Magi och vetenskap är två aktiviteter som är såpass lika varandra att de ytterst lätt kan förväxlas.

Både vetenskap och häxkonster/magi av olika slag förutsätter tron på att det finns ”naturlagar” som gör att det ena följer kausalt på något annat. Om jag uttalar den rätta trollformeln och/eller blandar ihop rätt ämnen i min häxkittel/laboratorium, så får jag ett visst resultat. Sålunda, om vi lyckas identifiera häxan och döda eller jaga ut henne, så kommer den trollformel hon kastat över byn att hävas.

Om det vi förväntar oss inte sker genom vår magi/vetenskap, så beror det på att vi har gjort fel någonstans. Om missväxten fortsätter, beror det alltså på att vi inte lyckats häva trollformeln. Kanske brändes fel häxa på bålet?

Vetenskap och magi är naturligtvis inte samma sak. Magi, som vi talar om ovan, handlar om missförstånd och sammanblandningar av orsaker och verkningar. Men saken är att orsaker och verkan, vetenskap och magi, ständigt har förväxlats, vilket har krävt otaliga oskyldiga offers liv. Inte förrän dess att evangeliet kom att få ett sådant genomslag att det (oskyldiga) offret synliggjordes, började vi ifrågasätta vidskeplig magi och istället leta efter en vetenskaplig metod utan offer. Genom evangeliet vann således västvärlden all sin vetenskapliga framgång, medan förväxlingen fortsätter på sina ställen här i världen. I Mellanöstern framför allt, där det inte finns något problem, litet eller stort, som inte går att skylla på ”judarna” och Israel, eller USA och kristna. Från Papua Nya Guinea, rapporterar dock SvD:

”Två äldre kvinnor i Papua Nya Guinea uppges ha blivit halshuggna av en mobb, efter att ha blivit torterade i tre dagar. De anklagades för att genom trolldom och häxkonster ha legat bakom en lärares död.”

Och:

”Amnesty krävde tidigare i år att myndigheterna tar krafttag mot den utbredda tron på häxkraft i landet, sedan en kvinna som anklagats för trolldom i februari brändes till döds av en mobb.”

I ”The Scapegoat” (sid 204-205) skriver René Girard följande, förmodligen ganska provocerande, rader:

”The invention of science is not the reason that there are no longer witch-hunts, but the fact that there are no longer witch-hunts is the reason that science has been invented. The scientific spirit … is a by-product of the profound action of the Gospel text.”

Detta är helt omvänt hur den moderna, förnuftsbaserade sekulära människan, föreställer sig verkligheten. Dessutom, invänder vän av ordning, kristna deltog faktiskt i både häxprocesser och pogromer under medeltiden, när de upplevde maktlösheten inför naturliga händelser som pesten, översvämningar och missväxt. Händelser som då inte kunde vara något annat än Guds straff för att det fanns ”orenheter” i samhället. Orenheter som måste drivas ut. Men kristendomen är en historisk process, inget förvandlande trollslag. Kristna ingår i och dras med av mimetiska fenomen.

På Papua Nya Guinea bekänner sig ”[u]ngefär en tredjedel av landets befolkning”, enligt Wikipedia, ”till olika inhemska religioner. Majoriteten av befolkningen är medlemmar i kristna kyrkor, men många kombinerar den kristna tron med andra religiösa inriktningar.” Avgudadyrkan har helt klart sina avigsidor…

Människans naturliga reaktion på oförrätter och motgångar är varken barmhärtighet eller förlåtande, utan hämndlystnad och utpekandet av syndabockar. Vi har det i vårt ”kött”, för att tala med Paulus. Vi måste dock stå utanför lynchmobben för att se det. Befinner vi oss mitt i den blir vi så lätt indragna i den pågående masspsykosen, just precis därför att vi är mimetiska varelser och det ligger i vår natur. Att agera motsatt är att, andligen, trotsa gravitationen och att upphäva naturlagarna. Vad Jesus gjorde var att visa oss sitt exempel så att vi kan följa det – han kastade ut demonerna, men inte människan som varit besatt av dem.