”And the real sadness and tragedy is not that we overreached, that we tempted fate with our imitation of the gods – the real tragedy is that we have been made ashamed to declare ourselves as gods…”

Citatet kunde vara från Nietzsche i förrförra århundradet, men kommer en viss herr John H. Richardson, i denna artikel i magasinet Esquire. Artiklen går ut på att propagera för en sorts sexuell nihilism. Och en mycket sorglig sådan bör tilläggas, som inte uttrycker något annat än död och fångenskap, även om författaren påstår sig plädera för liv och frihet.

Alla lagar och regler, liksom våra egna löften som sätter ”bojor” på oss, till exempel genom äktenskapet, begränsar oss naturligtvis – och på sätt och vis ger de därmed upphov till synden – därför att dess blotta existens gör överträdelserna möjliga. Utan lag, regler och löften har vi inget att överträda.

Men vad är det för frihet vi i så fall hänger oss åt? Att kasta av oss alla moraliska och sexuella ”bojor” skulle nämligen inte göra oss det minsta fria. Tvärtom skulle vi bli slavar under våra drifter, under våra begär (vilka är mimetiska, och därför inte ens helt våra egna) till vad som tillhör vår nästa. Vi blir utan självkontroll och självbehärskning. Det är ett liv som inte styrs av ett ”jag” i äkta bemärkelse, utan av materialism, biologism, darwinism, eller vad man nu väljer att reducera människan till.

Våra begär, om de förblir oberörda av kärlekens nåd, är triangulära i strikt horisontell bemärkelse. Vi söker transcendens i det horisontella genom att andra människor, vars begär vi härmar, blir till våra (av)gudar. Nihilisten ser inga andra som gudar, han ser sig själv som gudalik, som gud eller på väg mot gudomlighet. Hans förebild är ingen mindre än den gud han har förkastat. Eller rättare sagt (och paradoxalt nog) – det är bara sin egna lilla idé om vad gud är och vad gudomlighet innebär som nihilisten imiterar, vilket alltid blir lika patetiskt som det låter.

Det är därför knappast en god idé att för frihetens sak vältra oss i synden. Har vi inte något annat alternativ tillgängligt?

Även om ordet förekommer på sina ställen i texten, undviker Richardson effektivt att diskutera kärleken som på allvar. Istället används det enbart som vilket superlativ som helst. Så, läs Richardson, men läs också detta välartikulerade och fina svar på Crisis Magazine, som sätter fingret på kärnan av våra begär och vårt behov av kärlek och relationer som är meningsfulla, att kvalitet överskrider kvantitet:

”Our desire is excessive, it would appear, always going beyond the particular objects, always reaching farther than our grasp. We desire complete fulfillment. In the Christian articulation of this experience, our desire is for God, and, moreover, our desire takes the form of love. That is, we seek relation: loving, intimate union-communion.”