Taggar

, , , ,

”1700-talets teorier om samhällskontraktet har utsatts för mycken klumpig kritik i våra dagar [detta var runt förra sekelskiftet, idag kallar vi väl snarare samhällskontraktet för ”värdegrund”, min anm]. I den mån de menade att det bakom all historisk statsstyrelse finns en tanke om samförstånd och samarbete hade de bevisligen rätt. Men de hade fel i den mån de menade att människor alltid har strävat efter ordning eller etik genom ett medvetet utbyte av fördelar. Moraliteten uppstod inte genom att en man sade till en annan: »Jag slår inte dig om du inte slår mig.« Det finns inte ett spår av sådant utbyte. Vad det finns spår av är att båda männen sade: »Vi får inte slåss på den heliga orten. « De vann moralitet genom att bevara sin religion. De avsåg inte att vara modiga. De avsåg inte att vara renliga. De renade sig vid altaret och fann att de var rena. Israels historia är det enda tidiga dokument som de flesta engelsmän känner till, och man kan bedöma fakta utifrån det. De tio budorden, som i stort har visat sig vara gemensamma för hela mänskligheten, var bara militära befallningar – en lista med regementsorder som hade utfärdats för att man skulle bevara en viss ark på väg genom en viss öken. Anarki var förkastligt, för det satte det heliga i fara. Och det var bara när de avskilde en hel dag för Gud som de upptäckte att de hade gjort en helgdag åt människan.”

Från Ortodoxi, G.K.Chesterton, 1908, här i svensk översättning utgiven av Artos.

g-k-chesterton