• Om Kultur & Religion
  • René Girard & Källor
  • Begrepp & termer

Kultur & Religion

~ Girardiska betraktelser i dåtid och samtid

Kultur & Religion

Etikettarkiv: abort

Privilegierat medlidande

11 torsdag Jan 2018

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

abort, Dan Korn, medlidande, nietzsche, offer, Smedjan

Ny artikel på Smedjan: ”Den underprivilegierades makt”, av Dan Korn, tar upp frågan om ”offer” i vår tid. Är alla offer alltid underprivilegierade eller förtjänta av enbart medlidande?

”Medlidandet med vilt främmande människor och med djur är en del av civilisationsprocessen och har, som Nietzsche helt riktigt observerade, även om han inte gillade sin observation, sitt ursprung i Bibeln. I Första Mosebok är hela tiden medlidandet med den som för tillfället är offer. ”

Men:

” I vår tid är det ofta mycket svårare, men vi frestas ständigt att göra enkla indelningar i ond och god, offer och förövare, även där de inte stämmer med verkligheten.”

Det är vad man i mytologins värld alltid gjort i syfte att dölja och försvara offret av en egentlig oskyldig, till exempel Oidipus, eller diverse ”monster” som Minotauros och många fler. För att visa på ett exempel så tar Korn upp abortfrågan. Här tycker jag dock att han missar en mycket viktig aspekt när han skriver att ”[t]vingas kvinnan föda ett oönskat barn, är hon offer. Om det oönskade barnet aldrig föds är det offer”. Nämligen den poängen att föräldrar kan göra ett aktivt val, som barnet inte kan. Det är inte det ofödda barnet som tvingat sig på föräldrarna. Barnet är alltid oskyldigt, även om barnet är oönskat. Dess offerstatus borde därför i alla lägen vara oomtvistat, medan det för den gravida kvinnan endast i sällsynta fall har att göra med att de är offer (ja, även vid en våldtäkt, är barnet de facto en oskyldig individ).

Beroende på hur vuxna eller mogna de gravida (man är ju två!) är, kan de välja att göra en självuppoffring istället för ett offer. Det vill säga de kan ta hand om barnet, istället för att offra det för sin egen frihet eller bekvämlighets skull. Det gör naturligtvis inte omogna föräldrar, de som inte förstår bättre, till ”onda” människor eller ”mördare”. Något som kristendomen fört med sig är den fundamentala omvändelsen av betydelsen i ordet ”offer”. När vi talar i termer om att ”jag gjorde ett offer”, eller ”jag var tvungen att offra”, så är det i stort sett alltid i betydelsen att jag gjorde en självuppoffring; av tid, pengar eller bekvämlighet, som vi pratar om. Innan kristendomens genombrott var det så gott som alltid frågan om att ett offer innebar att offra något till gudarna; ett djur, en del av skörden, eller i värsta fall, människor.

 

 

De mest värnlösa, de mest bortglömda

29 måndag Dec 2014

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ 3 kommentarer

Etiketter

abort, barnamord, jesus, menlösa barn, moses, oidipus, värnlösa barn

Bengt af Klintberg, professor och författare, skriver i en s.k. ”understreckare” på Svenska Dagbladet om hur ”menlösa barns dag” sedan 2001 blivit till ”värnlösa barns dag”, på grund av förändringar i betydelsen av ordet ”menlös”. Det ligger något i förändringen av själva ordet ”menlös” som stör – det är en känsla av ett, gud ske lov misslyckat, försök att tränga ut ett helt begrepp ur vår värld – men där helt enkelt bara ett annat ord har fått ta dess plats.

För många är det liktydigt med ”enfaldig”, ”naiv”, ”initiativlös”. Därför ansåg arbetsutskottet (där jag ingick som representant för folkminnesforskningen) att ”värnlös” var ett bättre ord i sammanhanget.

