Någon kanske menar på att detta endast är ”på skoj” eller i värsta fall ”ogenomtänkta dumheter” och det är det på sitt sätt, ”ty de vet icke vad de gör”. Det är också en reaktionär tendens, ett återfall till något väldigt primitivt mänskligt. Gemenskapen som formas genom hatet mot någon annan, eller andra. Istället för att här förenas i kärleken till sportens skönhet, samlas man i hatet till en motståndare. Folkmassan förvandlas till pöbel. Detta är religion med församlingen centrerad runt och mot ett offer man hatar och vars undergång man kräver för att blidka sitt eget blinda raseri.

”I går sjöng AIK:s klack att man skulle ”galga hela djävla Djurgården”. Ett vidrigt uttryck av pennalism driver en fullsatt läktare. Var finns stoltheten?” Så skriver Jan Majlard i Svd. Kommentarerna under talar sitt eget språk. 99 procent fokuserar på att författaren är ”gammal”, ”bitter” och ”otidsenlig”, samt tydligen har ett faktafel. Ingen, förutom några få, tycks reflektera över mentaliteten i att skräna ”galga hela djävla Djurgården”.

Om man inte, som Petrus efter att han hörde tuppen gala, kommer till sina sinnes fulla bruk efter det här, kommer det helt plötsligt en dag att vara på riktigt. Mentalt är man redan där, utan ”öron att höra med” eller ”ögon att se med”.