Etiketter

, , , ,

Ett av den vanligaste tecknen på att någon håller på att utpekas som syndabock är när bisarra anklagelser om konspirationer och övertramp av (särskilt sexuella) tabun slungas mot någon, eller någon grupp. Det var inte helt ovanligt (inte bara under medeltiden, utan även i senare tider) att judar kunde anklagas för att sprida pest och sjukdomar genom att förgifta brunnar, men när vi läser om sådant idag så kallar vi det utan att tveka för ”medeltida vidskepelse” och avfärdar det som nonsens (idag tror vi på mer sofistikerade myter som ett judiskt bankvälde och mediekontroll, så strukturen finns tyvärr i mycket kvar, särskilt i Mellanöstern och områden som inte ligger i den kristna kultursfären som lärt oss tänka kritiskt och se (var)andras syndabockar).

Jag kan här inte undvika att tänka på det senaste om blivande amerikanska presidenten Donald Trump. Onekligen avskydd av de förlorande vänsterkrafterna, både politiska och i media, gör att det nu kommer just sådana former av helt både ogrundade, och allt mer bisarra anklagelser om först stöd från, och sedan utpressning av Putin och Ryssland. Samtidigt som stora nyhetsredaktioner som CNN, Buzzfeed, liksom svenska DN, SvD och SVT med flera anser sig själva vara ”oberoende” garanter mot så kallade ”fejknyheter”, så bidrar de för fulla muggar med att sprida just sådana nyheter, genom insinuationer, rykten och obekräftade rapporter!

Vem som helst med sunt förnuft borde kunna se igenom detta. Det enkla sättet är att ställa sig frågan, hade man utan att tveka trott på liknande rykten kring Obama eller vem som helst som man själv hyser uppskattning och respekt för? Om svaret är ett blankt nej, då borde man också vara mycket tveksam till dylika rykten om andra, även om man personligen ogillar dem.

Behovet av ett hatobjekt, eller syndabock helt enkelt, är större än den journalistiska integriteten. Att man helt enkelt skippar allt vad källkritik och journalistisk proffsighet heter, fortsätter att skylla ifrån sig och spela oskyldig, leder dock bara till att man skjuter hela sin egen trovärdighet i sank. Men det verkar man inte ens förstå på vissa håll.

I förra inlägget skrev vi om politikens rörelse mot extremer. Det går lyckligtvis åt båda hållen. Världen blir samtidigt både värre, och bättre! Anklagelser mot en person (kung) som tidigare hade lett till en lynchning och fördrivning (Oidipus) har idag möjlighet att vändas till raka motsatsen. En anklagad står sällan helt ensam i vår del av världen, och det blir till slut inte sällan anklagarna som fördriver sig själva.

Annonser