Timothy Snyder, professor i historia på Yale, författare till boken ”Bloodlands”, hade äran att få hålla årets inledande föreläsning på Girard-konferensen vid Stanford University. Titeln var ”Why Did the Holocaust Happen? A History Lesson for the Future”.

Se Timothy Snyders föreläsning från den 13:e Mars, 2013 här nedan, eller se mer här på girardlectures.org.

Här är min sammanfattning och tolkning av Snyders föresläsning.

För det första. Vi har, tills nu, mestadels beskrivit den nazistiska ockupationsmakten som en stor allenarådande och förtryckande tysk stat. Timothy Snyder argumenterar här för att detta är felaktigt synsätt, utan det istället var så att det var frånvaron av staten som gör det hela möjligt.

Var äger de största förföljelserna och sedan själva Förintelsen rum? Aldrig i själva staten Tyskland. Det är alltid utanför, i annekterade regioner (”bloodlands”), där den tidigare statsmakten är krossad och utraderad – och där det sedermera råder en form av anarki. Där är människorna (läs: judarna) nu helt rättslösa och där olika, både konkurrerande och sammarbetande, makt- och våldsorgan som Gestapo, SS och olika ”Einsatzgruppen” i frånvaro av lag och ordning, gör Förintelsen möjlig. Men det sker heller inte på de platser vi vanligtvis förutsätter, alltså i koncentrations- och dödsläger, utan på andra platser. I ett utdrag från hans bok, som publicerats på sajten bloodlandsbook.com beskrivs svårigheten att dra klara definitioner mellan platser, men att där ändå finns skillnader:

”The distinction between concentration camps and killing sites cannot be made perfectly: people were executed and people starved in camps.  Yet there is a difference between a camp sentence and a death sentence, between labor and gas, between slavery and bullets. The tremendous majority of the mortal victims of both the German and the Soviet regimes never saw a concentration camp. Auschwitz was two things at once, a labor camp and a death facility, and the fate of non-Jews seized for labor and Jews selected for labor was very different from the fate of Jews selected for the gas chambers. It thus belongs to two histories, related but distinct. Auschwitz-as-labor-camp is more representative of the experience of the large number of people who endured German (or Soviet) concentration, Auschwitz-as-death-facility is more typical of the fates of those who were deliberately killed. Most of the Jews who arrived at Auschwitz were simply gassed; they, like almost all of the fourteen million killed in the bloodlands, never spent time in a concentration camp.”

Framför allt måste en ny förståelse av Hitlers bevekelsegrunder för kriget utvecklas, anser Snyder. Hitler var en övertygad ”ekologist”, vilket betyder att han såg på jordklotet som en begränsad plats för olika konkurrerande människoraser, tävlandes om knappa resurser. Där kunde endast den starkaste (den till det stundande kriget bäst anpassade) vinna det krig som var determinerat ur den kommande bristen på mat och på ”Lebensraum”. Hitler förstod inte att förlita sig på vetenskap och den mänskliga uppfinningsrikedomen i kombination av prismekanismen på en fri marknad, som en framkomlig väg.

Dock, enbart några decennier efter kriget hade den globala populationen både växt långt över de breddar man då såg som möjligt, och man hade, tack vare utvecklingen av jordbruket, mat så det både räckte och blev över. Så är det än idag.

Hitler ansåg att det var judarna som var skyldiga (syndabockar) till både den onda kapitalismen, som den onda kommunismen (i form av de Sovjetiska bolsjevikerna). Judarna var de som vägrade att inrätta sig under det ekologiska systemet av konkurrerande raser. Deras väg ut ur dilemmat genom att följa Gud, gjorde dem förmögna att sammanföra medmänsklig solidaritet, liksom uppfinningsrikedom och utveckling. Judarna var det stora hindret för kriget som skulle vaska fram ”överrasen” hos mänskligheten.

Så, vad händer nu i vår värld som kan liknas vid detta? Snyder tar på slutet upp klimatfrågan, där det nu återigen talas om hur utsläpp och resursbrister, liksom överbefolkning, kommer leda till nya kriser och våld. Och det är här jag blir något förbluffad. För enligt vad jag hör och ser, så landar Snyder själv i samma fälla som Hitler. Han tycks inta samma dystopiska inställning till framtidens miljöhot. Detta gör dock inte hans tes om hur frånvaron av lokala statsmakter gör Förintelsen möjlig mindre relevant, tvärt om! Men det är förargligt att se hur han själv klampar i klaveret på detta sätt, utan att ens reflektera över det.

För hur och vad pratar anhängare av tesen om mänskligt orsakad global uppvärmning om, om inte i samma termer av ekologiskt tänkande som Hitler trodde på? Samma avvisande av vetenskap (även om man gärna kallar det hela ”klimatvetenskap”), teknisk utveckling och mänsklig solidaritet. Var är deras optimistiska tro på framtiden och på människan? Nej, de ser, precis som Hitler (och för den delen vad socialister i alla tider gjort), på framtiden som något som kommer mot oss, mer likt en tsunami-våg, än en våg vi själva kastar oss ut i för att surfa på.

Miljölobbyister, politiker och byråkrater på övergripande nivåer som EU och FN gör allt för att ”krossa” den lokala staten/makten, för att inrätta ”laglösa” områden vilka istället skall lyda under fluffiga, övergripande ”policys” och ”målsättningar”, under principer som ”klimatmål” och olika globala ”visioner”.

Det hela syftar alltså till att ta makten ifrån lokala regeringar, för att driva sina politiska frågor om miljö och klimat, vilka naturligtvis kommer att spilla över på ekonomi och samhällsplanering i både stort och smått. Vad blir lagligt/olagligt då, t ex på EU-nivå? Vilka rättigheter finns det att som medborgare förtrösta sig på, när individen, eller ett utvalt kollektiv, står i vägen för visionen om ett ”hållbart samhälle”? Fundera på det, professor Snyder.