Värnlösa barns dag var naturligtvis en ur kristen kultur sprungen helgdag, nämligen:

”… barnamorden i Betlehem, som man kan läsa om i Matteusevangeliets andra kapitel. Där berättas om de vise männen från Österlandet som kommer till Jerusalem och frågar var de kan finna den nyfödde judakonungen, vars stjärna de har sett på himlen. När Herodes får veta att den nyfödde enligt profetian ska finnas i Betlehem blir han förskräckt; Betlehem är Davids stad och Herodes fruktar att en ättling till David (vilket Jesus är) kan bli en rival om makten. Han sänder sina soldater till Betlehem med order att döda alla gossebarn som är två år och därunder. Men en ängel har varnat Josef; när barnamorden äger rum befinner sig han, Maria och barnet på flykt till Egypten.”

Barnen, vilka var judiska, blev de första martyrerna, som dog istället för Kristus.

”I vår tid ställer sig de flesta forskare tvivlande till att berättelsen i Matteusevangeliet skulle ha någon historisk grund. Man har påpekat att den judisk-romerske historikern Flavius Josephus (född i Jerusalem år 37 e Kr) lämnar en ingående redogörelse för Herodes förbrytelser utan att med ett ord nämna något barnamord i Betlehem. Dessutom är motivet vanligt förekommande i myterna om andliga och världsliga ledares liv. En som har påpekat det är den framstående engelske folkloristen FitzRoy Richard Somerset, fjärde baronen Raglan, mest känd som Lord Raglan. I en klassisk studie, ”The hero: A study in tradition, myth and drama” (1936) analyserar han handlingsmönstret i ett tjugotal mytiska hjältegestalters liv. Återkommande drag är att hjälten är son till en gud, att hans moder är jungfru och att försök att döda honom i barndomen misslyckas.

Lord Raglan hade ursprungligen tänkt inkludera Jesus i sin studie men avstod efter påtryckningar från bokens utgivare. Bland de mytiska hjältegestalter som ingår i studien finns Moses, Oidipus och tvillingbröderna Romulus och Remus. Om alla berättas det att de i barndomen överlever ett attentat. När Moses föds befinner sig israeliterna i egyptisk fångenskap, och Farao har befallt att alla nyfödda israeliska gossebarn ska kastas i Nilen, detta för att de inte senare ska kunna revoltera och förena sig med egyptiernas fiender. Men Moses överlever; hans mor sätter ut honom i en liten vassfarkost i Nilen, där Faraos dotter hittar honom och tar hand om honom.

I Oidipussagan är det Oidipus egen far som vill göra sig kvitt sonen, sedan ett orakel har förutsagt att denne ska döda sin far och äkta sin mor. Därför sätter han ut barnet i vildmarken, men Oidipus räddas och spådomen går i sinom tid i uppfyllelse. I sagan om Romulus och Remus, staden Roms grundare, finns likaså motivet att deras far försöker döda dem, men att de räddas.

Det förefaller alltså som om berättelsen om Herodes barnamord skulle vara en välkänd legend som hade hunnit knytas till Jesus när Matteus författade sitt evangelium. Enligt Matteus förflyter en avsevärd tid mellan Jesusbarnets födelse och barnamorden. Först har de vise männen besökt Herodes i Jerusalem och frågat honom om han vet var den nyfödde judakonungen befinner sig. Herodes har i sin tur församlat överstepräster och skriftlärde för att fråga dem till råds, varefter han har uppmanat de vise männen att bege sig till Betlehem och sedan återvända till honom med sina upplysningar. Men de vise männen återvänder inte, och Herodes förstår till sist att han har blivit gäckad. Det är först då som han ger befallning om barnamorden.”

Som läsare av Girard så finner man det naturligtvis inte motsägelsefull, falsk, eller mytiskt, i att Betlehemsbarnen mördas, så som skedde. Tvärtom är historien i sig högst trovärdig just därför att den är så lik tidigare myter, vilka i sin tur också bygger på verkliga händelser omstöpta i mytologisk skrud. Jämförelsen Oidipus och Moses/Jesus har sin tydliga skillnad att Oidipus anses ha begått hemska brott, så att mordförsöket på honom ges en viss rättfärdighet. Varken Moses eller Jesus framställs på ett sådant sätt, utan som kommande profeter, frälsare och kungar, sända av Gud (kristna ger naturligtvis Jesus en särställning).

