Kultur har betydelse, därför att i kulturen ligger värderingarna inbäddade och förmedlade. Därför uppstår det stora problem när värderingar inte får diskuteras utifrån sin kulturella kontext. Värderingar kommer inte ur tomma luften till oss som individer, vilket de moderna (läs: radikalsekulära) liberalerna och marxisterna tycks förutsätta, utan växer fram genom historiens lärdomar, genom vad som uppenbarats för oss, och vad vi med hjälp av förnuft och samvetet, kunnat bekräfta som sanna och riktiga. Men, som Hanna Gadban skrver så bra här på Newsmill:

”Utifrån ett vänster- och antirasistiskt perspektiv får vi inte öppet diskutera de mänskliga tragedier som utspelas i Sverige, och inte heller gå djupare i analysen av rädslan för att peka ut de bakomliggande orsakerna till dessa tragedier som i stor utsträckning är kulturbetingade. Det ter sig inte vara enkelt för vänstern att överge det strukturella tänkandet och för en gångs skull erkänna att även om maktförtrycket och maktutövningen existerar i alla kulturer, inklusive den svenska, så varierar dock utövandet av denna maktstruktur oerhört mycket i olika kulturer och därmed avspeglas den i olika uttrycksformer. I och med att vi lever i ett multikulturellt samhälle bör vi således diskutera, öppet och på allvar, dessa olika former av existerande maktstrukturer och därtill vara konsekventa genom att urskilja dessa från varandra.

Jag kritiserar oerhört mycket det kulturrelativistiska tankesätt som dominerar de antirasistiska rörelsernas politiska agenda vilken anser att det är rasistiskt att bekämpa de kulturella och religiösa faktorerna som förhindrar kvinnors frigörelse. Frågan som uppstår är; hur kan kvinnor frigöra sig när de ständigt tvingas leva under det kulturella och religiösa förtrycket?”

Läs hela!