Den här intervjun med René Girard är intressant, särskilt slutet när de diskuterar Nietzsche och apokalypsen:

RG: Sure, he had a point. Because that long, endless period of apocalypse is getting a little tiresome. And, then, if you really look it is probably extremely noncreative. Today do you feel the arts are as productive as they were in the past?

The kingdom of God will not arrive on this earth, but there is an inspiration of the kingdom of God in our world, which is partial and limited. And there is a nonchristian, antichristian decadence in all its ways. We still have the prophesied “abomination of the desolation” to get through, undoubtedly.

CH: Given this long apocalypse we’re going through, what do we do?

RG: Nothing spectacular.

CH: We just sit it out?

RG: We just sit it out. But we must try not to surrender to the spiritual decadence of our time and rise above the world around us.

CH: What about this quotation: “Except those days should be shortened, there should no flesh be saved: but for the elect’s sake those days shall be shortened”?

RG: It means that the end times will be very long and monotonous—so mediocre and uneventful from a religious and spiritual standpoint that the danger of dying spirituality, even for the best of us, will be very great. This is a harsh lesson but one ultimately of hope rather than despair.

Det pågår redan nu. De ändlösa politiska debatterna utan att något konkret görs. Och görs något så är det kontraproduktivt. Ständiga nya korruptionshärvor, ledare från Aftonbladet, menlösa utspel från oppositionspartier utan makt. Konstfack-projekt. Nya zombiefilmer. Nya TV-serier från HBO. Nya tävlingsprogram i SVT. Melodifestival som aldrig tar slut.

Långtråkigt.

Samtidigt, återkommande rapporter om våld och övergrepp, flyktingkatastrofer, terrorism… förföljelse av judar och kristna, utan att någon bryr sig nämnvärt. Men belöningen finns där för dem som uthärdar ända till slutet. En tröst är ju att man i alla fall inte tvingas läsa Aftonbladet under tiden.