Taggar

, , ,

”It is as though the process of sudden increase had deprived the thing which increases of all value. The movement has the character of a flight, and once it has started within a currency, there is no foreseeable end to it. Just as one can go on counting upwards to any figure, so money can be devalued downwards to any depth.” – Elias Canetti

Här är ett nutida exempel på en valuta i kris. På några dagar har iranska valutan Riad tappat hälften av sitt värde mot dollarn (SVT och SvD). Vi kan bara föreställa oss indignationen hos ledargarnityret i Iran när dollarn (”den store satans valuta”) blir så mycket starkare än den egna valutan. Enligt artikeln ligger inflationen på över 23 procent för närvarande, vilket driver opportuna spekulanter att vilja köpa dollar.

Vi har tidigare noterat hur skrupellösa makthavare, som Mugabe i Zimbabwe, utnyttjat en sådan här situation för att stärka sitt maktgrepp. Man vill inte missa chansen en kris ger upphov till, om man är beredd att göra vad som krävs. Under extrema former av förföljelser och skapade svältsituationer blir befolkningen helt beroende av det totalitära styret, vilket psykologiskt kan leda till jingoism, en identifikation med sina förtryckare (stockholmssyndromet i större skala).

Ett folk som är fullständigt beroende av sina förtryckare, tror jag kan spåras ända tillbaka till det lilla spädbarnets beroende av sina föräldrar (mamman i första hand). Oavsett hur det illa barnet behandlas så fortsätter det att villkorslöst ”älska” sin moder och sin fader. Kärlek är dess enda överlevnadsstrategi, så att säga, och dess stora hopp ligger i att få sin kärlek besvarad.

Jag tror att när Jesus uppmanar oss att ”vara som barn” och att ”älska våra fiender” finns det en röd tråd. Vår Fader som är i Himlen älskar oss villkorslöst, så som han vill att vi skall älska våra barn, älskar Han oss. Men vi har också givits frihet. Medan barnet älskar instinktivt, eller kanske rättare sagt intuitivt, så kan vi välja hur vi skall besvara förtryck och våld – med kärlek, eller med vedergällning. För kärlek betyder inte villkorslös beundran, underkastelse och självförgörande under en tyrann. Självförsvar och/eller försvar (med våld om så behövs) av de som hotas av våld, är en dygd. Det vedergällande och hämnande våldet är det inte, därför att detta alltid skymmer sikten för det ursprungliga våldet.

Nåväl, valutainflation påverkar oss alltså både ekonomiskt och psykologiskt, eftersom vi identifierar oss som grupp med valutan, vars olika emblem, t ex kungens ansikte eller huvudkronan, fungerar som en gruppsymbol vi kan enas kring. Canetti:

“Thus in an inflation something happens which was certainly never intended and which is so dangerous that anyone with any measure of public responsibilities who is capable of foreseeing it must fear it. It is a double devaluation originating in a double identification. The individual feels depreciated because the unit in which he relied, and with which he has equated himself, starts sliding; and the crowd feel depreciated because the million is.”

De individer som, likt de i artikeln om Iran eller vissa judar i 20- och 30-talets Tyskland, ser och har möjligheterna att hantera en valutakris, ses som fiender, som parasiter och krämare som på något sätt lyckas sko sig på andras bekostnad. Så varför nöjde man sig inte med just dessa individer som syndabockar? Varför var det judiska folket som helhet betraktat som skyldigt. En anledning är såklart att socialism i alla sina former är en kollektivistisk ideologi och vars tänkande huvudsakligen går i kollektiva banor. Canettis poäng är just identifikationen, att när man via sedelpressarna producerat så mycket pengar att hela folket förfogar över värdelösa miljoner, blir man förödmjukad som folk. Canetti: “when their millions tumbled, the Germans felt humiliated as a crowd.” Därför att D-markens millioner blev utraderade, blev judarna utrotade i millioner.

”The world is still horrified and shaken by the fact that the Germans could go so far; that they either participated in a crime of such magnitude, or connived at it, or ignored it. It might not have been possible to get them to do so if, a few years before, they had not been through an inflation during which the Mark fell to a billionth of its former value. It was this inflation, as a crowd experience, which they shifted on to the Jews.” (Canetti)

Frågan om vad som kommer att hända i Iran är fortfarande öppen. Bakom valutakaoset finns både omvärldens sanktioner, liksom dåliga interna beslut. Lösningen är enkel, sluta tillverka atomvapen och släpp in inspektörerna. Som den pessimist jag är när det kommer till politiska frågor i allmänhet och Mellanöstern i synnerhet, tror jag dock att regimen så länge det går kommer att använda sanktionerna och ”utlänningarna” (under den gemensamma benämningen sionisterna) som syndabockar, efter Hitlers och Mugabes modell. Alltså, ett cyniskt utnyttjande av sitt eget folk som levande sköldar mot alla försök att avväpna en irrationell och dödsdyrkande, regim.

Det är inte att man undrar vilka medvetna eller omedvetna intentioner som driver politiker som anser att inflationsmål och liknande reglering av statens finanser är enbart av ondo och ett hinder för vad som brukligt kallas för en ”expansiv ekonomisk politik”.