• Om Kultur & Religion
  • René Girard & Källor
  • Begrepp & termer

Kultur & Religion

~ Girardiska betraktelser i dåtid och samtid

Kultur & Religion

Etikettarkiv: nihilism

Våldet mitt i meningslöshetens kultur

18 tisdag Dec 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ 1 kommentar

Etiketter

dostojevskij, newtown, nietzsche, nihilism, relativism, tidsandan

En ny dödsskjutning på en skola i USA. En plåga som tycks drabba landet gång på gång och i tätare intervall än någonsin. Röster höjs för strängare vapenlagar, men som vanligt är det inte vapen som dödar människor, det är människor som dödar människor – och därför sitter problemet mycket djupare än man vill erkänna, eller har förmåga att inse och vilja att göra någonting åt.

SvD hade, för ett par dagar sedan, på ledarsidan en text om hur krig, våld och olika massakrer i världen, i det långa perspektivet, befunnit sig på en ständig nedgång (länk dit). Vi vet att detta har varit en gradvis utveckling, vilken har sin grund i att vi inte längre har möjlighet att ”mytologisera” våldet, att förklara det utifrån gudomliga viljor och maktintriger i världen. Vi har, genom korset, sett att våldet är vårt eget och våra offer är oskyldiga. Vi har därmed tvingats till att istället börja skriva historia:

”En av det senaste årets absolut bästa nyheter kom från den amerikanske psykologiprofessorn Steven Pinker. I boken The Better Angels of Our Nature (Penguin 2011) beskriver han människans utveckling när det gäller användningen av dödligt våld. Och det kan låta märkligt för den som har 1900-talets världskrig och folkutrotningar i minne, men på några tusen års sikt har människan faktiskt bara blivit fredligare och fredligare, både när det gäller krig och våldsbrott. Boken är således ett glädjebudskap raktigenom (sic). Sånär som på en period.

Mitt i den sensationella nedgången i mord stöter Pinker på en störtflod av dödligt våld, nämligen från början av 1960-talet och decennierna framåt. Han kallar det för en tid av avcivilisering. Varför?”

Svaret som föreslås, kommer från vänsterliberalen Pinker själv, och det är helt enkelt kärnan av konservativ kritik mot det radikalsekulära projektet i allmänhet och vänsterns och liberalernas gemensamma relativism och snällism i synnerhet.

”Normsystemen bröts ner av samma sextiotal som gav oss pop och p-piller. Slit och hederlighet ersattes med hasch och hamburgare. Men som Pinker (född 1954) sade när han föreläste vid Uppsala universitet i mars: det tar emot att erkänna det, men våra föräldrar hade rätt.”

När man valde att kasta av sig de ”förtryckande bojor” som man ansåg att den västerländska (läs: kristna) kulturen belagt befolkningen med, blev fick man precis det man bad om, nämligen det påve Benedikt XVI har kallt för ”relativismens diktatur”. För det är när vi slutar tro att kultur har betydelse, eller att alla kulturer är ”lika värda” och ingen är bättre eller sämre än någon annan, som vi slutligen landar i relativism – vilket taget till sin slutdestination landar i nihilism. Vi blir slavar under tidsandan, för tillfälliga nycker och vad som är politiskt korrekt.

Den radikalaste vänstern vill inte ha några ideal alls, medan radikala liberaler vill att människan själv skall vara ideal. Medan vänstern landar i ett förkastande av all form av transcendens, alltså: Gud är död och det finns ingen vikarie, så vill liberalerna ersätta det transcendenta med något på jorden, alltså: Gud är död, men det finns människor som kan ta hans plats. Problemet är att ingen människa, vid en närmare betraktelse, är ett vidare gott ideal. Alla är, på ett eller annat sätt, felande, eller med andra ord ”syndare”. Till och med de människor vi kallar för helgon hade sina mer eller mindre uppenbara brister.

I Dostojevskijs ”Brott och Straff” bevittnar huvudpersonen Raskolnikov hur en ung kvinna försöker dränka sig genom att hoppa från en bro ned i det iskalla flodvattnet:

”Raskolnikov betraktade allt med en sällsam känsla av likgiltighet och apati. Det var motbjudande.”

Detta är den nihilistiska reaktionen. Det är för honom motbjudande att någon visar sig så svag att denne önskar dö, men han är samtidigt likgiltig inför händelsen, därför att kvinnans liv helt saknar objektivt värde i hans ögon. Samma likgiltighet känner han för den gamla pantlånerskans liv, som han mördar. Även hennes död, om den vore normal, är värdelös, eftersom hon har testamenterat bort sin förmögenhet till ett kloster, något Raskolnikov ser som bortkastade pengar.

Raskolnikov är student, han har läst om de senaste antropologiska teorierna från de fina akademierna i Europa. Det står inte i klarspråk, men att det är Nietzsches nihilism som åsyftas är uppenbart. Raskolnikovs teori om livet är att bara den som vill, och vågar, kan bli en ”riktig” människa (Nietzsches supermänniska), som inte behöver ta hänsyn till de andra människornas moral. Han har själv intalat sig att han bara kan bli en ”riktig” människa, genom att både begå och undkomma straff, för ett brott som strider mot de vanliga människornas moral. Den ”riktiga människan”, som är hans förebild, finner han inte i någon äkta person, utan i en fiktiv teoretisk tankefigur, uppdiktad av modernismens filosofer.

Vem massmördaren Adam Lanza hade som förebild och vad som drev honom till det han gjorde vet jag inte, fallet är höljt i mystiska omständigheter, vilket framgår av det här porträttet. Vad vi dock vet är att i kulturen ligger kraften att lyfta fram rätt förebilder för unga människor, vilket är av ovärderlig betydelse för deras framtid. Här står relativismens och nihilismens kultur fullständigt handfallen.

På Crisis Magazine kan man läsa följande om hur tidsandan tett sig i Amerika under 2012:

”Atheist groups across the country continue to try to rub out the last trace of Christianity from the public square.  They find a shill in my backyard, Woonsocket, to protest an old cross in a public cemetery.  They find another shill in my backyard, Cranston, to protest an old banner among a lot of other banners, hanging from the high school ceiling and expressing a pious religious sentiment.  They choose Advent for pasting a big billboard in New York City, featuring the face of Jesus and begging people to ‘dump the myth.’

The Pope writes a tender and deeply learned book on the infancy narratives in the New Testament, affirming their historicity and revealing the richness of all the Christian traditions surrounding those events.  The press headlines call him a killjoy, and report his contempt for those traditions.  An embittered old apostate queen writes a book portraying Mary as an embittered old apostate queen.  This is hailed by National Public Radio as tidings of great joy.”

Att någon är förvånad över tingens ordning är det som är mest förvånande.

Kudos* och lite förklaringar

21 tisdag Aug 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Gil Bailie, joseph ratzinger, katolska kyrkan, nihilism, postmodernism, relativism

Gil Bailie som driver The Cornerstone Forum, använder René Girards antropologiska insikter, tillsammans med Kyrkans doktriner, för att som han säger i en av sina serier av inspelningar – ”inspirera en helhjärtad tro i en halvhjärtad värld”, förklarar sin ambition så här:

”The Holy Father clearly understands that if Western culture is to awaken from its historical amnesia and moral confusions, and if the uniqueness and history-altering meaning of the Christian Gospel is to be proclaimed afresh, we must learn to account for Christian truth in ways that are faithful to Church doctrine, intellectually cogent, morally robust, charitable, and uninhibited by the spirit of the age. Decades ago, Joseph Ratzinger pointed the way to accomplishing this task by suggesting that a collaboration between theology and anthropology can lead to ‘the truly most exciting part of Christian faith.'” (Joseph Ratzinger, Introduction to Christianity, Ignatius Press, 2004)

Bailie och hans arbete är en stor källa till inspiration för mig, vilken spelade en avgörande roll för att få mig övertygad om de kristna sanningarna så som de förvaltas av den romerskt-katolska kyrkan. Så i samma anda försöker jag få fart på den här sajten/bloggen (om du som läser uppskattar den, så sprid/dela gärna till de som du tror kan ha glädje och nytta av att läsa den).

Att sätta in René Girards antropologiska insikter i vår tids händelser, i historien, i litteraturen, film, teater och bland popkulturella inslag – tillsammans med vad som är kristna kärnvärden, hoppas och tror jag den kan bli en inspiration och styrka för alla de som söker efter argument för den kristna trons sanningar. För bevarandet och vidareutvecklingen av den kultursfär, nämligen den västerländska, som idag hotas av en historielös relativism som riskerar att dra med oss alla ned sitt svarta hål av bottenlös nihilism, kan bara ske genom bevarandet av den kristna traditionen.

Kristendomen och vad som är västvärldens kärna befinner sig i en situation som kan liknas vid att vara omsvärmad av aggressiva getingar. Varje enskilt stick känns visserligen av, men är inte särskilt skadligt eftersom de egentligen inte kan attackera något vitalt organ. Men när någon attackeras gång på gång, med små sting från alla möjliga håll och kanter, så kommer kroppen till slut inte att härda ut längre. Försvarsförmågan minskar därmed genom utnötning och utmattning. Är det något man kan se i vår kultur är att den är ”trött på sig själv”, men medveten om att några bättre alternativ inte finns.

Utsikterna för vår kulturella överlevnad må se si sådär ut idag, men att vi på något sätt tar oss vidare är jag absolut säker på. Historien, sedan vår tideräknings början, är en enda lång rad av sådana här kriser. Och på sätt och vis är detta något gott, eftersom förhistorien bestod av upprepande av samma kriser och samma lösning på dem (genom ofta mänskliga offer). Nu måste åtminstone lösningarna bli annorlunda utformade.

Svårläkta skador kommer dock att uppstå på vägen. Skador som drabbar riktiga människor, med både ekonomiska och sociala följder. Men vi skulle kunna undvika dem om vi började lära oss mer om vår historia och de traditioner vilka visat sig vara framgångsrecept tidigare. I en era av relativism och postmodernism är det dock få som vill lyssna på något som inte är ”normbrytande”, ”progressivt”, ”nytänkande” eller ”överskridande”.

Ändå är jag övertygad om att den starkast drivande kraften i världen är Parakletens sanning krockar med våra lögner, begär och våld, som världen hamnar i krisar. Detta vill jag undersöka mer här.

* Kudos (wikipedia: från grekiskans κῦδος, ”ära”).

Individen mot massan

23 måndag Jul 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

dick erixon, dostojevskij, fri vilja, kriminologi, nihilism, relativism, synd

Vi håller på att diskutera hur en (folk)massa uppför sig och tycks få ett eget inre liv och egenskaper beroende på sin situation. Vi kan bara teoretiskt anmärka att massan får vissa egenskaper i en sådan panikartad situation som i biosalongen, eller på Utöya, där förvirringen är stor och alla försöker ta sig ”ut” samtidigt – men utgången är så smal och svår att finna. Vissa kommer uppvisa stort hjältemod, andra feghet, men vi kan inte döma någon som i en sådan situation försöker rädda sig själv.

Dick Erixon (som har läst artikeln ”När brottet blir en social konstruktion” av Lars F Eklund) skriver bra om hur vår samtids nihilism en del av förklaringen för massmördare som Breivik och nu nyligen ”Jokern” på batman-skjutningen. I dessa fall har en person vänt sig mot massan. Brotten är inte inriktade på utvalda individer, utan på en utvald grupp, som den enskilde av olika anledningar ser som skyldiga till någon form av kollektivt moraliskt brott.

Kriminologernas syn på brott – och därmed på moral – har länge dominerats av en nihilism. Brottslingar är i själva verket ”offer” för omständigheter, för brister och strukturer i samhället som de inte kan råda över. Därmed har det egna ansvaret nedgraderats till näst intill något obefintligt. Detta kommer sig ur en filosofi där individen/personen ”egentligen” saknar fri vilja. Det vi uppfattar som fri vilja är bara en chimär, därför att ”jag” är reducerbart till biologi/materia/kemi samt såklart alla dessa tvingande sociala strukturer (enligt Aftonbladet det ”borgerliga samhället”).

Det är uppenbart att alla dessa omständigheter påverkar oss. Att vi är mimetiska varelser som efterföljer dem vi uppfattar som våra modeller/idoler är precis vad jag anfäktar å det starkaste. Och eftersom detta är ett faktum så är vi i så starkt behov av goda förebilder.

Vi är dock alla människor med olika fel och brister, vilket i kristna termer uttrycks som att vi är alla syndare. Ett av de vanliga orden för synd på hebreiska är ”chattát”, vilket betyder ungefär ”trampa fel” eller ”missa målet”. Synd är i enkla ordalag att leva på ett sådant sätt att vi hamnar utanför det syfte vi skapats för. Ur detta följer således att om man gör en människa till sin högsta idol att efterfölja i allt, innebär detta att också efterfölja denne i synden. Den kristna trossatsen att endast en man, Jesus Kristus, har varit ”lik oss i allt utan synd” betyder att endast Kristus är ”riskfri” att följa (som lärjunge).

Om vi inte då samtidigt är självreflekterande varelser (i olika grader måste medges) så saknar vi förstås helt möjlighet att göra några val i sin äkta mening. Problemet för de filosofer (och kriminologer) som stödjer denna syn är uppenbart – om ingen har fri vilja och vissa därmed är determinerade till brott, då är även filosofen determinerad till sin uppfattning (ja, till alla sina uppfattningar). Det gör såklart filosofens filosofi fullständigt värdelös. Filosofen har ju inte själv kommit fram till sin uppfattning, utan har kommit fram till den därför att han måste. Ungefär som när Obama påstod att ingen har gjort något själv för att bli framgångsrik. Kristendomen har brottats med denna problematik länge i frågan om predestination; dvs. att Gud, som är evig, vet allt och råder över allt, redan måste ha förutbestämt vilka som skall bli räddade och vilka som inte blir det. För ur evighetens perspektiv måste de som är räddade redan vara det. Vi duckar den frågan nu, men min uppfattning äratt vi inte är predestinerade. Gud tar större risker än så.

Men en människa utan fri vilja och utan ansvar är ingen människa, hon är ett djur. Så att göra oss av med den fria viljan och ansvaret innebär också att vi dehumaniserar brottslingarna – och därmed kan vi tillåta oss att behandla även dem utan mänsklig värdighet. Erixon:

”I vårt samhälle har värdenihilismen blivit religion. Ingenting har konstant värde, utan allt är fråga om olika intressen och olika perspektiv. Då är det inte särskilt konstigt att vissa, på ett sätt begåvade individer, drar denna filosofiska teori till spets och kommer fram till att inte heller människoliv har något värde.”

Tankarna går också till Dostojevskijs romankaraktär Raskolnikov i Brott och Straff, som är ett uttryck för nihilismens förvirring. I romanen har den unge studenten, i en klar anda av Nietzsche, kommit fram till att människor kommer i två kategorier: de vanliga och de särskilda. Själv tillhör han de särskilda som för att kunna utveckla sin ”fulla potential” inte behöver leva efter samma moral som de vanliga. Så rättfärdigar han mord och stöld för sig själv. Hela romanen är en pamflett mot Nietzsche, men också ett förebådande om en tid som komma skall.

En relativism (vilket i själva verket alltid är nihilism) och en uppsjö av ”idoler” (fiktiva eller verkliga) i vår värld, som även om de är massmördare (Lenin, Stalin, Mao) kan hyllas av våra eliter på våra kultursidor, blir en livsfarlig cocktail av starka och skruvade idéer. Erixon:

”Samtidigt har mediesamhället inneburit att man är något först när man syns inför en stor publik. Att ha nära vänner betyder ingenting. Att synas inför miljontals, inför hela nationen, inför hela världen, blir det viktiga. Då blir man Någon. Det blir i nihilismens anda obetydligt om man blir känd för illdåd eller stordåd. Det gör detsamma i ett samhälle utan moral.”

Om det sista här skriver också Göran Rosenberg i SvD, men han tycks mer inriktad på hur vi kommunicerar, än på vad, alltså inte vilka normer och förebilder som kommuniceras, utan vilka medier vi använder. Men att ge sig på budbäraren lär inte lösa något i längden.

Författaren:

Kultur och Religion

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Arkiv

Senaste

  • Modellen/rivalen i homosexuella relationer, exemplet Lars Norén och Jonas Gardell
  • Förnedringsrånens mimetik
  • Mimetisk julkalender
  • Rävar och igelkottar
  • Jordmån för sekterism

Girard-relaterat

  • COV & R
  • Gil Bailie
  • Girard på Wikipedia (eng)
  • Girard på Wikipedia (sv)
  • Girardian Lectionary
  • Imaginary Visions of True Peace
  • Imitatio
  • The Cornerstone Forum

Girardian

  • A Neighbor's Choice

Katolskt

  • Catholic Gentleman
  • En rätt så katolsk blogg
  • First Thoughts
  • I Kyrkans fulla gemenskap
  • Katolsk Observatör
  • Katolsk Observatör – Blogg
  • Katolskt Fönster
  • Labarum
  • Signum
  • Word On Fire

Läsvärt

  • Amerikanska Nyhetsanalyser
  • Danny Kohn
  • Fred i Mellanöstern
  • Fytne
  • Gudmundson
  • Jihad Watch
  • Mats Tunehag
  • Merit Wager
  • One Cosmos

Samhälle & Kultur

  • Axess Magasin & TV
  • Dick Erixon
  • Frihetligt
  • Spengler
  • The Climate Scam

Blog Stats

  • 75 523 hits

Redaktören

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy