Dick Erixon reflekterar här över att Fredrik Federley, centerpartiet, blir intervjuad men inte publicerad eftersom han till journalisternas förtret inte säger något ont om nya arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson (m) (min kursivering):

”Federley säger till Dagen, angående att Svantesson i riksdagen 2009 röstade emot könsneutrala äktenskap, att han ‘i grund och botten föredrar ett civilrättsligt avtal liknande det som Kristdemokraterna lanserade strax innan omröstningen’. Gör det mig till homofob, frågar han retoriskt.

Den liknelsen visar med all önskvärd tydlighet hur utomordentligt inskränkt svensk journalistkår är. De tror att de värnar något gott och att andra — elaka kristna – är emot, utan att de fattat ett enda dugg om vad värderingarna handlar om.

Det är tragiskt att svensk samhällsdebatt får domineras av dem som säger att de ‘gillar olika’ men som i själva verket hatar alla som tycker något annat än dem själva. Varje avvikelse ska leda till häxjakt och utdrivning ur gemenskapen.”

Syndabocksmekanismen i den kristna västvärden idag innebär inte längre några blodiga offer på altare, utan mycket mer raffinerat psykologiska, ekonomiska och relationella. Att utsättas för hårda sociala sanktioner och ”inte få vara med”, eller att jagas av ett journalistiskt drev (ofta inte annat än en sorts legitimerad lynchmobb) kan knäcka även den mest hårdhudade.

Länk till tidningen Dagens artikel här.