Taggar

, , ,

Få har väl kunnat undgå de märkliga utspelen från skolverket om adventsfirande befriat från… tja, advent, faktiskt. I den här läsvärda artikeln: ”The Awkwardness of Advent”, på Crisis Magazine, finns flera goda poänger om vår kultur i dessa tider:

“In the four weeks of Advent, the Church stops us from skimming on the surface of reality: eating, working, shopping, sleeping, waking up and doing it all over again. These are part of the dance of life, but they are not its sum.  ‘Angst’ is a neurosis stemming from an unwillingness to face the Choreographer behind the choreography. Those threadbare philosophers who made existence an ‘ism’ were very anxious indeed, smoking their cigarettes in cafes across the street from vacant churches.”

Vi lever i besynnerliga och bekymmersamma tider. Trots en kultur i förfall, som inte längre tror på sig själv, eller på vad som en gång i tiden gjorde den framgångsrik och mer högstående än någon tidigare kultur på jorden, kan vi inte låta oss fångas in av tidsandans existentiella ångest.

Västerlandet reste sig, förvisso långsamt, från ett träsk av polyteistiskt barbari och cynism, genom att unisont vända sig mot en enda person, Jesus Kristus, för att följa hans exempel – för att i sin tur utgöra ett exempel för andra. De flesta har velat följa vårt exempel, längtan till frihetens Amerika och Europa har varit ett globalt fenomen. Undantagen (Hitler-Tyskland, det forna Sovjet, Nordkorea, Kina, Kuba och andra olika diktaturer) bevisar i sig själva vad det innebär för kostnader i underutveckling, lidanden och mänskliga umbäranden att istället följa sina egna idoliserade ”avgudabilder”, vilket samma artikel också poängterar:

”Our culture is enduring a severe test of itself. If Christ does not govern minds and hearts, mere humans will volunteer to do it, and they will do it badly.  When the Judges of  Israel could think only about their own existence with reference to how other people existed apart from divine regiment, they wanted a human king. Samuel warned them: ‘He will take the best of your fields, vineyards, and olive groves and give them to his officials…. He will tithe  your flocks, and you yourselves will become slaves’ (1 Samuel  8:14, 17). These days, he will take a lot more than ten per cent.

Vi tror vi blir fria genom att kasta av oss alla traditioner och religionens ok, detta opium för folket (förvånansvärt många liberaler idag förenas med marxisterna i denna fråga), men vi placerar bara sämre människor framför oss än den människa som genom Gud själv inkarnerades för att bli vår främsta förebild.