Personkult av ”stora ledare”, levande eller döda (eller levande-döda som i Nordkorea), tar alltid överhanden hos de uttalade ateistiska ideologierna. Det är svaret på den religiösa impulsen och det djupt mänskliga behovet av rit, offer och kult. Det är naturligtvis inget annat än ett falskt gudomligt och del utav vad den konservative tänkaren Eric Vogelin kallade: ”to immanentize the eschaton” (se t ex Wikipedia-artikel). Redan Robertspierre var tvungen att uppfinna en ateistisk religion under franska revolutionen, därför att giljotinen inte lyckades göra mördandet så heligt att mördandet kunde upphöra. Maskinen krävde bara fler och fler offer. Syndabocksmekanismen var ju avslöjad i denna kristna kultur.

Hur som helst, i Svd rapporterar man intressanta nyheter om Kina och orten Shaoshan i Hunan-provinsen:

”Den 26 december är det 120 år sedan ett gossebarn föddes där i den gula gården nedanför kullen. För de troende som köar utanför är det som att besöka stallet där Jesusbarnet föddes.

Mao ingår numera i en taoistisk tradition av starka människor som har blivit gudar efter döden. Det formellt ateistiska kommunistpartiet tillåter kulten.”

I syfte att kunna bibehålla makten hos det kommunistiska partiet, det vill säga bibehålla den befintliga kulturen utan att behöva ”dekonstruera” den så som vi gjort med oss själva i väst, måste en kraftig omskrivningen av historien utföras. Alla miljoner offer för Mao måste utplånas ur historieskrivningen. Mao skall göras till landsfader, skapare av Kina, och i antropologiska termer skulle vi därför lika gärna kunna skriva ”gudomlig”. Kulten innebär bland annat att:

”Numera vallfärdar även kinesiska affärsmän till Shaoshan för att Mao ska ge dem framgång. Partikadrer lägger ner blommor framför en tio meter hög brons-Mao för att få framgång i sina karriärer. Guiden instruerar dem: ‘Bocka tre gånger! Ett, två, tre’. Och så säger de: ‘Ordförande Mao, beskydda oss, ge oss hälsa och välgång!’.

Avslutningen på ritualen är att gå ett varv runt statyn, en del häller även ut risbrännvin som ett offer åt belätet.”

Jag skulle säga att detta desperata drag vittnar om att Kinas kommunistparti lever på lånad tid. Landet måste helt isolera sig och gå mot att bli ett Nordkorea om det skall slippa konfronteras med andra sanningar än sin egen mytologi. Är det möjligt idag?