Gil Bailie som driver The Cornerstone Forum, använder René Girards antropologiska insikter, tillsammans med Kyrkans doktriner, för att som han säger i en av sina serier av inspelningar – ”inspirera en helhjärtad tro i en halvhjärtad värld”, förklarar sin ambition så här:

”The Holy Father clearly understands that if Western culture is to awaken from its historical amnesia and moral confusions, and if the uniqueness and history-altering meaning of the Christian Gospel is to be proclaimed afresh, we must learn to account for Christian truth in ways that are faithful to Church doctrine, intellectually cogent, morally robust, charitable, and uninhibited by the spirit of the age. Decades ago, Joseph Ratzinger pointed the way to accomplishing this task by suggesting that a collaboration between theology and anthropology can lead to ‘the truly most exciting part of Christian faith.'” (Joseph Ratzinger, Introduction to Christianity, Ignatius Press, 2004)

Bailie och hans arbete är en stor källa till inspiration för mig, vilken spelade en avgörande roll för att få mig övertygad om de kristna sanningarna så som de förvaltas av den romerskt-katolska kyrkan. Så i samma anda försöker jag få fart på den här sajten/bloggen (om du som läser uppskattar den, så sprid/dela gärna till de som du tror kan ha glädje och nytta av att läsa den).

Att sätta in René Girards antropologiska insikter i vår tids händelser, i historien, i litteraturen, film, teater och bland popkulturella inslag – tillsammans med vad som är kristna kärnvärden, hoppas och tror jag den kan bli en inspiration och styrka för alla de som söker efter argument för den kristna trons sanningar. För bevarandet och vidareutvecklingen av den kultursfär, nämligen den västerländska, som idag hotas av en historielös relativism som riskerar att dra med oss alla ned sitt svarta hål av bottenlös nihilism, kan bara ske genom bevarandet av den kristna traditionen.

Kristendomen och vad som är västvärldens kärna befinner sig i en situation som kan liknas vid att vara omsvärmad av aggressiva getingar. Varje enskilt stick känns visserligen av, men är inte särskilt skadligt eftersom de egentligen inte kan attackera något vitalt organ. Men när någon attackeras gång på gång, med små sting från alla möjliga håll och kanter, så kommer kroppen till slut inte att härda ut längre. Försvarsförmågan minskar därmed genom utnötning och utmattning. Är det något man kan se i vår kultur är att den är ”trött på sig själv”, men medveten om att några bättre alternativ inte finns.

Utsikterna för vår kulturella överlevnad må se si sådär ut idag, men att vi på något sätt tar oss vidare är jag absolut säker på. Historien, sedan vår tideräknings början, är en enda lång rad av sådana här kriser. Och på sätt och vis är detta något gott, eftersom förhistorien bestod av upprepande av samma kriser och samma lösning på dem (genom ofta mänskliga offer). Nu måste åtminstone lösningarna bli annorlunda utformade.

Svårläkta skador kommer dock att uppstå på vägen. Skador som drabbar riktiga människor, med både ekonomiska och sociala följder. Men vi skulle kunna undvika dem om vi började lära oss mer om vår historia och de traditioner vilka visat sig vara framgångsrecept tidigare. I en era av relativism och postmodernism är det dock få som vill lyssna på något som inte är ”normbrytande”, ”progressivt”, ”nytänkande” eller ”överskridande”.

Ändå är jag övertygad om att den starkast drivande kraften i världen är Parakletens sanning krockar med våra lögner, begär och våld, som världen hamnar i krisar. Detta vill jag undersöka mer här.

* Kudos (wikipedia: från grekiskans κῦδος, ”ära”).