Krister Kronlid, socialdemokrat i Uddevalla skriver på Newsmill, förvisso dels om feltolkade uttalanden till journalister, men detta stycke som diskuterar den miljö, eller med ett annat ord den kultur, som existerar i de mest antisemitska områdena är talande:

”Många av de personer som uttalat antisemitiska vanföreställningar i vår närhet har rötterna i Mellanöstern. Det är ett faktum som kvarstår och det måste jag, SSU och partiet hantera. I länderna kring Israel produceras ofantliga mängder antisemitiskt material. Böcker, filmer, tidningar, konst och teveprogram. I Gaza visar den Hamaskontrollerade televisionen barnprogram som syftar till demonisering av judar. På bilder och symboler finns inte staten Israel, den har raderats från kartan helt enkelt. Utplånats… Att växa upp i en sådan miljö påverkar naturligtvis människor. De som anländer Sverige borstar inte bara av sig alla tidigare intryck i tullen och går vidare med ett tolerant och balanserat tankesätt kring vår nationella minoritet judarna. Men kanske gör några det.”

Antisemitismen är en form av religion med det mest primitiva i centrum, nämligen juden som syndabock, och ställföreträdande offer för alla egna tillkortakommanden. Om man däremot förstår att detta sätt att tänka är ett av de mest grundläggande för hela mänskligheten – och judarna var de första som började tänka i nya banor – så förstår man också världens hat mot judarna.

Den som säger att kultur saknar betydelse, eller att mångkulturalism – att alla kulturer är lika bra/dåliga – har mycket att bevisa.

Vi är de som är skyldiga att skapa och vårda den kultur vi själva önskar vara del av. I grund och botten handlar det om den skall vara baserad på hat (mot en syndabock) eller kärlek till nästan.