• Om Kultur & Religion
  • René Girard & Källor
  • Begrepp & termer

Kultur & Religion

~ Girardiska betraktelser i dåtid och samtid

Kultur & Religion

Etikettarkiv: Johan Hakelius

Etablissemangets haveri – Fokus

13 tisdag Nov 2018

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Fokus, Herodes, Johan Hakelius, Pilatus, politik, sverigedemokraterna

”Sakpolitiken har, förstås, inte varit ett samtalsämne på länge. Är det någon som hört Annie Lööf svara på frågan vilken sakpolitik det är som alliansen och Miljöpartiet skulle göra till sin? Men nu har till och med de aningen bredare perspektiven på regeringsbildningen fallit bort.”

https://www.fokus.se/2018/11/etablissemangets-haveri/

Har länge tyckt att Johan Hakelius är en vår samtids skarpaste obeservatörer, och dessutom en god stilist. Han sätter ofta fingret på vår samtids mimetiska spel.

Ett av de absolut säkraste tecknen på att en mimetisk kris pågår, är att fokus på vad konflikten faktiskt handlar om flyttas från vad, i detta fall sakpolitiken, till att handla om vem. Det vill säga, fokus är inte att driva sin egen politik, utan att sänka sin rival. När senast hörde vi någon tala om sakfrågorna? När var svensk politik en kamp mellan ”höger” och ”vänster” senast? 2006 kanske? Alla de ”gamla” riksdagspartierna har istället unisont vänt sig mot den nya gemensamma fienden, sverigedemokraterna, som klampat in och stört den tidigare rådande ordningen. Gamla svurna fiender är nu alla rörande överens om att det övergripande målet inte är att föra sin egen politik, utan att hålla katten bland hermelinerna utanför buren.

”Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.” (Luk 23:12)

Det är att naturligtvis som Hakelius också skriver, att detta spär på både politiker- och demokratiförakt och som polariserar samhället och både sliter isär och skapar nya sammanhållningar. Lika eller ännu bräckligare än de tidigare.

Identiteten ställer krav

26 torsdag Feb 2015

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

antisemitism, Israel, Jan Guillou, Johan Hakelius, Palestina

”Palestina eller Israel. Där gick vattendelaren mellan vi och dem, mellan rätt och fel, mellan gott och ont. I valet mellan Israel och Palestina skapades hela personligheter.

Det är så jag förstår Jan Guillou, när han i den här tidningen viftar bort morden på judar och rycker på axlarna inför antisemitismen. Han kan inte göra annat. Det här är för honom inte en fråga om vad som faktiskt sker. Det är en fråga om hans identitet. Att skriva ­något annat än det han gör skulle kräva en inre brottning som, oavsett hur det gick, skulle sluta med förlust.”

– Johan Hakelius, i Aftonbladet (den enda läsvärda skribenten i den tidningen), prickar rätt igen.

För vi skulle också kunna konstatera att Guillou anser att sin egen identitet som ”rebell” så oantastlig och viktig att den, med girardiska termer, kräver sina offer av syndabockar. För Guillou och andra antisemiter, handlar det om judarna.

Den ”inre brottningen” är det samma som med kristna termer kallas ”omvändelse” och självkritik (mea culpa). Något som Guillou är allt för stolt och uppblåst för att ägna ens en tanke åt. Men det är just precis i ”nederlaget” som Hakelius skriver, att ha ”brottats med Gud och insett att man har förlorat”, som man kan vända förlusten till vinst.

Sommarhatarnas bitterhet

20 tisdag Maj 2014

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Decei Desire and the Novel, hatet, Johan Hakelius, ressentiment, Violence and the Sacred

”Tro mig, denna sommar duger det inte att behålla fattningen. Den här säsongen är det affekten, avskyn, föraktet, glåporden – för den som så önskar, det fysiska våldet – som gäller. Allt annat är sååå 2013. Välkommen till The summer of hate.”

– Johan Hakelius, ur krönika i Aftonbladet här.

”Denial of God does not eliminate transcendency but diverts it from the au-delà to the en-decà. The imitation of Christ becomes the imitation of one’s neighbor. The surge of pride breaks against the humanity of the mediator, and the result of this conflict is hatred.”

– René Girard, ur Deceit, Desire and the Novel

”Freud is of little use as a guide over this terrain. So, for that matter, is Nietzsche, who reserves his resentment for the ‘weak’ while trying vainly to establish a distinction between this resentment and a truly ‘spontaneous’ desire, a will to power that he can claim as wholly his own but that is in reality nothing more than the ultimate expression of cumulative resentment*.”

– René Girard, ur Violence and the Sacred

* Om ressentiment

Tacksamhet

23 fredag Nov 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Johan Hakelius, skuld, staten, tacksamhet, välfärd

”Oförblommerad svensk tacksamhet visar nästan bara folk som överlevt en sjukdom. Cancerpatienter på bättringsvägen. Göran Skytte efter sina slaganfall. Det tycker vi är lite genant, det också, men man måste ju begripa vad de har varit med om. Eller hur?”

Johan Hakelius skriver om tacksamhet på Aftonbladet, på den enda läsvärda sidan i tidningen.

”Nu är det förstås sant att svenskar säger ‘tack’ hela tiden. Till kassörskor, busschaufförer och middagsvärdinnor, till exempel. Men det är en artighetsfras, som ‘hej’ eller ‘välkommen’. Ett sätt att underhålla grannsämjans staket mellan oss. Verklig tacksamhet kräver motsatsen: att vi river staketet och blottar oss.

Där någonstans närmar vi oss kärnan. Den tacksamme erkänner sig behövande. Inte helt självständig. Bunden till någon annan, eller något annat. Socialt skuldsatt, rent av. Och, som en annan sann svensk, sade: ‘Den som är satt i skuld är icke fri.'”

Vi känner aldrig någon tacksamhet mot den anonyma välfärdsstaten. Allt som kommer därifrån, har vi fått lära oss, har vi rättigheter till. Vad som rätteligen är oss tillbörligt finns ingen anledning att vara tacksam för, det är ju vårt från början. Dick Erixon skriver på samma tema i inlägget Välfärd och filantropi, hur vårt samhälle utvecklats från ”samhällsgemenskap” till ”statsgemenskap”:

”Därmed ansågs det för individen vara viktigare att vara fri från beroende av medmänniskor än att värna frihet från statliga makt.”

Staten har därmed blivit den stora illusion i vilken verkliga människor blir osynliga. Staten ser sig till nöd och tvungen att rasera mellanmänskliga relationer på andra nivåer, därför att den inte tolererar konkurrens utan kräver monopol på vår tacksamhet. Att behöva visa tacksamhet mot andra människa anses vara för utlämnande, för skuldtyngt, för stigmatiserande. Bättre att kräva vad som är vår förbannade rätt från en anonym byråkrati.

Mimesis i det uppkopplade åsikts-Sverige

11 torsdag Okt 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

bloggare, Johan Hakelius, journalister, mimesis, politiker, twittrare

Johan Hakelius är en av landets och vår samtids skarpaste observatörer och kommentatorer. I denna krönika berör han mycket insiktsfullt ett för oss välbekant fenomen, men utan att använda dess akademiska benämning – mimesis. Hakelius konstaterar att vårt moderna kommunikationssamhälle lider brister, inte på kommunikation, men på olika åsikter.

”Många tar för givet att om fler kan komma till tals blir även åsikterna fler. Men så behöver det ­inte alls vara. Tänk dig att du får en fråga att ta ställning till när du står på ett packat torg. Alla andra får samma fråga och när någon har svaret är det bara att skrika det rakt ut.

Tänk dig att du i stället får ta ­frågan med dig hem. Du kan ta ett par dagar på dig att fundera, kanske till och med en vecka. ­Sedan kommer du tillbaka och redovisar ditt svar i lugn och ro.

Tror du att resultatet blir detsamma i båda fallen? Det tror inte jag.”

Det är en helt korrekt observation. Eftersom vi hemma, i detta exempel (verkligheten ser annorlunda ut då vi sällan eller aldrig är helt ensamma), inte riskerar att påverkas mimetiskt – alltså att vi börjar tycka samma sak som våra förebilder. Om våra begär (efter saker som makt, partners och materiella objekt) till stor del är mimetiskt grundade, vad säger att vi skulle stå fria från mimesis när det kommer till åsikter och politiska ställningstaganden?

