• Om Kultur & Religion
  • René Girard & Källor
  • Begrepp & termer

Kultur & Religion

~ Girardiska betraktelser i dåtid och samtid

Kultur & Religion

Etikettarkiv: katolska kyrkan

Från erövringen av Pantheon till gudarnas återkomst

02 tisdag Dec 2014

Posted by Johan Lindahl in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

anorexi, gudar, ideologi, katolska kyrkan, kristendom, pantheon, Plinius, romarriket, Trajanus

Rom var vid tidpunkten för kristendomens begynnelse, vad vi idag skulle kalla för ”tolerant” och ”mångkulturellt”. Alla undersåtar tilläts ha sina religioner i fred och kunde till och med ha särskild lagstiftning kring det som särskilt tillhörde religionens domäner. ”Den enda kult som kunde göra anspråk på något som liknade en statsreligion var kejsarkulten.” (sid 14, Holmes & Bickers, Katolska kyrkans historia, 2006, Veritas) Efter Augustus (27 f Kr 14 e Kr), som hade infört kulten via österländska influenser, hade kejsaren efter sin död upphöjts till de gudomligas skara. Under kristendomens första århundrade, vilket jag inte tror är någon slump, började kejsarna (Nero till exempel) bli ”otåliga över dröjsmålet och krävde att få gudomlig status redan under sina liv.” (ibid.) Kristna vid den tiden vägrade delta i kejsarkulten, och Kristus var den ju Gud själv som inkarnerats, och därför den enda som med rätta kunde erkännas som sann gud, både på jorden och i himlen.

Den tidiga kyrkan förföljdes först av judarna, både folkligt men också formellt genom främst Herodes Agrippas regering (42-4 e Kr), men upphörde efter det judiska upproret i Jerusalem år 70, vilket slutade i stadens och templets förstörande. Därmed kan man säga att också judendomen började om, eller tog en ny kraftig vändning.

Men för judarna då var de kristna helt enkelt en heretisk liten sekt, vilken man gjorde bäst i att utplåna. Romarna hade dock ett svårare förhållande till de kristna, just beroende på sin annars så tillåtande inställning till andra religioner. Förhållandet tedde sig därför olika mellan, dels mellan olika kejsare, men också regionalt mycket olika. Det tycks också haft betydelse vilka som var kristna. Så länge det var obetydliga, fattiga och utstötta ur de lägsta samhällsklasserna, så brydde man sig inte nämnvärt (förutom då man som kejsar Nero behövde syndabockar), men när kristendomen började sprida sig upp i hierarkierna, så slog man ner hårt på det.

Av alla anklagelser som riktades mot kristna var det naturligtvis många som var stereotypiska för anklagelser mot på förhand utsedda syndabockar – det kunde handla om allt från ”hemlighetsmakeri”, till ”ateism” eller ”kannibalism”, eller annat som urskiljde dem från resten av samhället. Sådana anklagelser kunde dock genomskådas i en rättslig process, så kvar fanns egentligen bara den simplaste anklagelse, nämligen att de var kristna. Som Plinius, en romare utsänd att hantera en mindre provins i Asien skrev till kejsar Trajanus:

”Under tiden här har jag agerat som följer med dem som kom inför mig anklagade för att vara kristna. Jag frågade dem själva om de var kristna, och om de bekände frågade jag dem en andra och en tredje gång med hot om straff. Om de insisterade lät jag avrätta dem; för vad denna bekännelse än stod för var det för mig inget tvivel om att denna envishet, denna orubbliga envetenhet förtjänade bestraffning.” (ibid.)

De kristna gjorde i sig inget brottsligt, eller ens omoraliskt. De bara var som de var, just därför att de vägrade erkänna kejsaren som gud. Vi kan stoppa här och nu se vilka tydliga paralleller det finns i vår post-moderna värld av nyhedendom och relativism.

Precis som då anses kristendom vara något för fattiga, för de i marginalen. För de som är, så att säga, lite intellektuellt efterblivna, och som därför klänger sig fast vid vidskepelser från en längesedan svunnen tid, vilken nu har erövrats av den moderna ”vetenskapen”. Folk blir i det närmaste förvånade när någon kristen också är framgångsrik, intelligent, forskare (speciellt inom naturvetenskap) eller högre politiker. Att också aktivt försöka hålla kristna utanför makt och inflytande är inte ovanligt, därför att sådant anser man vara vigda åt moderna, progressiva människor. Inte olikt vad man avfärdade och sedermera avskaffade som ”adliga privilegier” så länge det var just de adliga och inte de själva som åtnjöt dem.

Vi har visserligen ingen allsmäktig kejsare längre, men istället dyrkas politisk korrekthet och konsensuskulturen, vilken dominerar idéströmningar och det offentligt politiska tänkandet överlag. Poserande identitetspolitik råder, och tänker du korrekt så kan du komma att klassas som ”romersk medborgare” och tillåtas innanför murarna, om inte får du vara beredd på att när som helst kastas ut (som i fallet Birro nyligen, t ex).

Vi gör oss ständigt nya gudar och gudinnor, vilka avlöser varandra på löpande band, intrigerar i våra liv, och på vars altare dyrbar offer läggs ned. Det är konsumismens prylgudar, det är livsstilarnas många rese-, inrednings-, diet- och träningsgudar, det är artistgudar, politiska gudar och ideologiska gudar. Till dem är man beredd att betala dyrt för att få låtsas bli accepterad. Det anses också vara höjden av upplysning och tolerans att erkänna varje annan gudomlighet som legitim för religiös dyrkan och föremål för den största respekt, förutom kristendomens Jesus Kristus, som man istället gladeligen korsfäster om och om igen, utan förbarmande.

Girard sätter, som vanligt, fingret på det väldigt bra i Anorexi och mimetiskt begär (Themis, 2010):

”Det ligger en stor ironi i den pågående processen där utplåningen av religionen (läs: kristendom, min anm.) producerar ett otal karikatyrer. Det sägs ofta att våra problem beror på vår oförmåga att göra oss fria från våra religiösa traditioner, men det är inte sant. Problemen är förankrade i sammanbrottet för dessa traditioner, vilket oundvikligen har lett till en återkomst i nya former av äldre och grymmare gudar som har uppstått ur en mimetisk process.”

Bara faktumet att någon är kristen kan idag tas som intäkt för att denne är lite efterbliven, annorlunda, och inte är att lita riktigt på. På ett sätt ligger det också något i anklagelsen, även om man måste motsäga och solka ner sin egen toleranta fernissa, för att göra dem. Kristna bör stå ut från resten av samhället, det är en del av definitionen av att vara kristen, han eller hon måste vägra att böja sig för alla de världsliga gudarna och gudinnorna. Men när anklagelserna kommer är de åter lika banala som de tedde sig för Plinius. Anklagelsen är att inte att man har begått något särskilt brott, utan helt enkelt den att man är kristen.

Det gamla Pantheon erövrades, men de gamla gudarna har återkommit i större skaror och i större makt.

Mot sin egen Kyrka…

12 onsdag Mar 2014

Posted by Johan Lindahl in Kultur & Religion

≈ 1 kommentar

Etiketter

katoliker, katolska kyrkan, skandal, The One By Whom Scandal Comes

”Chatholics have often critized me for not having an ecclesiological theory, and in a way they have point, because I am neither a theologian nor a student of Church doctrine. And yet one must defend the Church when it is made into a sacapegoat, which I find all the more scandalous since the scapegoating has been done by Catholics themselves. If they understood what is at stake today, they wouldn’t do such a thing to their own Church.”

– René Girard (ur hans senaste bok, vilken jag just nu läser: The One by Whom Scandal Comes.

omslag för The One By Whom Scandal Comes av René Girard

Vad som helst utan detta

14 tisdag Jan 2014

Posted by Johan Lindahl in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Hans Urs von Balthasar, katolicism, katolska kyrkan, naturreligion

”Mankind only becomes conscious of its unity in breaking loose from, and protesting against, the claims of the Church to be the religious form of unity willed by God. This protest is wider than Protestantism in the narrow sense, but gives it some affinity with the other religions of the world, and so is bound to lead to a kind of entente cordiale between all non-Catholic forms of religion. ‘Anything but this’ is the common watchword by which all non-Catholics easily understand each other. … There is no slogan nearly so suitable for [summing up] all forms of cultural propaganda these days as that which promises to lead men from Catholic ‘narrowness’ into the ‘breadth’ of natural religion. The world-wide unity of the religions is being hammered out on the anvil of Catholicism.”

– Hans Uhrs von Balthasar (”The God Question and Modern Man”)

Kudos* och lite förklaringar

21 tisdag Aug 2012

Posted by Johan Lindahl in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Gil Bailie, joseph ratzinger, katolska kyrkan, nihilism, postmodernism, relativism

Gil Bailie som driver The Cornerstone Forum, använder René Girards antropologiska insikter, tillsammans med Kyrkans doktriner, för att som han säger i en av sina serier av inspelningar – ”inspirera en helhjärtad tro i en halvhjärtad värld”, förklarar sin ambition så här:

”The Holy Father clearly understands that if Western culture is to awaken from its historical amnesia and moral confusions, and if the uniqueness and history-altering meaning of the Christian Gospel is to be proclaimed afresh, we must learn to account for Christian truth in ways that are faithful to Church doctrine, intellectually cogent, morally robust, charitable, and uninhibited by the spirit of the age. Decades ago, Joseph Ratzinger pointed the way to accomplishing this task by suggesting that a collaboration between theology and anthropology can lead to ‘the truly most exciting part of Christian faith.'” (Joseph Ratzinger, Introduction to Christianity, Ignatius Press, 2004)

Bailie och hans arbete är en stor källa till inspiration för mig, vilken spelade en avgörande roll för att få mig övertygad om de kristna sanningarna så som de förvaltas av den romerskt-katolska kyrkan. Så i samma anda försöker jag få fart på den här sajten/bloggen (om du som läser uppskattar den, så sprid/dela gärna till de som du tror kan ha glädje och nytta av att läsa den).

Att sätta in René Girards antropologiska insikter i vår tids händelser, i historien, i litteraturen, film, teater och bland popkulturella inslag – tillsammans med vad som är kristna kärnvärden, hoppas och tror jag den kan bli en inspiration och styrka för alla de som söker efter argument för den kristna trons sanningar. För bevarandet och vidareutvecklingen av den kultursfär, nämligen den västerländska, som idag hotas av en historielös relativism som riskerar att dra med oss alla ned sitt svarta hål av bottenlös nihilism, kan bara ske genom bevarandet av den kristna traditionen.

Kristendomen och vad som är västvärldens kärna befinner sig i en situation som kan liknas vid att vara omsvärmad av aggressiva getingar. Varje enskilt stick känns visserligen av, men är inte särskilt skadligt eftersom de egentligen inte kan attackera något vitalt organ. Men när någon attackeras gång på gång, med små sting från alla möjliga håll och kanter, så kommer kroppen till slut inte att härda ut längre. Försvarsförmågan minskar därmed genom utnötning och utmattning. Är det något man kan se i vår kultur är att den är ”trött på sig själv”, men medveten om att några bättre alternativ inte finns.

Utsikterna för vår kulturella överlevnad må se si sådär ut idag, men att vi på något sätt tar oss vidare är jag absolut säker på. Historien, sedan vår tideräknings början, är en enda lång rad av sådana här kriser. Och på sätt och vis är detta något gott, eftersom förhistorien bestod av upprepande av samma kriser och samma lösning på dem (genom ofta mänskliga offer). Nu måste åtminstone lösningarna bli annorlunda utformade.

Svårläkta skador kommer dock att uppstå på vägen. Skador som drabbar riktiga människor, med både ekonomiska och sociala följder. Men vi skulle kunna undvika dem om vi började lära oss mer om vår historia och de traditioner vilka visat sig vara framgångsrecept tidigare. I en era av relativism och postmodernism är det dock få som vill lyssna på något som inte är ”normbrytande”, ”progressivt”, ”nytänkande” eller ”överskridande”.

Ändå är jag övertygad om att den starkast drivande kraften i världen är Parakletens sanning krockar med våra lögner, begär och våld, som världen hamnar i krisar. Detta vill jag undersöka mer här.

* Kudos (wikipedia: från grekiskans κῦδος, ”ära”).

Författaren:

Kultur och Religion

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Arkiv

Senaste

  • Ayn Rand, ateist, men ofrivillig kristen apologet?
  • Peter Thiel om René Girard med mera
  • Djurplågare i grupp
  • Narcissistiska uppvisningar
  • Skandaliseringen av de laglydiga

Girard-relaterat

  • COV & R
  • Gil Bailie
  • Girard på Wikipedia (eng)
  • Girard på Wikipedia (sv)
  • Girardian Lectionary
  • Imaginary Visions of True Peace
  • Imitatio
  • The Cornerstone Forum

Girardian

  • A Neighbor's Choice

Katolskt

  • Catholic Gentleman
  • En rätt så katolsk blogg
  • First Thoughts
  • I Kyrkans fulla gemenskap
  • Katolsk Observatör
  • Katolsk Observatör – Blogg
  • Katolskt Fönster
  • Labarum
  • Signum
  • Word On Fire

Läsvärt

  • Amerikanska Nyhetsanalyser
  • Danny Kohn
  • Fred i Mellanöstern
  • Fytne
  • Gudmundson
  • Jihad Watch
  • Mats Tunehag
  • Merit Wager
  • One Cosmos

Samhälle & Kultur

  • Axess Magasin & TV
  • Dick Erixon
  • Frihetligt
  • Spengler
  • The Climate Scam

Blog Stats

  • 64 653 hits

Redaktören

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogga med WordPress.com.

Avbryt
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy