Att priser på den fria marknaden styrs av objektiva ekonomiska lagar, som utbud/efterfrågan, är en sanning med modifikation. Fler ekonomer skulle må bra av att ta del av Girards teorier om mimesis, för att få lite distans till det här med ”lagar”. Även de som ofta kritiserar marknadsekonomin, gör det utifrån idén att om vi bara ”ändrar lagen”, så kan vi ändra på hela det ekonomiska systemet till något som blir ”rättvisare”, eller mer ”jämlikt”.

Utifrån ett mimetiskt sätt att tänka fluktuerar inte värden i enlighet med ”lagen om utbud och efterfrågan”, utan i enlighet med varje spekulants värdering av hur en sammantagen värdering av alla tänkbara spekulanters värderingar skulle kunna se ut, om en sådan lag fanns. Det finns alltså inget sådant som en objektiv ekonomisk lag, utan det finns enbart subjektiva värderingar, vilka alltid är mimetiska och i själva verket sägas vara ”inter-subjektiva”. Det som finns är inte en lag, utan en slags kollektiv inbillning om att det finns en lag.

Den ekonomiska verkligheten påstås ibland vara ”orubblig” och ”matematiskt förutsägbar”. Det är den inte. Det är människor som styrs av mimetiska lagar, vilka ger upphov till ekonomiska mönster – vilka ger upphov till ekonomiska lagar (som givetvis alltid har olika undantag) – och det är mimetiska lagar som är ”orubbliga”.

Vi kanske istället borde prata om sannolikheter? Vi kan med olika grad av sannolikhet, givet det mimetiska spelet kring tillgång och efterfrågan, påstå att en varas pris kommer öka eller sjunka beroende på värderingar om utbud och efterfrågan. Det är t ex troligt att priset på fläktar och klimatanläggningar är högre under en mycket varm, än under en kyligare sommar. Bara en idiot (som journalister på SVT) blir (spelat?) förvånad och upprörd över när det händer på den privata marknaden. Men det är ingen lag som dikterar detta – utan enbart (mimetiskt) mänskligt tänkande och handlande.

Marknadens aktörer (tillverkare, grossister, återförsäljare) har oftast satt ett pris långt i förväg vilket de garanterar köparna och därmed finns en viss förutsägbarhet på marknaden. Det är inget fel i det. Man höjer inte priset på fläktar, bara för att sommaren blev rekordvarm. Men, man behöver heller inte rea ut dem (som kanske brukligt) efter midsommar. Däremot, när de väl säljs slut (man har svårt att förutse en värme som driver på efterfrågan) och det råkar finnas personer som sitter på en eller flera fläktar, så kan dessa givetvis försöka sälja dem till ett högre pris än det som butiken tidigare erbjöd (men inte längre kan erbjuda alls!). Betalningsviljan för fläktar ökar också hos konsumenten. För den med begränsade resurser innebär detta att man tvingas välja bort något annat man kanske hade ville köpa (eller spara och investera i) för pengarna.

Eftersom ”alla” sitter och tänker på samma sätt (det mimetiska spelet kring tillgång och efterfrågan): ”att det är nog bäst att köpa den dyra fläkten nu, annars så går den till någon annan”, så blir det meningslöst att försöka förhandla och pruta. Man går med på det höga priset, därför att någon annan också gör det.

Marx har därför lika fel i sin värdelära om objektiva värden och om arbetets mervärde, som alla ekonomer som hävdar att ekonomiska lagar är objektiva och oberoende av människan. Marx trodde vi kunde ”ändra lagarna” och basera priset på något annat än marknadens mimesis. Varje människa som tänkte eller handlade annorlunda än marxismen blev därför en lagbrytare i de stater som införde den, och resultatet blev också miljontals mördade människor.

Frågan är då om vi kan förändra människans mimetiska tendenser att bli mindre marknadsekonomiska, och om det skulle vara till godo eller till ondo? För min del anser jag denna form av ”positiv mimesis” vara en del av mänsklighetens varande. Det gör något sådant som marknadsekonomi möjligt, vilket driver fram positiva saker som utveckling och investeringar, liksom en sund reglering av priser på ett sätt som är i linje med själva människovarandet. Den faktiskt tillgången och efterfrågan, liksom pris som baseras på imiterade förväntningar, är inget skadligt, utan tvärtom sunt, medan försök att ”leka gud” och politiskt styra över dylika ting i stort sett alltid slutar i misslyckanden (och i värsta fall i massmord, svält och armod).