Etiketter

, , ,

Man möter allt oftare många intressanta och bra utvecklingar och djupare insikter om mimetiskt begär och om syndabocken. Referaten till Girard, tycks det mig, ökar i mängd. Sällan, men det händer, blir det dock sådan pannkaka av det som när popskribenten Andres Lokko råkar ha läst Girard och skriver om det i en krönika här från 2015. Naturligtvis är det glädjande när någon läst Girard och tycks uppskatta honom, men Lokkos något begränsade kunskaper utanför det som är popkultur gör sig också pinsamt påminda. Han påstår först, och det här är stor humor, nämligen att:

”Guy Fawkes night är kvällen då britterna traditionsenligt tänder brasor till minnet av Alan Moores inflytelserika grafiska roman ‘V for Vendetta’.”

En snabb koll på till exempel Wikipedia och han hade fått veta att Guy Fawkes night har firats sedan 1606, ”i åminnelse av misslyckandet av den så kallade krutkonspirationen 1605” och att ”[f]esten firades ursprungligen som en protestantisk protest mot det katolska helgonfirandet.” Krutkonspirationen var ett försök av katolska konspiratörer att lönnmörda Jakob I av England. Lokko tror dock att allt handlar om en serietidning från 1980! Jag undrar om han skämtar, eller om han är så obildad på riktigt?

Sedan anser han att begreppet syndabock är enkelt, och skall vidare ge ett exempel på att göra sig en syndabock. Då blir det naturligtvis den tiggande romen utanför 7-11 som lyfts fram. De som kritiserar dylikt tiggeri är de onda som gör sig syndabockar.

Men någon som vill tala om syndabocksbegreppet kan inte börja med att se vilka syndabockar som andra gör sig. Man måste börja med sig själv, om man menar allvar, vilket i det här fallet hade inneburit att se hur man själv pekar fingret mot tiggerikritikerna i en anklagande gest, både tiggaren och dessa tiggerikritiker görs till medel för att ställa sig själv på de godas sida, de som ”inte kritiserar”.

Dessutom har Lokko fel i sak. För vad det i 99% av fallen handlar om är inte att göra tiggarna till syndabockar, utan man kritiserar fenomenet att en visst typ av folk reser hit, i romernas fall ända från Rumänien, och organiserar tiggeri i stor skala. Det är sannolikt få, om någon, som hatar tiggaren utanför 7-11. Att någon, som en sista utväg anser sig behöva tigga på gatan, är det nog väldigt få människor som har riktiga problem med. Det som faktiskt kritiserats är att dylikt beteende sätts i system, som en livsstil, när alternativ finnes.