Och så är det genomgående. Där skeptikerna ser likheterna med arkaiska myter  som ”bevis” på att Jesus är ännu en mytologisk figur, ser vi genom Girards insiktsfulla läsning istället likheterna som ”bevis” på det rakt motsatta. Medan myter bygger på sanningar man försöker dölja, så är Gamla och framför allt Nya Testamentet nyckeln till att låsa upp och avslöja myterna för vad de i grund och botten är. Det gäller moderna och dagsfärska myter lika mycket som arkaiska.

Gemini

28 tisdag Okt 2014

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

abort, Amazonas, barnmord, Etiopien, Golden Bough, rivaler, tvillingar

Artemis i den grekiska mytologin (Diana i den romerska) är Apollons tvillingsyster, hon är både hämndlysten och blodtörstig. Artemis sågs som gravida kvinnors beskyddare, men kunde samtidigt se till att barnet dog, om kvinnan inte uppfyllde hennes önskningar. Apollon sägs ha stått för dygder som måttfullhet och att man skall känna sig själv (oraklet i Delphi var den som stod i kontakt med Apollon, se här och se vidare i vår dekonstruktion av Kung Oidipus), vilka han själv med jämna mellanrum bröt mot. Dessa tvillingar var alltså båda nyckfulla och inte särskilt mycket att lita på.

Andra välkända grekisk-romerska tvillingpar är Heracles och Iphicles, Castor och Pollux; inom hinduismen har vi Ashwini-tvillingarna, Gilgamesh och Enkidu, Yaba och Yami; i centralamerika har vi till exempel Quetzalcoatl och Tezcalipoca, för att nämna några som kan visa på den universella existensen av mytologierna.

Mars, romarnas krigsgud, son till Juno och Jupiter, var far till tvillingarna Romulus och Remus. Amulius, som genom intriger och mord hade gjort sig själv till kung i den latinska staden Alba longa, lät sätta ut dem båda i ett tråg i floden Tibern. De flöt dock i land och en varghona ammade dem till dess en herde slutligen tog hand om dem. När de växt upp lärde de känna sin härkomst, dödade Amulius och återinsatte den rättmätiga kungen, Numitor, på tronen. Själva drog de vidare för att grundlägga en egen stad, men råkade i dispyt över hur stadens murar skulle placeras, vilket slutar i att Romulus dödar Remus och utnämner sig till stadens grundare, vilket alltså blir staden som ännu idag står där, Rom.

Romolus och RemusI många kulturer figurerar diverse rivaliserande syskon, bröder och systrar naturligtvis, men ännu tydligare när det handlar om tvillingar. I naturreligioner figurerar de ofta som olika krafter vilka kan dra åt olika håll, eller ibland också samverka, på både gott och ont. Sir James Frasier har med några exempel på detta i sin klassiker ”The Golden Bough”, men undviker (så vitt jag har kunnat se i det som indexerats under ”twins” i boken) att prata om dem i termer av rivaler och saknar exempel på primitiva kulturers sedvänjor när det kommer till att stöta ut tvillingar ur samhället. Även om det finns en uppsjö av variationer i hur man förhållit sig till tvillingfödslar, så har ”att ge dem till Tibern” i många fall varit regeln, enligt René Girard. I ”Violence and the Sacred” beskriver det plötsliga inslaget av biologiska tvillingar som ett fenomen vilket explicit påminner samhället om mimetiska dubbelgångare. Rivaler som genom mimesis har blivit så lika varandra, att de inte längre går att urskilja som individer, och vars rivalitet alltid leder till ett eskalerande och smittosamt våld.

”In some primitive societies twins inspire a particular terror. It is not unusual for one of the twins, and often both, to be put to death.” (sid. 56)

Så sent som 2007 rapporterade The Telegraph:

“Babies born into some Indian tribes in the Amazon are being buried alive, a practice that is being covered up by the Brazilian authorities out of respect for tribal culture.

The tradition is based on beliefs that babies with any sort of physical defect have no souls and that others, such as twins or triplets, are also ‘cursed’.”

Och det finns, enligt samma artikel, de som förvarar dessa barnamord utifrån en  kulturrelativistisk hållning.

“Such attitudes are exemplified by Dr Erwin Frank, an anthropology professor at the Federal University of Roraima State in the Amazon.

Speaking of the tribes, he said: ‘This is their way of life and we should not judge them on the basis of our values. The difference between the cultures should be respected.’”

I Omo-dalen, i en avskild del av Etiopien lever än i dag stammar som Kara, Banna och Hamar, vilka alla praktiserar rituellt dödande av defekta barn och av tvillingar. Anledningarna är att de betraktas som ”mingi” – förhäxade:

”His top teeth came in before his bottom teeth. That is how elders of the Kara tribe determined that a healthy baby boy needed to be killed.

The child was ‘mingi’ — cursed, according to their ancient superstitions. With every breath, they believed, the boy was beckoning an evil spirit into their village.

Murderous though it was, the decision to kill the boy was the easy part. It was the sacrifice of one infant for the good of the entire tribe — a rite that some of the elders had witnessed hundreds of times throughout their lives in Ethiopia’s remote Omo River Valley.

The tribe’s leaders were less certain of what they should do about the boy’s twin brother, who had died of sickness shortly after birth. After some debate, including a pensive examination of a goat’s intestines, they decided the dead child must have been mingi, too.

So they dug up the corpse, bound it to the living boy, paddled a canoe into the center of the Omo River and threw them both into the murky brown water.

Detta rapporterades 2011.

Ingen större skillnad mot att hamna i Tibern, som Romulus och Remus, alltså.

Detta dödade av ena eller båda av ett tvillingpar är något som alltid har förundrat etnologer och antropologer. Girard igen från samma källa som ovan:

”Twins invariably share a cultural identity, and they often have a striking physical resemblance to each other. Wherever difference are lacking violence is threatening. Between the biological twins and the sociological twins there arises a confusion that grows more troubled as the question of differences reaches a crisis. It is only natural that twins should awaken fear, for they are harbingers of indiscriminate violence, the greatest menace to primitive societies.”

Mimetiskt driven rivalitet och våld är liksom en sjukdom som sprider sig utan att någon i det drabbade samhället förmår att stoppa det. Det är inte troligt att någon ens uppfattar skeendet för vad det egentligen är. Liksom mikroskopiska bakterier och virus är osynliga för det mänskliga ögat, så är den mimetiska rivaliteten och den följande ”icke-differentieringen” där alla börjar efterlikna varandra till dess den enes våld inte går att skilja från den andres. Alla inblandade tror sig dock handla rättfärdigt, med gudarnas välsignelse och helt utan egen skuld.

Det är således naturligt och det bästa att man gör sig av med sådana olycksbringande tecken, vilka kan komma ”smitta” ett helt samhälle, och att man gör detta på ett sådana sätt att man undviker så mycket kontakt som möjligt med ”smittobärarna”. Att komma i fysisk kontakt med offren i den dödande akten, innebär dels en alltför stor risk för ”smitta” och dels att man i situationen ansikte mot ansikte med offret, riskerar att misslyckas med uppsåtet av rent känslomässiga skäl. Därför dödas dessa barn genom att stötas ut, ”aborteras”, från stammen, genom utplacering i skogen, i vatten, eller att begravas levande.

Men det finns de som idag arbetar för att dessa sedvänjor skall upphöra. I Amazonas djungler:

”Mr Suzuki, the founder of a campaign group called Atini – Voice for Life – said: ‘We are fighting against doctors and anthropologists who say we must not interfere with the culture of the people.'”

Och i Etiopien (min kursivering och fetning) finns:

”…a small band of Banna Christians has taken it upon itself to give sanctuary to the mingi children of their tribe; an enlightenment among some young and educated tribesmen of the Kara has spawned an orphanage for the condemned; and global Samaritans, drawn by the plights of these defenseless children, have offered money and adoptive homes.”

Här hos oss civiliserade människor kan vi genom modern fosterdiagnostik se till att samhällets oönskade barn offras redan före födseln. Lite kulturell självkritik kanske?

Erechteus döttrar

06 torsdag Feb 2014

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

abort, barnaoffer, Erechteus, Femen, Parthenon

På Akropolis klippor står det klassiska templet, Parthenon, ännu sedan 400-talet före Kristus. Det är uppfört åt gudinnan Pallas Athena, stadens beskyddarinna. Idag en påminnelse om var någonstans hörnstenarna till det vi kallar vår moderna civilisation en gång lades.

De antika Atenarna ansåg sig vara ”Erechtheidai”, Erechteus söner. Enligt myten hade kungen, Erechteus, blivit ålagd av oraklet i Delfi att offra sina döttrar (ibland anges endast en dotter, ibland flera) för att segra i kriget mot grannstaden Eleusis, som under en tid höll Aten under belägring.

Parthenonfrisen som löpte 160 meter lång och en meter hög är en mäktig skapelse och enligt de flesta forskare föreställer den det festtåg som gick till gudinnan Athenas ära varje år, och som vart fjärde år förde med sig en ny ”peplos”, en sorts klädnad till gudinnan. Men för några år sedan gjordes det nytolkning av denna fris. ”Festtåget” i fråga var inte alls är så vidare festligt, utan avbildade just precis offret av kungens döttrar. Detta stämde överens med en annan nyligen gjord upptäckt, nämligen en av Euripides förlorade texter, i vilken det framgår att historien om kungens offer hade en framträdande plats hos atenarna under tiden för själva bygget av templet. Så här skrev man bland annat i en artikel i NY Times, 1995, angående upptäckten:

“Viewed in this light, the five individuals in the peplos scene could be the mythic royal family: Erechtheus, his wife, Praxithea, and their three daughters. The three girls may well be preparing for death. The youngest girl’s funerary dress is being unfolded; she will go first. The oldest daughter, second from the left, is in the process of handing down a stool to her mother. The daughter at the far left faces to the front, with a garment still folded and carried upon the stool on her head.”

Parthenon, Erechteus döttrarHär, mitt framför ögonen på oss hade vi en ny sanning om civilisationens och demokratins vagga, förnuftets och rationalitetens källa, självaste Aten. I dess religiösa center står en hyllning till offret av barn. Vi kan visserligen hävda att det där var länge sedan och vi hade inget med det att göra, men det är fel. Vi lever än i dag på frukterna av dess grund. Det egna våldet, det som grundlagt ens egen kultur, är alltid det svåraste att ta till sig.

Den kristna kulturen har också brutalt våld och ett mord som grund. Mordet på den oskyldige Kristus, men nu utan några myter och dimridåer utlagda, utan istället helt utlagt i klartext. Det är naturligtvis bra att våra egna dimridåer skingras kring myterna och sanningen träder fram. Sanningen gör oss fri. Problemet idag är vår ovilja att se samma sanning hos andra än västerlänningar. Jag tror det beror på vår vilja att se någonting gott i världen. För om det goda inte finns hos oss så måste det (önsketänkande) åtminstone finnas hos andra (ädla vildar och hedningar). Därför, i kulturrelativismens heliga namn, vägrar vi se på andra kulturer med en och samma måttstock som på vår egen, utan snarare glorifierar (mytologiserar) vi andra. Den västerländska självbilden idag är körd i botten på grund av detta. Men ytterst få inser denna grund för sakernas tillstånd.

Erechteus är långt ifrån ensam. Ett annat välkänt exempel från Grekland är kungen Agamemnon, som offrar sin dotter Ifigenia, i syfte att få rätt vindar för sina skepp så de skulle kunna segla till kriget mot Troja. Men exemplen är otaliga om hur människor offrats i hedniska religioner. Hur som helst, för båda dessa kungar, halvt mytologiska, halvt historiska, gällde en gemensam sak: nämligen att deras barnaoffer var heliga handlingar, nödvändiga offer, påkallat av gudar och gudinnor.

Idag möts vi av nya ”gudar” och ”gudinnor” som önskar se samma sak – nämligen att barnaoffer skall vara heliga handlingar. På sina nakna kroppar framför de sitt budskap: ”aborto es sagrado” – ”abort är heligt” (ABC.es, Katolsk observatör, m. fl.).

Enligt den moderna, rationella och upplysta människan är den mänskliga friheten och ”valmöjligheten” något absolut heligt, medan det mänskliga livet inte är det.

Vilket samhällsklimat?

15 onsdag Aug 2012

Posted by Lärjungen in Kultur & Religion

≈ 2 kommentarer

Etiketter

abort, äktenskap, Breivik, FRC, kärnfamilj, själsfränder

FRC, Family Research Council, en organisation i USA som verkar för bevarandet av det traditionella äktenskapet och kärnfamiljen, samt förespråkare för så kallade ”pro-life” värderingar blev igår attackerad av en beväpnad man. Rapport från Fox News:

“A security guard at the Family Research Council’s headquarters in Washington, D.C. is being hailed as a hero after he stopped a gunman posing as an intern, taking a bullet in the arm before wrestling the suspect to the ground.

The gunman entered the lobby of the organization’s Chinatown headquarters around 10:45 and expressed disagreement with the conservative group’s policy positions, Fox News has learned. When the guard, who was not identified, asked him where he was going, he opened fire, according to police.”

Tack vare en säkerhetsvakts hjältemodiga ingripande kunde kanske en kommande katastrof avstyras. Tack Gud för det!

Vi vet naturligtvis inte bakgrunden eller bevekelsegrunderna för mannen som utförde attacken, mer än att han på platsen alltså skall ha uttryckt starkt ogillande om organisationens arbete och värderingar. Men, kanske hade han också vistats i en miljö med ”själsfränder” vilka skapat ett ”samhällsklimat” som, enligt gärningsmannen, gör agerandet möjligt och ”legitimt”. Det är ju vad man på vissa håll påstår om liknande galningar…

Författaren:

Kultur och Religion

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Arkiv

Senaste

  • Mimetisk julkalender
  • Rävar och igelkottar
  • Jordmån för sekterism
  • Sådan är människan
  • Intervju med kardinal Pell, ett offer för sin poliskår och media

Girard-relaterat

  • COV & R
  • Gil Bailie
  • Girard på Wikipedia (eng)
  • Girard på Wikipedia (sv)
  • Girardian Lectionary
  • Imaginary Visions of True Peace
  • Imitatio
  • The Cornerstone Forum

Girardian

  • A Neighbor's Choice

Katolskt

  • Catholic Gentleman
  • En rätt så katolsk blogg
  • First Thoughts
  • I Kyrkans fulla gemenskap
  • Katolsk Observatör
  • Katolsk Observatör – Blogg
  • Katolskt Fönster
  • Labarum
  • Signum
  • Word On Fire

Läsvärt

  • Amerikanska Nyhetsanalyser
  • Danny Kohn
  • Fred i Mellanöstern
  • Fytne
  • Gudmundson
  • Jihad Watch
  • Mats Tunehag
  • Merit Wager
  • One Cosmos

Samhälle & Kultur

  • Axess Magasin & TV
  • Dick Erixon
  • Frihetligt
  • Spengler
  • The Climate Scam

Blog Stats

  • 73 449 hits

Redaktören

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

Avbryt
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy