En hel del folk har fått för sig att kulturrelativism är det enda möjliga förhållningssättet. Allt annat blir för dem ett sluttande plan mot främlingsfientlighet och rasism. Nu har GOPs presidentkandidat råkat ut för denna typ av kritiker, efter att ha sagt att kultur har betydelse för ett folks framgång.

Men Mitt Romney har helt rätt – kultur har betydelse. Vi som har den stora förmånen att leva i den västerländska kultursfären, inspirerad av grekisk filosofi, samt judisk och kristen etik, föds in i en speciell kulturell miljö vilken vi borde förvalta och vidareutveckla, istället för att trivialisera och relativisera, ja till och med förneka, betydelsen av.

Romney om sitt eget hemland (via sajten Amerikanska Nyhetsanalyser):

“But what exactly accounts for prosperity if not culture? In the case of the United States, it is a particular kind of culture that has made us the greatest economic power in the history of the earth. Many significant features come to mind: our work ethic, our appreciation for education, our willingness to take risks, our commitment to honor and oath, our family orientation, our devotion to a purpose greater than ourselves, our patriotism. But one feature of our culture that propels the American economy stands out above all others: freedom. The American economy is fueled by freedom. Free people and their free enterprises are what drive our economic vitality.”

Det kanske inte låter så ödmjukt, men man behöver inte blunda för alla de fel och brister som finns, eller alla de misstag och övergrepp som skett genom historien, för att ändå kunna notera att dessa inte är värre än någon annans, utan snarare både färre och mindre i omfattning. De är däremot, till skillnad från på många andra håll, uppmärksammade av oss själva på ett sätt som inte tidigare skett, vilket gör västerländsk kultur unik.

Medan vanliga kulturer förtränger och mytologiserar sin historia, brinner vi av en ny form av sanningspatos. I mytens värld blir egna fel och brister, sina synder för den som vill, projicerade på en syndabock. Vi kan se det så tydligt i hur mellanösterns muslimska länder skyller alla sina egna tillkortakommanden på det enda fria, demokratiska och öppna landet i regionen, Israel (som i den här SvD artikeln). Landet som borde vara deras förebild, är på grund av avunden, deras hatobjekt. Judarnas framgångar och välstånd beror på att de äter muslimska barn till frukost och äger alla banker…

Vi har insett att det tvärtom är genom att inse och bekänna våra synder, därför att förlåtelsen är möjlig, byggt en framgångsrik, öppen och fri kultursfär som den västerländska på det stora hela.

Kultur är i sina grundvalar mytologisk, men vi rör oss bort från myternas värld genom att istället skapa historia, Att minnas vad som verkligen hände. Det började redan med Abraham, men även om tre särskilda sammanhängande historiska händelser, nämligen: inkarnationen, korsfästelsen och uppståndelsen, vilka har hjälpt oss att bryta mytens makt över oss, så betyder inte det att historien är slut. Det är nu upp till oss att hantera vår nyvunna frihet, och många och starka är de krafter som kämpar emot med näbbar och klor.