • Rävar och igelkottar
  • Jordmån för sekterism

Girard-relaterat

  • COV & R
  • Gil Bailie
  • Girard på Wikipedia (eng)
  • Girard på Wikipedia (sv)
  • Girardian Lectionary
  • Imaginary Visions of True Peace
  • Imitatio
  • The Cornerstone Forum

Girardian

  • A Neighbor's Choice

Katolskt

  • Catholic Gentleman
  • En rätt så katolsk blogg
  • First Thoughts
  • I Kyrkans fulla gemenskap
  • Katolsk Observatör
  • Katolsk Observatör – Blogg
  • Katolskt Fönster
  • Labarum
  • Signum
  • Word On Fire

Läsvärt

  • Amerikanska Nyhetsanalyser
  • Danny Kohn
  • Fred i Mellanöstern
  • Fytne
  • Gudmundson
  • Jihad Watch
  • Mats Tunehag
  • Merit Wager
  • One Cosmos

Samhälle & Kultur

  • Axess Magasin & TV
  • Dick Erixon
  • Frihetligt
  • Spengler
  • The Climate Scam

Blog Stats

  • 74 493 hits

Redaktören

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

Avbryt

 
Laddar kommentarer...
Kommentar
    ×
    Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
    Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy