Battling to the End
René Girard (med Benoît Chantre), Michigan State University Press, 2010.

Del 1, inledning

Denna bok, som alltså kom ut 2010, är liksom flera av Girards övriga verk skriven i dialogform, här tillsammans med Benoît Chantre, ordförande för franska l’Association Recherches Mimétic. Vi skall här börja titta på den, men vi kommer inte hoppa direkt in i alla dess detaljer och idéer, utan skall först ta en liten omväg (det är ju mycket möjligt att det blir fler omvägar då jag inte skrivit klart helheten ännu), men vi skall i alla fall säga några korta rader först.

Inte sedan jag läste George Orwells 1984 har jag blivit så kallsvettig av en bok. Orwells dystopiska framtidsvision av en allsmäktig förtryckarstat ligger ständigt på lur och vi kan aldrig riktigt skaka av oss den, men eftersom den är allmänt erkänd som möjlig går den också att hindra för vi ser den framför oss så som den framställts av Orwell. Samtidigt vägrar vi att med öppna ögon se det som förebådas i våra äldsta profetiska texter.

Vad Girard egentligen pratar om i Battling to the End är de apokalyptiska texterna i Bibeln, vilka han menar att vi behöver börja ta på allra största allvar, därför att när de sätts in i förhållandet till mimetisk teori och människans tendenser till rivalitet med eskalerande våld, framträder apokalypsen som ett högst påtagligt hot – inte från en vredgad och hämndlysten Gud, vilket en del vill se det som, utan i själva verket från oss själva. Detta görs utifrån ett högst oväntat håll, nämligen från den mycket spännande artonhundratalspersonligheten, generalen och krigsteoretikern Carl von Clausewitzs tes om kriget som en duell.

Mimesis är den huvudsakliga drivkraften i historien, vars utbrott av våld allt mindre kan kontrolleras på det sätt som tidigare alltid skett, nämligen genom det våldsamma offret av en syndabock, vars död återskapar den sociala gemenskapen. Våld kan inte längre kontrollera våld, utan att själv avslöjas för vad det är, nämligen just precis våld. Det är kristendomens evangelium om den oskyldigt korsfäste Jesus som är källan till denna uppenbarelse, och det är därför som ”världen” inte vill veta av det glada budskapet, utan, som Nietzsche uttryckte det i klara ordalag, hellre vill se en Dionysisk återkomst, än en återuppstånden Kristus. Därmed befinner sig mänskligheten i en mycket prekär situation vars implikationer är skrämmande, men samtidigt hoppingivande, därför att om det som sagt är Gud själv, som genom sin son Jesus Kristus, kastat in allt detta grus i maskineriet, så finns det definitivt hopp. Girard citerar från poeten Friedrich Hölderlin, som också tilldelats ett alldeles eget kapitel:

But where danger threatens
That which saves from it also grows.

Därmed är vi beredda att snart gå vidare till del 2, vilket blir en liten utflykt till en annan bok, men som vi kommer se ha samband med Battling to the End, vilken vi därför kan återkomma till desto mer efter det.

Gå vidare till del 2: ”Civilisationernas duell”