Taggar

, , ,

Ett nästan övertydligt litterärt exempel på mimesis:

”Jag har en olyckligsalig förmåga att överföra min smak på andra. Ofta när jag har pratat om mina älskarinnor med mina vänner, har jag gjort dem förälskade, eller vad ännu värre är, jag har gjort min älskarinna förälskad i vännen som jag verkligen höll av. Det var vad som hände mig med Mme Azur och Mêrimée. Jag var förtvivlad i fyra dagar. När min förtvivlan började avta gick jag till Mêrimée och bad honom skona mig i femton dagar. – Femton månader, svarade han, jag har inte minsta tycke för henne. Jag har sett hennes strumpor vecka sig på benet (en garaude, uttryck från Greneoble).”

Henri Beyle (under pseudonymen Stendhal), ur den självbiografiska lilla boken ”En egocentrikers minnen”.