Etiketter

, ,

”eller om någon, utan att märka det, kommer vid något orent — vare sig den döda kroppen av ett orent vilddjur, eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den döda kroppen av något slags orent smådjur — och han så bliver oren och ådrager sig skuld; eller om han, utan att märka det, kommer vid en människas orenhet, det må nu vara vad som helst varigenom hon kan vara oren, och han sedan får veta det och han så ådrager sig skuld;” (3 Mos 5:2-3)

Att förstå den bokstavliga beröringsskräcken som riksdagens övriga partier hyser mot SD, så måste man tolka det genom religiösa glasögon, närmre bestämt arkaiska eller gammaltestamentliga, som citerat från tredje moseboken ovan. Vi pratar inte om faktiska åsikter eller politik, vi talar om ”rötter” och dess grad av orenhet.

En som tycks ha förstått detta är Håkan Boström, som nyligen noterade följande på GP:s ledarsida:

”Enligt Douglas [Mary Douglas, författare till boken ”Renhet och fara” (1966)] fyller renhetsregler funktionen att upprätta en social ordning. Det är därför renhetsregler, om mat och ritualer står sida vid sida med moraliska påbud i många traditionella religiösa texter. Reglerna behövs för att göra världen enkel och begriplig. Egentligen för att vi ska slippa tänka och besparas moraliska överväganden. Det sistnämnda är nämligen svårt och jobbigt.”

”Att förhandla med SD om skattesatser, strandskydd eller trafikpolitik anses förkastligt. Det kan bara förstås som ett renhetskrav. Den som talar med SD blir besmittad av det orena. Hos makteliten blandas detta inte sällan också med en stor dos folkförakt. SD symboliserar allt de inte vill vara.”

Denna beröringsskräck påminner dessutom väldigt mycket om synen på kvinnan inom islam. Det är alltid hon som är den ”orena”, den som skall skyla sig och sina kroppsformer, dölja hår och ibland även ansiktet, i syfte att inte väcka begär hos män när hon vistas ute (något som för övrigt helst bara ska ske under sällskaplig kontroll av manlig släkting). Blir en kvinna våldtagen så är det hennes eget fel, som genom sin ”magi” gör det omöjligt för män att kontrollera sig. Därför är det också kvinnan som bestraffas för att ha blivit våldtagen. Hon, som förhäxat mannen, är den skyldige enligt denna syndabockslogik, en oren som måste straffas. Logiken är glasklar, om du tror på den, men diabolisk för dess offer.

Samma logik gäller alltså numera tydligt och klart i svensk politik. Man är rädd att magikern Åkesson kommer att göra alla som sitter i samma rum och pratar med honom till någon form av nazistormtrupper. Politikers begär att upprätta dödsläger och marschera i takt kommer att väckas till liv och deras fria vilja kommer helt att underkastas SD… Så länge alla tror (eller medvetet utnyttjar andras tro) och anser sig tjäna på att syndabocken, i detta fall SD, är skyldiga till anklagelserna, så fortsätter detta tragikomiska spel. De politiker som deltar i farsen tror på den, men vi utanför ser den för vad den är.