Vi berömmer oss själva så gärna över att vi gör välgrundade och välövervägda val och ställningstaganden. Vi ser oss så gärna som ”förnuftiga” och ”reflekterande” människor. Men hur mycket reflekterar vi egentligen när drevet börjar gå? Hur förnuftigt agerar vi när någon med stark och hög röst (kändisar, proffstyckare, mediala profiler, med flera) gör klart, för alla som kan höra, vad som är den ”enda rätta” åsikten? Hakelius:

”På torget gäller det att vara först och att skrika högst. Och när alla andra börjat skrika i något som liknar en talkör, har du ­kraften att formulera ett eget, avvikande svar då? Är det ens någon idé? Någon som lyssnar? Är det inte lättare att hålla tyst, eller rent av bli en del av talkören?”

Hur många olika åsikter kommer fram på torget? När den första rösten höjs är det fullt naturligt att den rösten sprids vidare, och det sker mimetiskt. Den sprids alltså inte därför att vi tycker likadant i sakfrågan, utan helt enkelt därför att vi vill tycka samma sak. Som alla fiskar rör sig åt samma håll i ett stim, sker det utan att någon egentligen förstår hur det går till.

fiskstimSamtidigt tror vi oss ha en egen åsikt – vi är ju moderna och upplysta, vilket betyder skeptiska till alla auktoriteter. Auktoriteterna vi under 1900-talets demokratiska ”kulturrevolution” blivit inpräntade att vara skeptiska mot är de ”vuxna”, det är kyrkan, prästen, läraren, rektorn och polisen. Dessa känner vi lätt ingen. Men när auktoriteten är ett kollektiv känner vi inte igen någon auktoritet. Då tycker vi vad de andra tycker, annars är vi utanför. Vi kommer således att ha en stark benägenhet att tycka precis vad alla andra på torget tycker, helt plötsligt har vi ingen skepsis mot auktoriteten längre, för majoriteten är ingen av de vanliga auktoriteter vi blivit itutade att ständigt ifrågasätta. Vox populi, vox Dei, är resultatet.

”Mitt intryck är inte att den offentliga­ debatten innehåller fler åsikter nu än förr. Mitt intryck är motsatsen. ­Offentligheten har ­blivit mer lik en mobb. Och ­problemet har inte att ­göra med en liten grupp anonyma stollar på nätet, utan med en osorterad blandning av journalister, ­politiker, bloggare och twittrare som säkert var för sig är vid ­hyfsat sunda vätskor. Tillsammans blir de ett nervöst stim, utan tid ­eller mod för en genuint egen åsikt.”

Huvudet på spiken.

Författaren:

Kultur och Religion

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Arkiv

Senaste

  • Modellen/rivalen i homosexuella relationer, exemplet Lars Norén och Jonas Gardell
  • Förnedringsrånens mimetik
  • Mimetisk julkalender
  • Rävar och igelkottar
  • Jordmån för sekterism

Girard-relaterat

  • COV & R
  • Gil Bailie
  • Girard på Wikipedia (eng)
  • Girard på Wikipedia (sv)
  • Girardian Lectionary
  • Imaginary Visions of True Peace
  • Imitatio
  • The Cornerstone Forum

Girardian

  • A Neighbor's Choice

Katolskt

  • Catholic Gentleman
  • En rätt så katolsk blogg
  • First Thoughts
  • I Kyrkans fulla gemenskap
  • Katolsk Observatör
  • Katolsk Observatör – Blogg
  • Katolskt Fönster
  • Labarum
  • Signum
  • Word On Fire

Läsvärt

  • Amerikanska Nyhetsanalyser
  • Danny Kohn
  • Fred i Mellanöstern
  • Fytne
  • Gudmundson
  • Jihad Watch
  • Mats Tunehag
  • Merit Wager
  • One Cosmos

Samhälle & Kultur

  • Axess Magasin & TV
  • Dick Erixon
  • Frihetligt
  • Spengler
  • The Climate Scam

Blog Stats

  • 74 413 hits

Redaktören

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy