”Bästa sättet att dölja ett grovt misslyckande är att finna en syndabock. Det finns till exempel inte en enda socialistisk regim som, efter att ha saboterat marknader och distributionskedjor, inte sökt vända allmänhetens uppmärksamhet mot ‘profitörer’. Därför är det lättare att hitta politiker som är arga över handeln med svarta hyreskontrakt, än som är arga för att hyresregleringarna har gjort svarthandeln logisk och lönsam.

Om du misslyckas, finn en syndabock. Det är en av de äldsta och fulaste politiska formler som finns. Äldre än korsfästelsen, och skoningslöst effektiv.”

Så inleds denna läsvärda artikel publicerad på tankesmedjan Timbro om regeringens (och medföljande radikalsekulära entourage) attacker mot skolor som har religiösa huvudmän. Detta är vad som händer när man inte vågar tala klarspråk om att det som faktiskt är problemet, nämligen muslimska skolor som bedriver könsapharteid, har tvingande konfessionella inslag och försvårar integration. Man väljer att göra ”religion” till syndabock och att då dra alla religioner över en och samma kam. ”Några ägg måste knäckas för att laga en omelett”, som Stalin påstås ha sagt för att beskriva revolutionens ändlösa krav på människooffer.