”… beröringsskräcken med allt som kan verka nationalistiskt sitter i de offentliga väggarna. Och eftersom krig är något otrevligt och välfärd något trevligt har det varit psykologiskt tacksamt att förskjuta det förra ur medvetandet. Det hör snarast till kutym att avfärda krigshistoria med en lätt ton av förakt såvida den inte är uppfostrande och moraliserar över svenska illdåd.”

Så inleder Fredrik Haage i Smålandsposten om ”Våldets viktiga berättelse”, om hur historielektionerna i dagens skola fokuserar allt mer på det ”trevliga” som hänt sedan Sveriges sista nationella strid, Fälttåget mot Norge, som slutade i svensk seger och att unionen med Norge ingicks år 1814. Men vi kan inte lära oss något av historien, eller om oss själva, genom att selektera bort och moralisera utifrån en nutida situation.

”Visst fick Sverige territorier i och med Westfaliska freden, men det innebär inte att det var huvudsyftet. Det är samma inlärda endimensionalitet som i modern tid gjort det så svårt för så många att tro något annat än att USA:s anfall mot Irak egentligen handlade om att kapa åt sig landets oljetillgångar. Icke-materialistiska bevekelsegrunder kan vara både äkta och starka och det är ett misstag att vifta bort dem. Går det till exempel att förstå den ständigt pyrande konflikten mellan Indien och Pakistan eller IS lockelse på många muslimer utifrån den moderna svenska historieskrivningens grundantagande att alla religiösa aggressioner egentligen bärs upp av någonting annat?”

Konflikter om territorier, hat mot demokratin eller ”vår västerländska livsstil” och andra ursäkter för dragningen till våldsamma ideologier/religiositet är den sekulära människans försök att rationalisera den formen av ideologiskt och religiöst (kommunismen, nazismen och islamismen) våld som plågat oss så hårt, särskilt under de senaste århundradet (islams historia är dock mycket längre än så och ständigt fylld av våld och förföljelser överallt där den dragit fram). Våldet har en lång kontinuitet genom hela människans historia över hela världen. Det finns inga, och har aldrig funnits några, ”ädla vildar” i fredliga naturtillstånd.

”Våldet är lika centralt för historiens gång som bensinen i en bil. Och historien fortsätter.”

Moderna stater i västvärlden kan idag, trots sin konfliktfyllda historia, leva sida vid sida, vilket jag helt och fullt vill hävda beror på att i grund och botten är det nationer med en judisk-kristen kultur och ”värdegrund” (som det så modernt heter), vars kärna innehåller förlåtelsen, och därmed en kritik mot vedergällning och arvsskuld där tidigare konflikter och våld, tas som ursäkt för att ge sig på nuvarande generationers (arvssynd är en annan sak!).

Religion, vilket är människans kulturskapande drivkraft, är både problemet och botemedlet. Att skylla mänskligt våld på ”religion” är relativisera hela begreppet, och att mytologisera sin egen sekularism som något heligt och oantastligt, är att göra religion, och därmed religionens agenter, de religiösa människorna, till syndabockar vilka man självrättfärdigt kan anklaga.

Islam skyller alltid allting på andra. De skyller nuvarande terrorism mot väst på korstågen, för att ta ett uppenbart exempel. Den moderna sekulär-ateistiska människan antingen skyller på religionen, eller rationaliserar med hjälp av psykologi och ekonomi bort allt vad heter religion och kultur. Det är kristna, framför allt i västvärlden, som förlåter varandra och försöker gå vidare med livet. Det har länge varit skampligt och

Det vi ser nu i väst är dock en ännu skarpare tendens att göra sig syndabockar och försök att legitimera politiskt våld på ett sätt som blir allt mer skamlöst, och den kommer inte från en pöbel på gatan, utan från uppsatta människor; tv-personligheter, kändisar, politiker, artister och så vidare. Detta belyses väl i denna läsvärda artikel, där följande citat är hämtat ifrån:

”We don’t have to look too hard to find extremist rhetoric from influential people whose appeals for violence are only partially veiled. In March, former attorney general Loretta Lynch made a brief video in which she called for people ‘who see our rights being assailed, being trampled on and even being rolled back’ to follow the example of freedom fighters of the past. ‘They’ve marched, they’ve bled and yes, some of them died. This is hard. Every good thing is. We have done this before. We can do this again.’ The Senate Democrats shared Lynch’s call for street action leading to bloody sacrifice on their Facebook page.”

Blodiga offer. Och:

”… the violent rhetoric crossed a fever line. CNN personality Kathy Griffin posed deadpan holding a severed and bloody head resembling Donald Trump; on television the next day, she tearfully denounced the many ‘old white men’ who have supposedly bullied her.”

Den dödade syndabocken. Det mest prestigefyllda blodiga offret – presidenten själv.

Tankarna, när man ser detta går ju inte helt oväntat till hur Griffin efterliknar islamisterna i IS som i sina otaliga filmklipp visar upp avrättningar av ”otrogna”.

En kort tid efter terrordåd i Manchester och London har vi nu också fått ett ”kontra-dåd”, av en galning som triggats att helt och hållet imitera de muslimska terroristerna genom att tillgripa ett fordon och ramma oskyldiga människor (muslimer) utanför en moské i London.

Våldet har alldeles säkert en framtid, och det kan vara bra att då känna till dess grund, och hur det mimetiskt sprider sig. Det enda skillnaden är att mannen bakom ”kontra-dådet” inte backas upp av någon religiös förebild, på det sätt som Muhammeds liv och handlingar ger motiv och religiöst stöd för islamisterna. Våldet lever ändå vidare genom att det nu börjar imiteras (mimetiskt).