Från Expressen: https://www.expressen.se/nyheter/lakare-varnar-ungdomar-angrar-konskorrigeringar/

”Läkarna och föräldrarna skriver att utredningen av barn och unga med könsdysfori går för snabbt och inte är tillräckligt omfattande, och att ‘förekomsten av ”ångrare” förnekas eller negligeras’. Vidare skriver man: ‘Det går inte att utesluta att könsdysfori kan ”smitta” på samma vis som ätstörningar och andra självskadebeteenden. Ökad information och tillgänglighet till vård för transpersoner är i grunden positivt. Vi måste dock vara medvetna om att det finns en risk att det förutom ”äkta” transpersoner också kan finnas unga personer som hittar och lockas av en lösning på sina problem som inte är rätt i längden.’

René Girard har i ”Anorexi och Mimetiskt Begär” (Themis, 2010, Stockholm, Sverige) utförligt beskrivit hur ätstörningar till stor del har sin rot i mimetiskt begär och att vår moderna kultur är besatt av mat och dieter, liksom kroppsfigur och träningsideal. När det kommer till kön och identitet har det tyvärr blivit samma sak.

Vad är ”smittan” som läkarna talar om? Mimetiskt begär naturligtvis. Unga människor som växer upp i en miljö och kultur som pådyvlar dem uppfattningen att de kan ”definiera sig själva”. Men vem i unga dagar vet vem man är? I tiden som är nära och under den pubertala är vi som känsligast för influenser – och det är period i livet som vi sedan länge tillbaka har betraktat som en brytningstid. Vi utvecklas både biologiskt och andligt under denna tid. Arkaiska samhällen och stammar har alltid haft initieringsriter, både för pojkar och flickor, då man genomgår någon form av rituell prövning för att ta steget in i vuxenvärlden. Kristendomen (åtminstone katolsk) har mitt i denna period förlagt tiden för konfirmation, den sista av tre rituella akter (dopet och första kommunion som föregående) att genomgå för att bekräfta sin tro. Det är alltså en tid inte bara för sexuell mognad, utan också för andligt uppvaknande och för beslut om man i sitt liv vill fortsätta att följa Kristus.

Hela den här frågan om könsdysfori visar på ytterligehetern i hur galet – och rotlöst – det moderna samhället här. En identitet behöver rota sig i någonting, men idag skall vi definiera oss själva. När vi inte ens med säkerhet kan identifiera oss som pojke eller flicka (vilket naturligtvis bara kan ske genom ”den andre”, genom att möta andra pojkar och flickor – och se att vi är lika dem) så uppstår förvirring i unga och otränade själar. En förvirring som förstärks av en vuxenvärld som borde vara där för att guida de unga rätt, men som istället ger dem ”frihet” att definiera sig själva, En frihet som är falsk och snarare innebär ett högt ställt krav. Definiera dig själv, utan att titta på andra, utan att imitera någon, är kravet som omöjligt kan uppfyllas.