• Om Kultur & Religion
  • René Girard & Källor
  • Begrepp & termer

Kultur & Religion

~ Girardiska betraktelser i dåtid och samtid

Kultur & Religion

Etikettarkiv: förebild

En obesvärad ställning

08 söndag Jun 2014

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

En underjordisk dagbok, förebild, Fjodor Dostojevskij, mimesis, rival

Jag har läst långt ifrån allt av Fjodor Dostjevskij, en av Girards främsta inspiratörer, men några av de mest kända verken så som Idioten, Bröderna Karamazov, Brott & Straff och Dubbelgångaren och nu till sist också En Underjordisk Dagbok har det blivit. Det här sist nämnda verket är kanske det verk som tydligast visar på hur det triangulära (mimetiska) begäret tär på en människa. Den underjordiske dagboksskrivaren slits isär i sina tvära kast mellan olika förebilder/rivaler, vilka han älskar-hatar med häftig intensitet. I en scen beskrivs hur han tillsammans med tre ”vänner” (vilka alla, men främst en viss Zverkov, är hans modell/rival) befinner sig på restaurang och han har precis grälat med dem och de har satt sig lite för sig, skiljt från dagboksskrivaren.

”Men jag sjöng inte. Jag försökte bara undvika dem med blicken, intog en obesvärad ställning och väntade otåligt på att de skulle öppna munnen och tilltala mig, som de första. Men de tilltalade mig aldrig! Och jag som brann att just denna stund få sluta fred med dem! Klockan slog åtta, slog nio. De förflyttade sig från bordet till soffan. Zverkov sträckte ut sig på soffan och lade upp ena foten på det runda soffbordet. De tog vinflaskorna med sig. Zverkov hade verkligen haft med sig tre flaskor själv. Mig bjöd de förstås inte in. Alla grupperade sig runt Zverkov på soffan. De tycktes insupa vartenda ord han sade.

Det syntes hur mycket de gillade honom. ’För vad, för vad?’ undrade jag. Ibland tycktes de helt berusade av förtjusning … ”

Zverkov är mittpunkten som vännerna dras till, han är som mittpunkten i ett solsystem som allt graviterar runt. Samtidigt som berättaren bara längtar efter att få tillhöra dem, gör han allt för att visa hur oberörd, ja hur obesvärad, han är av att inte tillhöra dem. Men vi är alltid mer eller mindre oförmögna att få ett stadigt fotfäste i världen genom bara oss själva, därför att sådan självständighet helt enkelt inte existerar. Även de häftigaste uttryck för individualism och autonomi är helt och hållet beroende av andra.

”Jag gick omkring med ett föraktfullt leende på läpparna i andra delen av rummet mitt emot soffan, gick fram och tillbaka längs väggen, från bordet till kakelugnen och tillbaka. På alla sätt försökte jag visa att jag klarade mig bra utan dem, men slog ändå klackarna i taket så att det hördes. Det ledde ingen vart. De där brydde sig inte.” … ”Då och då genomborrades jag av en tanke som framkallade en djup och sårande smärta: det går tio år, tjugo år, fyrtio år och jag, till och med efter fyrtio år kommer jag äcklad och förnedrad att minnas dessa de vidrigaste, löjligaste och hemskaste minuterna i hela mitt liv.”

Inte riktigt, men ändå lite så här, kan jag själv känna på så kallade ”mingelfester”.

Från beundrad förebild till hatad rival

10 måndag Dec 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

avund, Don Quijote, förebild, hat, René, rival, Sanch Pancha

René Girard noterar i ”Deciet, Desire & the Novel” att de flesta av våra begär är triangulärt till sin natur – vi behöver en ”förmedlare” för att veta vad vi skall begära. Denna förmedlare är en som redan har, eller begär vad vi kommer att eftertrakta i form av t ex ägande och/eller social ställning. Förmedlaren blir vår förebild.

Dessa våra förebilder kan vara av två grundtyper: externa eller interna. Externa är sådana som ligger bortom vår egen subjektiva värld. De kan vara äkta eller uppdiktade. Hos Don Quijote är det riddare och hjältar, vilka han aldrig i sitt liv kommer att kunna stöta på eftersom de aldrig funnits eller sedan länge är döda. Det är typiskt för den med extern(a) förebild(er) att högt och ljudligt proklamera ut sin beundran och underdånighet för dessa. En medvetenhet om sin plats som lärjunge eller efterföljare finns alltså där och det föreligger liten eller ingen risk att det hela så småningom leder till rivalitet.

don-quijoteI fallet med hans vapendragare Sancho Pancha, är förebilden, någon här och nu och i sin närhet, Don Quijote själv, men även han måste räknas som en extern förebild, då ”[ä]ven om geografiskt avstånd [och tid, min anm.] kan vara en faktor, är avståndet mellan förebilden och subjektet primärt spirituellt.” (Girard) Det är de sociala och intellektuella avstånden mellan herre och husbonde som i Sanchos och Don Quijotes fall är så stort, att även om de ständigt är fysiskt nära varandra, så blir Don Quijote aldrig till en förebild för Sancho att imitera och därför heller inte en möjlig rival.

Interna förebilder är något annat. Det är de vi samtidigt både beundrar och avundas i så stor hemlighet vi bara kan. Tvärtom förnekas alla sådana band mellan subjektet och förebilden, vilka dock bara blir starkare av detta. Våra impulser att begära ett objekt, skriver Girard, är dock samtidigt ”en impuls mot en förebild” och subjektet slits mellan två samtida starka känslor: vördnad för förebilden – som dock upplevs inte ens vilja se sin ”elev” därför att han anser sig för högt upphöjd över denne sin beundrare – och så en ren illvilja mot samma förebild. Dessa utgör den passion vi kallar för hat.

Den som är avundsjuk finner alltid sitt eget begär vara spontant. Det är objektet i sig självt som är roten för ens känslomässiga tillstånd och inte något annat. Den avundsjuke kommer därför alltid hävda att hans begär kom före förebildens/rivalens, som i själva verket är orsaken.

Vissa människor är alltid mer avundsjuka än andra och tycks alltid vara inbegripna i någon form av känslomässigt trassel på grund av detta. Är det en slump? Vi hävdar gärna att dessa har en ”avundsjuk natur” eller ett avundsjukt ”temperament”, men det är för att vi inte ser den tredje, förebilden/rivalen, som en spelare i matchen. Därför ser vi inte att den avundsjuke i själva verket snarare har en svårbotlig läggning att imitera andra och därför begära vad dessa redan begär eller äger.

Men inte heller detta räcker hela vägen fram till avund. För att på riktigt avundas någon, krävs det dessutom att vi själva inte har förmåga att skaffa det begärda objektet, eller någonting liknande. Det är en kraftig känsla av oförmåga, en impotens, som ger upphov till avund, vilket riskerar att leda vidare till rivalitet och till hat.

Adventstider och tidsandan

06 torsdag Dec 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

advent, crisis magazine, förebild, jesus kristus

Få har väl kunnat undgå de märkliga utspelen från skolverket om adventsfirande befriat från… tja, advent, faktiskt. I den här läsvärda artikeln: ”The Awkwardness of Advent”, på Crisis Magazine, finns flera goda poänger om vår kultur i dessa tider:

“In the four weeks of Advent, the Church stops us from skimming on the surface of reality: eating, working, shopping, sleeping, waking up and doing it all over again. These are part of the dance of life, but they are not its sum.  ‘Angst’ is a neurosis stemming from an unwillingness to face the Choreographer behind the choreography. Those threadbare philosophers who made existence an ‘ism’ were very anxious indeed, smoking their cigarettes in cafes across the street from vacant churches.”

Vi lever i besynnerliga och bekymmersamma tider. Trots en kultur i förfall, som inte längre tror på sig själv, eller på vad som en gång i tiden gjorde den framgångsrik och mer högstående än någon tidigare kultur på jorden, kan vi inte låta oss fångas in av tidsandans existentiella ångest.

Västerlandet reste sig, förvisso långsamt, från ett träsk av polyteistiskt barbari och cynism, genom att unisont vända sig mot en enda person, Jesus Kristus, för att följa hans exempel – för att i sin tur utgöra ett exempel för andra. De flesta har velat följa vårt exempel, längtan till frihetens Amerika och Europa har varit ett globalt fenomen. Undantagen (Hitler-Tyskland, det forna Sovjet, Nordkorea, Kina, Kuba och andra olika diktaturer) bevisar i sig själva vad det innebär för kostnader i underutveckling, lidanden och mänskliga umbäranden att istället följa sina egna idoliserade ”avgudabilder”, vilket samma artikel också poängterar:

”Our culture is enduring a severe test of itself. If Christ does not govern minds and hearts, mere humans will volunteer to do it, and they will do it badly.  When the Judges of  Israel could think only about their own existence with reference to how other people existed apart from divine regiment, they wanted a human king. Samuel warned them: ‘He will take the best of your fields, vineyards, and olive groves and give them to his officials…. He will tithe  your flocks, and you yourselves will become slaves’ (1 Samuel  8:14, 17). These days, he will take a lot more than ten per cent.

Vi tror vi blir fria genom att kasta av oss alla traditioner och religionens ok, detta opium för folket (förvånansvärt många liberaler idag förenas med marxisterna i denna fråga), men vi placerar bara sämre människor framför oss än den människa som genom Gud själv inkarnerades för att bli vår främsta förebild.

Förebilder i periferin

19 onsdag Sep 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

förebild, lärare, rökförbud, Susanna Birgersson, tobak

Vad en god förebild är för någon person är naturligtvis något som vi som intresserat oss mycket för René Girards teorier om mimesis, också måste ställa oss. DN:s ledare av Susanna Birgersson är, förutom fyndigt formulerad, också viktig, därför att den visar på tendensen att göra politiskt korrekta ställningstaganden i frågor som befinner sig långt ute i periferin, medan det som verkligen är viktigt negligeras helt, eller bästa fall kommer i andra hand.

”Ett argument som nådde oss från förbudsivrande kommunen Essunga i somras är att lärare ska vara föredömen – alltså tobaksfria. Det är en rätt andefattig uppfattning om vad en god förebild är. En alternativ specifikation lyder: kunnig, empatisk, rättvis, nyfiken och med förmåga att se varenda liten individ i klassrummet.”

Läs hela här.

Författaren:

Kultur och Religion

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Arkiv

Senaste

  • Modellen/rivalen i homosexuella relationer, exemplet Lars Norén och Jonas Gardell
  • Förnedringsrånens mimetik
  • Mimetisk julkalender
  • Rävar och igelkottar
  • Jordmån för sekterism

Girard-relaterat

  • COV & R
  • Gil Bailie
  • Girard på Wikipedia (eng)
  • Girard på Wikipedia (sv)
  • Girardian Lectionary
  • Imaginary Visions of True Peace
  • Imitatio
  • The Cornerstone Forum

Girardian

  • A Neighbor's Choice

Katolskt

  • Catholic Gentleman
  • En rätt så katolsk blogg
  • First Thoughts
  • I Kyrkans fulla gemenskap
  • Katolsk Observatör
  • Katolsk Observatör – Blogg
  • Katolskt Fönster
  • Labarum
  • Signum
  • Word On Fire

Läsvärt

  • Amerikanska Nyhetsanalyser
  • Danny Kohn
  • Fred i Mellanöstern
  • Fytne
  • Gudmundson
  • Jihad Watch
  • Mats Tunehag
  • Merit Wager
  • One Cosmos

Samhälle & Kultur

  • Axess Magasin & TV
  • Dick Erixon
  • Frihetligt
  • Spengler
  • The Climate Scam

Blog Stats

  • 75 523 hits

Redaktören

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

Avbryt

 
Laddar kommentarer...
Kommentar
    ×
    Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
    Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy