I Pakistan anklagas nu en kristen flicka med Downs syndrom för att ha ”bränt ark med verser från Koranen”. Allt enligt polisen och tillhörande vittnen från den lychmobb som försökte gripa henne. Från Vatikanens nyhetsflöde:
“Pakistani authorities confirmed today that they have arrested a Christian girl and are investigating whether she violated the country’s strict blasphemy laws after furious neighbours surrounded her house and demanded police take action. According to police the girl was arrested on Thursday after neighbours, angry over reports she had allegedly burned pages of the Quran or holy book, gathered outside her house in a poor district of Islamabad. A police officer said the girl might have been harmed if officers had not ‘quickly reacted’. The arrest of the girl who is reported to be mentally handicapped has provoked outrage among the Christian community.”
Är det någon som på allvar tror att denna flicka är skyldig till anklagelserna? Nej, ingen av oss här för vi känner direkt igen en syndabock när vi ser den. Det kan till och med vara så att det finns de grannar som ser detta, men som på grund av rädsla för sociala problem, inte vågar säga något. Det möjligtvis också medvetet manipulerat från cyniska ledare i samhället, för en omedveten pöbel. Även om hon nu har bränt upp sidor ur Koranen – kan någon på allvar mena att det är rimligt att en mentalt handikappad flicka lynchas, eller ens ställs inför rätta för detta?
Så vad handlar det hela om? Vad hade folkmassan att tjäna på att lyncha henne? Knappast några pengar, eller något annat materiellt. En fattig flicka med Downs-syndrom har inget sådant att erbjuda. Någon skulle säkert hävda att det handlar om andlighet och islam, vilket är korrekt på ett sätt. Men om detta är Allahs vilja, då har man en gud som är ond till sitt väsen. Få muslimer skulle nog gå med på en sådan teologi. Det hela måste därför ligga på ett immateriellt plan, vilket måste vara ett kollektivt psykologiskt plan – alltså kulturellt. Om vi inser att religionen är kulturen, då blir det kanske tydligare för oss att det enda möjliga svaret är att det hela innebär någon form av social/kulturell ”belöning” eller återkoppling.
Det lynchmobben ”såg” (omedvetet) var en möjlighet att regenerera den sociala sammanhållningen genom ett offer all kunde enas mot. En gemenskap av alla, minus en. Ordet syndabock är dock ett ord man knappast lär ta i sin mun – för om man vet att hon är oskyldig, vilket en syndabock alltid är – då kommer den mekanism som (åter)skapar den sociala sammanhållningen inte att fungera. Alla måste vara med. Det hade troligen fungerat om lynchmobben fått tag i henne med en gång. Nu verkar det dock ha kommit grus i detta maskineri, då polisen kom i mellan, och att nu kristna röster, liksom en organisation för kvinnors rätt har höjt sina röster så att till och med presidenten har lyssnat.
Den här flickan kanske har större chanser än den stackars kvinna som avrättades av sin egen man, medan hans kompisar hejjade på.
Svenska massmedier ”rapporterar” (eller återger ett TT telegram åtminstone): i Sverige t ex DN, SvD och flera andra, kristna Världen Idag bemödar sig dock lite mer.
