Ibland snubblar man helt osökt över någon som har en sådan insiktsfull intuition kring det mimetiska, men som inte vet att kalla det vid just det namnet. Slog på måfå upp en av texterna i Marilynne Robinsons bok ”The Death of Adam (Essays on Modern Thought) och slogs av följande stycke (sidan 153)), i en text som handlar om hur puritanismen och puritaner idag lättvindigt avfärdas (och jag erkänner mig själv skyldig till detta!), och görs till en form av syndabockar, vars bål vi kan samlas och värma oss socialt kring:

“Yet the way we think and speak of the Puritans seams to me a serviceable model for important aspect of the phenomenon we call Puritanism. Very simply, it a simple example of our collective eagerness to disparage without knowledge and information of the thing disparaged, when the reward is the pleasure of sharing an attitude one knows is socially approved. And it demonstrates how effectively such consensus can close off a subject from inquiry. I know from experience that if one says the Puritans were a more impressive and ingratiating culture than they are assumed to have been, one will be heard to say that one finds repressiveness and intolerance ingratiating. Unauthorized views are in effect punished by incomprehension, not intentionally and not to anyone’s benefit, but simply as a consequence of a hypertrophic instinct for consensus. This instinct is so powerful that I would suspect it had survival value, if history or current events gave me the least encouragement to believe we are equipped to survive.” (Min fetning)

Alltså, huvudet på spiken, utan att veta det. Viljan till konsensus är ofta starkare än viljan att veta sanningen, därför att konsensus HAR värde för överlevnaden på kulturell basis. Konsensus minus en. Minus syndabocken som måste lastas med kollektivets skuld och synd, och fösas ut i öknen. Så fick vi alla vår lilla stund av konsensus, innan konflikterna åter började eskalera.

Hos djuren talar man om överlevnad på populationsnivå. Vi talar om samma sak på kulturell nivå. Kan vår civilisation överleva? Nej, den kan inte det längre, inte på de tidigare premisserna av att om bara konsensus råder, oavsett dess korelation till sanningen, så får vi fred. Nu, i och med evangeliernas avslöjande av denna ”konsensusmekanism” (syndabocksmekanism), kommer konsensus inte längre uppnås (lika effektivt). Vi kommer bli tvungna att välja att erkänna sanningen om oss själva, eller förgöra oss själva i de påföljande konflikterna som vårt mimetiska begär leder till.

Lite puritanism kan nog därför inte skada, även om det naturligtvis inte heller skall tas till överdrift.