”Ande är ord. Och liksom talet först kan bli till ord i människans hjärna och sedan bli till ljud i hennes strupe – båda delarna utgör endast brytningsmönster i det verkliga skeendet; i verkligheten är det nämligen inte så att språket finns i människan, utan människan finns i språket och talar ur det – så är det med språket i sin helhet och så med anden. Anden finns inte i Jaget utan mellan Jag och Du. Den är inte som blodet, som kretsar i dig, utan som luften i vilken du andas. Människan lever i anden, när hon kan svara sitt Du. Hon förmår det, när hon träder in i relationen med hela sitt väsen. Endast i kraft av sin relationsförmåga förmår människan leva i anden.”

– Martin Buber, ur ”Jag och Du” (Dualis)